skyddad av försommar, inte av wellpapp och bubbelplast




Idag var vi lyckliga - jag och världen. Efter en skoldag mellan åtta och fem träffade jag allt det där folket som får det att bubbla i hela min kropp (åtminstone fem hade vita converse). Livespelningar upplevdes på nära håll och fina människor pratades med. Sophie och jag hoppade omkring som galningar av snart-är-det-sommarlov-glädjen som har bosatt sig i våra kroppar - det är mindre än två veckor kvar nu. Vi tittade på allt folk runt omkring oss och insåg att Jönköping verkligen levde ikväll. Herregud, vilken känsla (och herregud mer bokstavligt talat också; vi upplevde en hänryckt herre i stan, man kommer inte undan sådant i Sveriges Jerusalem)!


Vår sextonårighet och vår sömnbrist fick oss dock att vända hemåt ganska tidigt; att hänga på fel sida av Bongos staket är inte alltför hippt. Och på hemvägen pratade jag med två alkoholiserade herrar som berättade sina livsfilosofier för mig. Jag älskar sånt. Något annat som jag älskar är att känna mig lycklig - åh, denna underbara känsla av total lycka. Trots att det bara är en flyktig sinnesstämning älskar jag det.

Nu ska jag bota min sömnbrist och förhoppningsvis vakna upp som arton imorgon. Eller förhoppningsvis och förhoppningsvis, det är betydligt troligare att jag fyller arton den andra december tvåtusentio.

KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

åh. igår kände jag också lycka. jag kände mig lycklig för första gången på mycket mycket länge. kanske första gången på hela året.

jag var också på spelning med fina vänner. eller, en vän sen tidigare och två som jag inte kände sen tidigare men var superhärliga. åh den kvällen kommer jag leva på länge :)


sofia

Snart-är-det-sommar-glädjen är underbar. Idag när jag och mina finfina vänner promenerade längs vätternstranden kände jag det verkligen i hela kroppen. Det var sådär behagligt varmt som det är vissa väldigt fina sommarkvällar; jag gick barbent i en av de finaste klänningarna jag numera äger, även iförd de-där-röda-sammetsaktiga-vårskorna-som-gör-att-man-känner-varje-litet-gruskorn-under-fötterna-skorna. Åh. Och, och, det luktade så där underbart vättern-sjö-vattnigt (jag kommer just nu inte på något bättre ord för att förklara hur det luktar/känns) som det bara gör när man är nära en sjö, när det är så där behagligt varmt. Åh. Och fina vänner. Åh, åh.



(Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag är arton. Jag läste "sextonårighet" och tänkte, ja, det är ju ungefär som min sjuttonårighet då. Jag undrar hur lång tid det tar att ställa om? Kanske är det som när man nyligen firat in det nya året, men fortsätter att skriva "föregående-år" på alla tråkiga skolpapper. Kanske är det så.)



Jag måste säga att det fina "hänga-vid-bongo-staketet"-snacket var något av det trevligaste på hela kvällen. Faktiskt. Det var ganska (läs: väldigt) dött på Bongo, så det sociala umgänget begränsades till vår egna lilla umgängeskrets, vilket i och för sig var väldigt trevligt det med, men jag hade kanske hoppats på att det skulle vara lite mer livat. Fast! Jag skall icke misströsta! Jag var ändå, ändå, innanför staketet (lägg nu märke till att jag klämmer till med den annars så fula, men i detta sammanhang ack så passande) ;)



Nu pepp-peppar vi den andra december tvåtusentio - då blir det finfint!


Camilla

Sofia: Ibland är det skönt att uppleva saker som man kan leva på en lång tid efter det. Det handlar inte om att man inte kan leva i nuet eller att man försöker leva genom sina minnen - det handlar helt enkelt om att man är glad (kanske till och med lycklig) över att man får uppleva så mycket fint! Jag blir så glad av att du är glad på något konstigt vis. Mer glädje åt folket! Kram.



Camilla: Tih, jag älskar dina superduperlånga kommentarer. De är så himla fina, läsvärda och ibland svåra att svara på med ett lika fint, intressant och välartikulerat svar. För du är verkligen välartikulerad! GO CAMILLA!



Vättern, Vättern, Vättern! Jag gillar inte alltid Jönköping (nu det senaste har jag dock älskat staden) men är det en sak jag älskar med staden så är det Vättern! (Premiärdoppet har ännu inte genomförts - varken i Vättern eller i någon annan sjö. Jag älskar det klara, iskalla vattnet och stenbottnen borta vid Kanotklubben, sörjan vid Volleybollnäten är inget för mig. JAG ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR att simma i Vättern. Förra året badade jag bara en gång i Vättern. Och det är inte illa nog; denna enda gång var vid Volleybollnäten. Jag skäms.) Och sommarkänslan, halleluja, den är underbar. Att vandra längs Vätternstranden under ljumma kvällar. Åh åh åh, jag blir alldeles glad bara av att tänka på det. Och fina vänner dessutom!



Sjuttonårighet - jag längtar efter den också. Håkan Hellström - vi två, 17 år. Veronica Maggio - 17 år. ABBA - Dancing queen. Dan Truhitte - Sixteen Going on Seventeen. Need I say more? Arton, arton, arton - det är verkligen stort och vuxet! Nu är du en vuxen kvinna, ack ack vad det kändes stort att skriva!



Var det något av det trevligaste under hela kvällen? Åh nawh nawh, det var fint att höra. Det var en av mina höjdpunkter också minsann! En sprudlande glad Camilla är alltid fint, du är bra. Och misströsta icke alltför mycket som sagt, du har förmodligen många mindre döda utekvällar att se fram emot! Och innanför staketet, bara det är värt ett halleluja!



peppelipepppepp, jag skulle inte tacka nej till att vara arton just nu. Åh.


Julia

Och en sak till Camilla, vad jag log när han sa att han hette Kent. Vilka söta föräldrar som bestämmer sig för att döpa sin son till Kent.


Julia

Upp