Och ganska ofta känns söndagar som söndagar gör mest. När bostadsområdet i utkanten av Jönköping utsätts för det smärtsamt solkiga dagsljuset ser det inte mer spännande ut än såhär. På söndagar känns allt en aning mer stillsamt, en aning mer grått, en aning mer nedtystat. Ingenting (någonsin) chockar totalt och slår bakåtvolter, det mesta bara är. Och så känns allt även idag, likt så många gånger förut.
tokarp är verkligen jordens ände.
det är likadant här i stockholm, söndagar gör så att allt stannar av. Ibland är det skönt. Ibland är det ett helvete.
i huvudstaden är det förbaskat kallt. kylan går in i kroppen och flrsvinner aldrig. Himlen är tung och snln faller tyngre. tunnelbanorna kommer aldrig och man fryser fast i marken. Men jag är glad. för att jag lever. för att snln är vit. för att jag är 21 och fri. för att min lägenhet är varm och en ny vän igår sa att den var sp fin och precis som hon vill ha. för att världen är fylld av gömda möjligheter.
Jag vill att du ska känna så också.
Klart att det är okej att åka dit med spanska i bagaget! Gud.. mina språkkunskaper i det språket är..eh.. pyttesmå. Bebissmå. Bebisnagelsmå!Och de är ju ganska lika språken, spanska och portugisiska, lite som norska och svenska. Ungefär.
Hörrudu, bästa vän, ta och ryck upp dig. I veckan ses vi och bakar, anser jag. Kanske på lördag. Lördag tycker jag nämligen är en ypperligt bra dag för oss två.
Vet du vad? Idag är första söndagen på länge (kanske på hela året) som jag för första gången inte känner någon söndagsångest överhuvudtaget. Jag är glad. Vet inte varför. Kanske för att solen skiner och att jag har en veckas ledighet att se fram emot. Jaja.
Bilderna är hur fina som helst!
Sofia