ohhboy

Jag tittar på tatueringar och gamla fotografier. Men mest sitter jag hemma med superont i halsen och en superlång jämförande uppsats om Twilight, the Vampire Diaries och True Blood (för att det är så hemskt tråkigt att skriva engelska c-uppsatser om seriösa ämnen). Jag tänker mest på hur förfärligt ont det kan göra att minnas, men hur man ändå minst av allt vill glömma. Att associera varenda låttext med dig, att behöva slänga den glänsande, mörkblåa tandborsten för att jag grät så när jag såg den. Ingen annan har någonsin haft en egen tandborste hos mig. Jag minns blusen på bilden här ovanför: det sträva ostretchiga materialet, hur jobbigt det var att dra den över huvudet. Jeansen med nitar hade blivit för korta, jag var tvungen att klippa av dem. I trean var det mina favoritjeans men nu hade jag blivit för lång, trots att jag var kortast i klassen. Det breda hårbandet med vitt rutmönster, jag tyckte inte riktigt om det. Bilden är tagen vid Stenshuvud i Skåne, första gången jag var där med mamma och Jonatan. Din tandborste, du fick den när jag följde med dig till tandläkaren en gång, kanske i januari i år. TePe Mjuk i min favoritfärg. Tandläkaren frågade om vi var tillsammans. Jag tvingade alltid dig att borsta tänderna, för jag är en galning som inte tycker att det finns något godare än att känna smaken av mint innan läggdags. Helst smaken av mint i din mun. Och jag skriver om oss i imperfekt nu. Jag är i presens, du är i presens, men vi kommer alltid att vara i imperfekt.