ohhboy - coola kids hänger i skogen för att skogen är bäst i världen

coola kids hänger i skogen för att skogen är bäst i världen

Coola kids dränker känslorna i hög musik och skriker LA LA LA LA LA LA LA samtidigt som de slår händerna rakt mot öronen. För det är superkorkat att känna sig svart och tom när hela livet bara rullar ut sig som en röd matta framför tassarna och man kan skutta åt precis vilket håll man vill. Det är onödigt att slänga sig med ord som ensamhet och apati och VARFÖR VARFÖR VARFÖR när studenten flyyyyyger närmre och man ska känna sig fri som en fågel. Vad nu begreppet frihet än kan tänkas innebära. Något faktiskt eller enbart en subjektiv känsla? Tusen möjligheter? Freedom is just another word for nothing left to loose? Free dome? Coola kids slutar analysera sönder hela tiden och följer istället bara med. Ibland är det behagligt att bara följa med. Låta sig föras runtruntrunt över alla golv och alla torg och alla gator. Då brukar det ibland bli bra. Inte för att man slutar bry sig eller för att man förtränger sådant som gör ont, utan för att man tillåter sig själv att bara vara utan att försöka förstå och utan att försöka räta ut några frågetecken. Det är då insikterna ramlar över en, det är då man ramlar ner i främmande sängar, det är då man införskaffar vidvinkelperspektiv som hjälper en att upptäcka andra tankar och andra människor och andra möjligheter. Det finns faktiskt sådana.

Coola kids är trötta efter klockan tio. Godnatt.

(Har börjat publicera fasligt många texter utan att tänka igenom en andra gång, sällan ens en första. Jag ursäktar rörigheten och bristen på röda trådar, mina tankar är liksom spretigare än vanligt och ångesten mer dunkande och glädjen mer hejdundrande och världen mer svart eller vit. Allt känns så ställt på sin spets trots att det nog egentligen bara är min egen rusiga upplevelse av världen som har förändrats, och inte någonting i den faktiska världen som har blivit felvänt. Men jag vet helt enkelt inte så mycket alls och kastas så bryskt upp och ner mellan sinnesstämningarna att jag inte hinner fånga en enda sammanhängande tanke, utan istället tusentals, forsandes fram i en strid ström i mitt medvetande. Ungefär, något högtravande beskrivet.)