ohhboy - tisdagstankar

tisdagstankar

även idag kände jag för att publicera något listliknande, denna hittade jag hos strålande elsa. och alla bilderna har jag lånat från breakfaststories (bääästa tumblrn)

Jag längtar efter:
Min mammas berlinbesök i slutet av november. Jag längtar efter att få visa henne hur min värld här känns. Och jag längtar efter att träffa en Någon och bli ömsesidigt kär. Tillvaron får så mycket mer substans då, sammanhangen blir plötsligt tydligare i huvudet och meningen med allt det här hittas igen.

Jag är ledsen över:
Ingen ledsamhet här har känts lika tung och genomsvart som ledsamheterna i Jönköping brukade kännas, det är jag oerhört tacksam över. Mitt mående är mycket mer konstant. Men ibland känner jag mig väldigt ensam. Att vara så långt ifrån alla jag älskar sätter ändå vissa spår. Och sedan finns det andra saker som jag är ledsen över, fast på andra vis. Hur köttindustrin ser ut gör mig ledsen. Min ojämna kunskapsfördelning gör mig ledsen (det där med att kunna rabbla hur många amerikanska företag som helst, men knappt ett enda indiskt. Det där med att nästan kunna rabbla alla huvudstäderna i Europa men inte alls många i Afrika.) Jag blev upprörd när jag satt på min tyskalektion och ifrågasatte det ickeexisterande genustänket i vår undervisning och de andra eleverna bara skrattade. Jag blev väldigt ledsen över att så många människor firade Khadaffis död, hur kan man någonsin tycka att det är bra att en människa dör?

Jag äter helst:
Pasta med krämig champinjonsås. Mango. Fisk och skaldjur (sedan jag flyttade hit har jag dock råkat bli helvegetarian, jag är definitivt inte bekväm i att köpa utrotningshotad fisk eller dåliga halvfabrikat på lidl, jag vill helt enkelt äta bra saker och bra fisk är något jag definitivt inte har råd med). Riktigt goda ostar och franska baguetter. Sparris. Vadsomhelst innehållandes rödbetor och chevre.

Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning:
Allt det nya jag hela tiden tvingar mig själv att göra här: ta tusen främlingars nummer för att lära känna nya människor, åka på hemmafester själv, försöka hitta ett arbete osv osv osv.

Det finaste jag vet är:
Människor som frågar något för att de verkligen vill veta, inte bara för att man ska, och sedan lyssnar intresserat och kommer ihåg. Alla jag älskar. Riktigt mjuka kyssar och en hand i nacken. Hem som verkligen dunkar hemma och känns personliga. Brutalt träffande och vibrerande texter som får mig att försvinna någon helt annanstans.

Jag läser:
Eating Animals av Jonathan Safran Foer. Jag började läsa den i augusti men trillade in mellan andra boksidor och fastnade i andra, fiktiva universum. Men nu läser jag den igen. För fullt. Hela tiden. Och den är verkligen jättebra. Utökad medvetenhet om allt som pågår är dock samtidigt skrämmande, jag får svårare och svårare för att blunda och bara göra, det är dessutom lätt att bli cynisk när man läser om allt hemskt människor sysslar med inom fiskeindustrin eller hur sjuk genmanipulering som faktiskt existerar.

Jag är galet stressad över:
Inte galet kanske, eller jo, det är jag visst. Inför att söka jobb alltså. Jag hatar att söka jobb. Jag hatar att dyka upp med ett snyggt cv och ett brett leende och sedan försöka sälja in mig själv. Och snart måste jag verkligen skaffa mig ett jobb. Just nu spenderar jag ungefär inga pengar alls bara för att jag inte vet när jag kommer att bli med inkomst, och jag måste ju kunna bo kvar i mitt mysiga rum i den här fina lägenheten i den här fantastiska staden.

Jag lyssnar helst på:
Någon fin väns långa monologer om hur något känns eller är. Annars, i musikväg, brukar jag låt- eller artistlyssna väldigt specifikt. Rasputin av Boney M när jag har en lagom mängd alkohol i blodomloppet och är på väg ut i natten. Call Your Girlfriend av Robyn på repeat när jag lagar mat. Common People av Pulp varje morgon mellan stationerna Ostkreuz och Warschauer Strasse. Jackie Wilson när det känns som att jag aldrig behöver kunna stava till motvind igen. Hm. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på olika pianostycken.

Jag drömmer om:
Tunga, mörkgröna sammetsgardiner. Han med manchesterbyxor. Att bila genom hela USA. Att kunna tala tyska, franska, spanska och engelska lika bra som jag talar svenska. Att verkligen tro på banbrytande kärlek. Olika otänkbara och knäppa scenarion, gärna där en vän helt plötsligt står utanför min ytterdörr och har bestämt sig för att bo hos mig i några veckor, eller där en helt främmande person plötsligt ringer för att berätta att jag ska börja arbeta på muji och dessutom får skriva krönikor för någon stor tidning, eller att jag aldrig mer ska behöva betala för mat utan hädanefter bara kan plocka på mig vad jag vill i mataffären. Jag drömmer om att skriva långa romaner och jag drömmer om takstuckatur och vackra möbler.

Jag blir nostalgisk av:
Att höra gamla låtar av Evert Taube. Då tänker jag väldigt mycket på min morfar och vår gamla sommarstuga och smala sugrör och den stora eken i mitten av trädgården och hallonsoda och mormors gaffelkakor och hur vi brukade bada när det ösregnade och hur jag och min bror grillade ostbågar tills de började brinna. Åh. Jag saknar min bror väldigt mycket förresten. Jättemycket.