ohhboy

Skrynkliga underlakan, ryggont och dregelblöt huvudkudde den tredje morgonen i april. Smutsgråvit är den enda himmelsfärgen som Berlin känner sig trygg i för tillfället, och det kunde inte göra mig nöjdare. Alla borden och måsten som behöver avverkas trivs nämligen inte i solsken, då glömmer jag bort dem i förmån för parksittande och öldrickande. Vi pratar inte om någon rejäl kvantitet av borden och måsten, i fredags gick jag på min allra sista språkskolelektion och arbetar gör jag inte förrän på torsdag. Men det jag måste och det jag borde är sådant som verkligen spelar roll för mig. Jag försöker skriva färdigt mina personliga brev, välja okejbra texter, klappa mig själv på axeln, radera och börja om. Det är onsdag imorgon och då är det mer än dags att jag köper färgglada kuvert, frankerar frikostigt och skickar iväg till det där landet i norr. Och i mitten av juni kommer jag att få reda på om jag har kommit in på någon folkhögskola.


I mitt fönster bor en halvvissen magnolia i en gammal sillburk. En något DDR-ig läskflaska agerar ljusstake och bredvid ligger två tändsticksaskar. Läsken Wostok ska smaka granskog men smakar mest bara Coca-cola. Det tyska ordet för tändstickor är förresten ganska vackert, och eftersom vackra ord på tyska inte existerar i överflöd tycker jag nu därför att vi alla lär oss att säga streichhölzer. Annars kan ni lära er att säga schwanzlutscher, men det betyder någonting helt annat.


Stilleben i soluppgången för att min plånbok äntligen tillät mig att återigen investera i favoritdoften SheWood från dsquared2. Prisa gudarna, jag luktar skog igen! Herrparfymen är ännu mer pur magi, men tyvärr är den så mustig att jag får ont i huvudet.


Efter en liten stunds drunknande och intvålande i min opålitliga tyska dusch tog jag på mig min nyinköpta kjol. Weekday har väldigt mycket rea för tillfället och jag har spanat in den här typ hur länge som helst och egentligen är det ju bara en kvälls drickspengar. Försöker försvara mitt eget konsumerande, för egentligen är det ju hemskt onödigt att köpa nyproducerat. Men jag känner mig som en flippin sagofigur i den ju.



Gullegullkjol, gullegullfrukost och gullegullzombies. En oslagbar kombination. The Walking Dead är väldigt underhållande när jag inte sitter och stör ihjäl mig på könsrollerna som är artonhundrataldeluxe. Och på tal om någonting helt annat, jag försöker lära mig att tycka om paprika, men hur tusan gör man det? Kan ju inte vara en treåring och pilla bort paprika ur allt jag äter resten av livet.


Spillde kakao på fingrarna, det matchade guldlacket schnyggt.


Sedan var jag helt plötsligt såhär julialicious och hemskt tvungen att sluta prokrastinera och istället skriva färdigt mina folkhögskoleansökningar. BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Bara ett avsnitt till av The Walking Dead först?

ps1. förslag på vilka texter jag bör skicka med i mina ansökningar mottages fortfarande tacksamt.
ps2. jag har varit jääääätteupptagen det senaste och därför bloggat väldigt lite, förlåt. någonting annat jag inte alls har hunnit med är att svara på kommentarer, så var det så att ni undrade någonting speciellt kan ni kanske skriva det igen i det här inläggets kommentarsfält så lovar jag att svara?
ps3. ahhhhhhhh jag kan inte sluta tänka på honom aaaaaaaaaaaahhhh bara skjut mig.