ohhboy

Här kommer det: världens längsta fotoinlägg. Eller i alla fall det längsta fotoinlägg som jag någonsin har publicerat. Det råkar nämligen vara så att det finns väldigt många bilder som jag inte har visat för er ännu. Sååå, sådant här kan man alltså göra i Berlin:

1. Karneval der Kulturen
Det var en gång en solig söndag i maj då jag redan var helslut efter arbetande och klubbande, men ändå åkte och mötte upp mina vänner Mirjam och Bobby i Neukölln/Kreuzberg där Berlins årliga kulturkarneval skulle äga rum. Vi kanske borde ha anat att en karneval i Berlin är helt jävla magisk och innebär milslånga technotåg och tusentals människor som gungar i otakt till reggaemusik och stannar i varje gatuhörn för att dricka ännu en caipirihna. Men istället blev vi positivt överraskade och dansade oss svettiga i flera timmar. Fantastiskt. För några veckor sedan hängde jag även på Lesbisch-Schwules Stadtfest (gaystadsfesten) i Schöneberg, besök den om ni får chansen!



2. Den finaste kusinen man kan önska sig, Elinore, har flyttat hem till Stockholm en liten stund på grund av bestyr med pridefestivalen, bröllopsbesök och annat viktigt. Men först passade Elli och hennes pojkvän Björn och jag på att äta en liten "vi ses snart!"-lunch på min favoritrestaurang Datscha. Mmmmm. Vill alltid äta där. Sedan promenerade vi omkring en liten stund i Friedrichshain för att klämma på saker på loppmarknaden på Boxhagener Platz och titta på den finaste gatukonstväggen.

3. Flera timmar har jag spenderat i Wedding tillsammans med Mirjam och hennes syster Bea som har varit på besök. Vi simmade i Flughafensee (inte jag dock, var ganska nypiercad och fick därför inte alls). Vid sjön blev vi utsatta för en väldigt tråkig incident, gubbsjuka män som klär av sig nakna och sedan tillfredställer sig själva medan de iakttar tre personer som lugnt och fridfullt försöker ha en picknick borde förbjudas. Eller skjutas. Vi blev så förvånade och konfunderade och arga och fulla i skratt att vi inte klarade av att göra någonting annat än att skratta och peka lite förnedrande. Vill tillbaka och ge en lång utskällning på tyska. Ah, jag vet inte ens vad jag ska skriva, jag blir bara så otroligt irriterad. Det handlar inte det minsta om att jag var tvungen att sitta där och se hans gubbkuk, det handlar om att det var vi som var tvungna att agera, vi som var tvungna att dra gränser, han som hade mage att ta sig friheter. Det gör mig så otroligt äcklad att det fortfarande ser ut på det viset, att få frågan "ja, men vad gjorde ni åt det då?" när det inte överhuvudtaget ska vara vad det hela handlar om. Men ja, nog om denna incident. Efter badandet promenerade vi högst upp i parken Humboldthain för att sitta på den gamla militärbunkerns tak och stirra ut över norra Berlin och solnedgången. Hur vackert som helst.

4. Dagen innan midsommarafton anordnade Nordic By Nature en midsommarklubb med sillförsäljning, kånkenvaxning, blomsterkransknytning, dans runt stången, indiespeeddating och fotbollsvisning. Man fick fotografera sig alldeles gratis i en fotoautomat. Så det gjorde vi. Några gånger om.


5. Precis där jag bor finns det en småskum lekpark/graffitipark. Där klättrade jag omkring tillsammans med Mirjam, Bea och Rebecca efter att vi alla hade ätit midsommaraftonsfrukost på Datscha.


6. Det blev midsommaraftonsparkhäng i Hasenheide tillsammans med ett gäng fina vänner, några flaskor vin och en himla massa jordgubbar och vattenmelon. Saknade Sverige jättemycket hur länge jag än promenerade omkring barfota i gräset. Sedan åt vi fiskkebab och drack knäppa drinkar på en indisk restaurang medan Tyskland sparkade grekisk rumpa i EM. Tyckte att det var synd att Mario Gómez spelade så lite (en dag ska vi nämligen gifta oss).


7. Blev inbjuden på stor pannkaksbrunch hemma hos Karin och Matilda. Fruktansvärt mysig sysselsättning.

8. En kväll promenerade jag hem till min vän Bobby som bor bara några minuter bort. På vägen dit gick jag förbi ett kneipe (tysk traditionell pub för alkisar typ, eh) och såg filmaffischen till "Das Leben der Anderen" hänga på den sunkiga dörren. Var konfunderad i några sekunder innan jag läste att just detta kneipe är det kneipe som är med i filmen. Wow. Precis där jag bor. Måste se om filmen nu nu nu, lär ju känna igen mig jättemycket överallt. I "Goodbye Lenin!" springer förresten huvudkaraktären över Ostkreuz-stationens perrong, också häftigt. Annars läser jag mest om viktiga personer under andra världskriget (Hitlers livvakt och telefonist bor fortfarande i Berlin!) och köper hem böcker om Berlins historia och hänger en karta över de ockuperade zonerna under murens tid på väggen och senast igår köpte jag en jättestor bok om kommunistisk arkitektur. Eh. Vet inte vad det är jag borde studera i framtiden. Tysk historia? Kommunism? DDR? Arkitektur? Hur som helst, jag promenerade hem till Bobby. Där väntade Bea, Rebecca, Flora och Maja. Tillsammans lagade vi en helt magnifik cannelloni och drack Lidls finaste vin (har en stenhård princip i detta land, köper aldrig vin som är dyrare än 2 euro).

9. Efter en lagom mängd cannelloni och vin och balkonghäng promenerade vi vidare till Geronimo, en bar precis där jag bor. Efter några öl drog vi vidare till Club Der Visionär för att dansa och socialisera. Jag vet inte riktigt varför saker känns som de känns för mig, mest är jag nog bara lite trött på bottenlösheten i Berlins nattliv, trots att det brukade vara precis vad jag längtade efter. Nu längtar jag istället efter skog och mening. Gryningspromenaden hem var dock pur magi, det är alldeles lagom med fyrtiofem minuter traskande innan läggdags. Och eftersom devisen "prata inte med främlingar" är ungefär hur tråkig som helst så råkade jag ut för lite knäppa saker.

fina främlingar.

SNÄLLA LEV!

Knäpp händelse nr 1 var en man på Oberbaumbrücke som ville låna min kamera för att fotografera lite. Efter att han dyrt och heligt lovat att han inte skulle springa iväg med kameran så blev det här resultatet. Och nej, raggningsrepliken "I look so goddamn sexy in this picture and you do as well. waddayasay, should we go and have sex somewhere?" funkar definitivt inte. Och det var alltså han som sa så. Inte jag.

Det här är Ian och Ians vän som jag inte minns namnet på, vi kan kalla honom Chad, det känns som att han hette något sådant. Det började med att Chad frågade mig var det fanns en U-bahnstation, då spåret gick rakt ovanför oss pekade jag helt enkelt rakt upp med ett leende. Fortsatte gå. Några sekunder senare går Chad bredvid mig. Han utbrister "I'm sorry, this might seem as sexual harassment" innan han börjar förklara hur vacker jag är och frågar vart jag kommer ifrån. När jag svarade Sweden och han frågade om jag bor nära den italienska gränsen var det dags att gå. Hejdå Chad.