ohhboy

Det är den tjugosjunde juni tvåtusentretton och jag sitter på ett regionaltåg mot Göteborg. Vi passerar precis Herrljunga. När tåget når sin slutdestination ska jag gå ut på Drottningtorget där Mimmi väntar på mig. Jag har bett henne springa rakt in i min famn i slow motion. Och framför mig har jag sedan en hel vecka i Göteborg med så många av mina mest fantastiska.

Utanför tågfönstret:
överblommade lupiner
svalorna-flyger-så-högt-himlen som övergår i snart-kommer-hela-himlen-att-falla-ner-himlen
rapsfält i mängder
kor i brunt och vitt och kor som ser ut att vara tagna direkt ur en reklam för Bregott
grusvägar som ibland löper jämsides med rälsen, ibland rycker rakt in i skogen
röda bondgårdar med vita knutar och höbalar som står staplade utanför
ogenomträngliga lövträdsväggar på tågets båda sidor

Innanför tågfönstret:
en person i randig, stickad tröja som sover med framåtlutad haka och öppen mun
två barn som skrattskriker och springer fram och tillbaka genom gången
en mamma i ljusbrun linneblus som ligger i fosterställning på tågsätet, har lagt huvudet i sitt barns knä, blir kliad i håret
en Julia med väldigt tunga ögonlock och helt fantastiska skor

Anledningar till att försumma en blogg en sommar:
ett internet som inte riktigt fungerar
slutseminarier på folkhögskolan
högskolekurser för första gången någonsin (Harry Potter och hans världar, Latinamerikas historia)
panikplugg i ovan nämnda kurser på grund av total prokrastinering
cava på balkonger och i parker och på klipphällar och hur många magiska platser finns det egentligen i Stockholm?
en fräknig person

Hur världen känns i mig:
HALLEJULIA
så jävla trött
vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn
kan jag inte vara tyst nu