travel south until your skin turns warmer // travel south until your skin turns brown
Ni hör väl hur träden växer? Det är någonting som knakar och brister. Det är någonting som händer, äntligen. I solljuset luktar asfalten och allt det där blåa ovanför oss är en sommarhimmel och när den blir för tung är det inte snö som faller ner, bara regn.
Pappa och jag har nu målat alla väggar i mitt nya rum vita. Gammal tapet har skrapats bort från listerna och fönsterkarmarna har belönats med ytterligare två lager lackfärg. Jag har putsat köksfönstret och fått inflyttningspelargoner av min mamma. Haltat omkring med en skadad häl och druckit rödvin på balkongen med bra personer. Sprayat mina sängsben guldiga och skrapat bort klistermärken från speglar. Snöflingebacken är att komma hem. Och just nu känns det som att den här våren och sommaren i Stockholm inte kan bli någonting annat än magisk.
Förresten har jag blivit antagen till några folkhögskolor. Bland annat den jag ville allra helst, nämligen Sörängens folkhögskola i Nässjö. Till hösten kommer jag på heltid att ägna mig åt en fortsättningskurs i kreativt skrivande. På distans. I Berlin. Lägga upp ett ordentligt skrivschema och försöka hamna någonstans i det där skönlitterära projektet som jag sysslar med. Det känns helt jäkla magiskt och skitläskigt och egentligen upplever jag någonting liknande total skrivkramp för tillfället men allt det sitter ju bara i mitt huvud och ahh det här måste bli fantastiskt tänker jag men har egentligen ingen aning och nu blev det här plötsligt väldigt stream of consciousness aaaaahhhhhhhhhhhhhh.
Nej. Andas in. Andas ut. Upprepa till totalt lugn infinner sig. Imorgon får du skriva hela dagen, Julia. Nu ska du göra någonting annat, nämligen titta på några bilder från tre olika tillfällen. Lite aprilslut och lite majbörjan helt enkelt.
Mina två vapendragare, Filippa och Anna, hängde med oss en liten sväng.
Pauline (ovan) och hennes syster Jessica (nästa bild) träffade jag för första gången när jag var i Berlin nu i början av april. Hur bra som helst båda två!
Jessica och Vincent.
Med sig till Stockholm hade Linn tre fransmän. Ludo, Kévin och Michael. Bortsett från att deras engelskakunskaper verkligen gick att ifrågasätta och att de ville dricka drinkar på Stureplan var kvällen bra. Men aldrig mer Stureplan. Snälla.
Det här är mitt nya sovrum. Efter tre lager väggfärg och trettiosju trasmattor slängda på golvet trivs jag bättre än bäst.
I lördags fick jag finbesök innan feministfesten på Färgfabriken. Nicklas och Karin.
Stina mitt i ett skratt.
Elin och Nicklas och vinflaskorna.
Kim poserade tillsammans med jordgloben. Sedan var vi glada i hågen och förvirrade oss vidare till Färgfabriken där ALLTING PÅ! (alltså Filippa, Moa och Alice) skulle dj:a. De fyllde dansgolvet på en halv minut och sedan dansade vi oss alla utmattade.
Nu ska här sovas, ta hand om er i sommarvärmen ♥
Vet inte riktigt hur jag fann din blogg, men är otroligt lycklig för den underbara upptäckt! I vilket fall, du är så otroligt fin och hoppas skrivandet går bra. (Vill för övrigt också bo i Berlin)
All kärlek.
m