ohhboy

Jag somnar bredvid samma person varje natt,
kokar kaffe om morgnarna och dricker chaite om kvällarna och väntar
på nästa avsnitt av Game of Thrones.

Jag får dåligt samvete av att må dåligt,
tänker att jag borde rycka upp mig,
att andra människor har riktiga problem.

Min psykolog säger till mig att jag måste gräva där jag står,
göra en inre resa istället för en yttre.
Jag googlar flygbiljetter till Berlin
varje gång det känns som att jag inte kan andas.

Jag köper ett stramt och nyanserat rödvin
efter rekommendation av Systembolagetbiträdet.
Jag lär mig att koka buljong på räkskal
och tycker att det är tillfredsställande
med skandinaviskt enkla former i inredningen.

Jag har lärt mig namn på filosofer
men kan ingenting om deras teorier.
Jag säger att javisst har jag läst David Foster Wallace
fast det bara var en gång och inte ens femton sidor.
Jag är mitt uppe i en klassresa
fast i ett mellanting.
Jag kommer förmodligen att tjäna mer pengar
än vad min mormor någonsin uppfattat som möjligt.
Inför det känner jag lika delar
upprymdhet och illamående.

Jag tänker fortfarande för mycket
på hur mina lår ser ut i de här jeansen.
Jag trodde att det där skulle försvinna bara jag blev lite äldre,
att jag skulle börja tycka om mig själv.
Jag tänkte att jag åtminstone skulle sluta räkna
hur många veck magen bildar
varje gång jag sätter mig ner, lutar mig framåt.

Jag har allt mindre förhoppningar
om att jag någon dag ska bli Någon Speciell.
Jag brukade ta mig själv på större allvar,
jag tror att livet kanske var lite roligare då.

Det finns en sorglig ängslighet
i mitt sätt att jämföra
mitt eget med andras.

Jag hatar 90% av alla ord jag skriver
och det är inte ens en överdrift.
Jag inbillar mig att det fanns en tid då min kropp bubblade
av skrivglädje och kreativitet och tilltro till den egna förmågan!

Jag inser att jag är väldigt tillfreds med min tillvaro en gråmulen tisdag
när jag tar hissen ner till tvättstugan för att lägga mina påslakan i torktumlaren.
Jag förvandlas sakta men säkert till en allt tråkigare människa
och jag tror att jag är ganska nöjd med det.

Hans axlar luktar fortfarande nyförälskelse,
jag önskar att det vore en garanti mot ångest i övriga livet.