ohhboy

Såhär ser det ut hos mig klockan halv tre den sista fredagen i november. Det snöar på min griffeltavla och på krokarna hänger bara vinterkappor. I fruktskålen ligger sex stycken apelsiner och utanför fönstret finns vinter och Liljeholmsbron. Nu är klockan lite mer och om ett tag kommer Britta hem till mig så att vi ska hinna laga och äta middag innan klockan sju då världens bästa grej händer. Klockan sju kommer nämligen Liv Strömquist, Sara Granér och Nanna Johansson till bokhandeln Hallongrottan som ligger två kvarter bort. Ja. Alla tre. Det som brukade vara min kropp ligger nu i slamsor på mina trasmattor. Blodfläckarna går inte att tvätta bort från kylskåpet och tavlorna och väggarna. Hela jag har redan exploderat av överpepp.

Nej! Fy fan vad du är morbid Julia! Lägg av!

Okej. Jag lägger av. Det är helgen vecka fyrtioåtta (vi bob hund-fans applåderar hysteriskt) och ikväll kommer flera fina släktingar till stan. Imorgon ska jag bjudas med på hemlig aktivitet och på söndag fyller jag tjugo. Aldrig mer ska jag behöva sjunga ”Vem får inte komma in på Systemet? Hunden! Katten! Glassen! Julia!” innan en vän köper ut en flaska vin till mig. Aldrig mer kommer jag kunna skylla känslosvallningar på tonår.

Au revoir!