ännu mer rosa och jag hade spytt




Jag klottrar ner saker på händerna som försvinner lika fort igen, tittar på körsbärsträd och nyutslagna björklöv, balanserar på trottoarkanter, njuter av att mina strumpbyxor är alldeles ofattbart mjuka och sätter upp popknutar mitt på huvudet. Teaterfestivalen var sådär obeskrivligt bra som vissa saker är (dock saknades det söta brunhåriga teaterpojkar). Vi fick jättebra kritik för vår teaterpjäs av en bedömningsgrupp, åt onyttighter mest hela tiden, drack té under en stjärnklar himmel, skrattade med vinden och sov näst intill ingenting.

Allt känns lite rosa just nu. Sockervaddigt, fluffigt och alldeles ljuvligt. Eller nej, jag tycker varken om färgen rosa eller sockervadd. Galet fint är snarare hur allting känns. Och alla ni som kommenterar är också galet fina! Ni gör mig så himla glad och nu får jag verkligen ta tag i att svara på era fina kommentarer.
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

kul med teatern - lycka!


miriam

du skriver så himla fint. fina bilder också.


sofia

Att läsa om hur fint du mår just nu smittar av sig! :)


Ordmaskinen

"försonad med min karaktär för jag har aldrig, kunnat säga nej till någonting som helst."



Jag har svårt att sätta det på ord, men jag tycker väldigt bra om dina bilder och text. Det slår alltid klockrent. jag avundas dig, rakt upp o ner. Tycker om dig, rakt igenom.



:)


Lisa du vet nog vem det är vid det här laget

Var det Lykke Li som gjorde hårknutar indie? Wellwell :P Snart Popadelica :D


Jake

Åh! Trubbel! Den finns nog med på 25 mest spelade låtarna-listan på min ipod. Av vem föredrar du att den framförs? Jag är väldigt förtjust i Olle Adolphsons egna version. Håkans är också väldigt bra.



Jag klottrar och kluddrar också ner mig själv. Händer, armar och ben. Jag vet inte varför jag är så förtjust i det. Det kan säkert ha något att göra med det förflutna. Jag minns en tid då jag alltid blev tillsagd att sluta upp med sådant trams, med motiveringen att jag skulle kunna bli blodförgiftad - och att det var fult. Men jag tycker inte att det är fult (förutsatt att inte hela kroppen täckt av bläck). Jag har ett fint litet hjärta på armen som min vän målat dit. Det tycker jag om. Sådana små, fina saker tycker jag om. Och låttexter. Jag har en fin textrad ur en låt som etsat sig fast i taket i min tankeverkstad: "Je ne sais rien de tout cela, mais je sais que je t'aime encore" - från låten Je ne sais pas av Jacques Brel, och det betyder "jag vet inget om allt det där, men jag vet att jag fortfarande älskar dig" :)



Jag skulle vilja se dig spela teater någon gång. Jag har en känsla av att du är ruskigt bra. (Du verkar vara en riktigt bra person. Och intressant - lite spännande sådär. Annorlunda och mysig, och egen.)


Camilla

hihi Håkan is tha shit, fint du har skrivit på din hand förrsten, väldigt fint, oerhört fint hihi


Hilda

ååh vilka fina bilder! och popknutar mitt på huvudet är väldigt bekväma!


anna

åh ja, det är fåret från wallace and gromit. shawn tror jag att han heter.nä, vad roligt om du skulle vilja köpa en.jag håller verkligen med om att allt känns sockervaddigt på något sätt.


viktoria

åh. vad fin sista bild!


johanna.

Jag har alltid sagt att sömn är överskattat. Och, trubbel är en så jävla bra låt! Jag sjöng den idag på min sånglektion, som jag var påväg mot idag, du minns. Om du hade hört mig, så hade du trott att jag hade skrivit visan, promise!! det är så kul o se dig i skolan lille barn! puss!


Sanna

Och ett svar på svaret till barabaradig:



När man är inne på toaletterna på första våningen tror man nästan att missnöjda Myrtle ska dyka upp bara sådär. Något som dock saknas är det där fluffiga som alltid är i böckerna när de ska skriva uppsatser och göra svåra uppgifter. Om man ändå hade en fjäderpenna.



Hoppas du vaknade upp sådär. Jag har en förkärlek för gnisslande järnsängar. Och Paris. Och brunhåriga projkar. Helst med fräknar. Och sen gillar jag obeskrivligt mycket när någon tar första biten av en prinsesstårta med florsocker på.



Vilka är dina förkärlekar?


Marie

Svar till Lisa du vet nog vem det är vid det här laget: Hahaha, jag vet minsan vem du är min Lisa. Och trubbel är verkligen en galet fin låt, den har etsat sig fast i mitt huvud fullkomligt och totalt.



Och åh, vilken komplimang/vilka komplimanger. Tack så himla mycket min vän. OCH VAD DU ÄR BRA!



Svar till Camilla: Denna låt, denna låt, vilken låt! Jag är fullkomligt galen i den och lyssnar på alla tusentals olika versioner. Dock tycker jag nog bäst om Monica Zetterlunds, vi har den även på LP här hemma... Jag älskar LP-skivor, det är en sån känsla! Min pappa har flera bokhyllor fyllda hemma hos sig i Stockholm, och jag brukar alltid fingra frenetiskt på dem när jag är där. Han är dock ooooooeeerhört rädd om dem, så jag vågar knappt spela någon av rädsla för att förstöra hans älskade pick-up-nål.



Det är så himla fint med saker klottrade över kroppen, men inte överallt. Och jag vet inte om jag någonsin kommer att vilja tatuera mig, det är så svårt att tatuera in något man kommer att gilla resten av livet. För resten av livet är så himla långt. Eller så himla kort. Eller, egentligen spelar det ingen roll, livet är ändå det längsta man har. Och nu lyssnar jag på Jacques Brels låt, ack, om jag ändå kunde franska ordentligt. Det låter vackert och innerligt, men jag vet inget mer.



Kanske är jag ruskigt bra, eller så är jag ruskigt dålig. Det är svårt för mig att veta riktigt säkert, jag skulle dock vilja sväva ovanför mig själv någon gång för att få se mig spela teater. Och den där personbeskrivningen tycker jag låter som en beskrivning av dig, du verkar vara sådan. Hm, det är svårt att se sig själv som spännande.


Julia

Svar till Julia: Åh, ja, Monicas, åh-ja! Fy vad trevligt! Jag är också helt såld på LP-skivor. Det är något med dem. Något speciellt. Jag älskar hur de ser ut - fodralen, den svarta vinylplattan, och sen verkligen avgudar jag det underbart knastriga ljudet som uppstår varje gång en LP-skiva spelas. Åh, åh. Pirrande känsla.



Ja, tatueringar är svåra. Jag har också funderat en hel del på sånt. Men jag tror aldrig att jag kommer komma på något riktigt bra som jag aldrig skulle tröttna på. Franskan kommer, vänta du bara! Du ska få se..



Sväva ovanför sig själv är något jag alltid velat göra. Det är synd att fysikens lagar inte tillåter det. Jag får helt enkelt överlåta det till fantasin. Någon gång skulle jag vilja se dig teatra (jag tycker om att göra verb av substantiv)!



Haha, jaså tycker du? Mja, jag vet inte. Det är ju inte helt omöjligt med tanke på att jorden befolkas av cirkus sex miljarder människor - det bör ju finnas en hel del liknande personlighetsdrag man har gemensamt med andra. Vi kanske är lite lika? :)



Ja, det är det onekligen. Jag känner mig inte speciellt spännande. Jag undrar hur det känns att känna sig spännande..


Camilla

Svar till Camilla: Mmmmm, LP-skivor. Något som är snäppet vassare är fina pojkar som köper LP-skivor i second-handaffärer (eller det kanske bara handlar om min förkärlek till fina pojkar). I vilket fall som helst gillar jag Lp-skivor, skarpt!



Jag brukade ha idéer om vad jag skulle ha för en fin tatuering någon gång i framtiden. Och någon av de idéerna skulle jag aldrig vilja förverkliga nu, så kanske är det bättre att jag lägger hela den där idén på hyllan och glömmer bort den.



Fysikens lagar, bah, vi trotsar dem och svävar högt upp i skyn! Och någon gång när jag ska teatra(fint ord, bra där!) ska jag se till att meddela dig om detta i förväg så du får se en högst kvalitativ föreställning... Hoppas jag.



Vi kanske är lite lika, ja. I alla fall är vi båda oerhört fascinerande och spännande utan att inse det själva!


Julia

Upp