camp jerusalem, emmaboda, småland, sverige


Ännu ett gripande farväl hägrar i horisonten. När ett tåg rullar ut från Jönköpings tågstation imorgon klockan 08.02 sitter jag förhoppningsvis på det. Att åka tåg är bland det bästa jag vet. Och att dessutom få åka med fina vänner och ett par timmar senare anlända på Emmabodas tågstation, ja, jag kan inte ens beskriva glädjen jag känner över detta. Jag skulle dessutom vilja berätta om en annan sak som gör mig oerhört glad, nämligen ni läsare. Ni må vara få, men det spelar ingen roll, för de ord som ni ibland skriver till mig är så fina att jag kan vandra omkring på mina egenhändigt uppdiktade rosa moln i flera dagar. Tack så väldigt mycket för det ni ger mig, varenda liten bokstav får mig att le inifrån och ut. Och läs nu mellan raderna, snälla skriv en hälsning till mig när jag är borta.
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

hälsning. Fast vi ses där på Lördag! Kanske redan fredag. vi seees iallafall!


bells

åh, det låter så underbart fint.

önskar mig dit i hemlighet.


jennifer,

Satt under torsdagen och tänkte på alla fina människor som var på Emmaboda. NU ser dem Bob Hund, nu Parken, nu står dom säkert i nåt supercoolt tält och äter supergod festivalmat, (allting smakar väl gott om man mår riktigt bra, tänkte jag). Och där satt jag på jobbet, rensade ogräs och grävde ner ledningar i marken, livet är bra orättvist tänkte jag då, men sen tänkte jag lite mer och kom fram till att jobb är nog inte så fel när man får vara ute i alla olika väder, och titta på en finfin pojke varje dag. Så nu vill jag mest vara glad för din skull, och hoppas innerligt att du haft ett par riktigt lyckade dagar. För det vet jag att du är värd, inte bara sådär löjligt klychigt utan på riktigt.

Vi får ses snart, kanske nästa helg.



Ps. Jag framkallade mina bilder från kameran idag, och bilden på dig vid Vättern blev magisk och jag vill ge dig en kopia någon dag. Ds


Lisa Fredriksson den långrandiga långhåriga

Jag såg dig två gånger sådär i förbifarten. under sådana omständigheter att man inte kan hälsa, du vet. synd, tycker jag. hoppas din vecka var finfin, iallafall, för det var verkligen min!


marie

bells: vi sågs bells! vi sågs bells!



jennifer: det var verkligen så himla underbart fint, åh.



Lisa: Lisa, min vän, du får ursäkta att jag inte orkar knappa in "Lisa Fredriksson den långrandiga långhåriga", men jag uppskattar verkligen detta fantastiska namn. Och festivalen var verkligen sådär fin som du föreställde dig, men man behöver både festival och jobb för att livet ska kännas bra. Jag vill höra allt om han den där finfina pojken som du kan titta på varje dag och sen vill jag berätta om alla fina pojkar jag pussade på på festivalen. För jag har så mycket att berätta att jag snart spricker. puss min fina vän.



(och vad roligt att bilden blev magisk, jag längtar efter att få se den.)



marie: Jag skäms lite... Jag såg dig också en gång sådär i förbifarten och tänkte: "hm, det är nu jag borde springa fram och rycka hon den där marie i armen". Men jag vågade inte, och det är väldigt synd. För jag hälsade på så många nya människor och vågade så himla mycket som jag inte har vågat innan. Vi har nog båda två haft toppenveckor tror jag, åh, jag längtar redan tillbaka.


julia

Upp