skyddad av försommar, inte av wellpapp och bubbelplast
Idag var vi lyckliga - jag och världen. Efter en skoldag mellan åtta och fem träffade jag allt det där folket som får det att bubbla i hela min kropp (åtminstone fem hade vita converse). Livespelningar upplevdes på nära håll och fina människor pratades med. Sophie och jag hoppade omkring som galningar av snart-är-det-sommarlov-glädjen som har bosatt sig i våra kroppar - det är mindre än två veckor kvar nu. Vi tittade på allt folk runt omkring oss och insåg att Jönköping verkligen levde ikväll. Herregud, vilken känsla (och herregud mer bokstavligt talat också; vi upplevde en hänryckt herre i stan, man kommer inte undan sådant i Sveriges Jerusalem)!
Vår sextonårighet och vår sömnbrist fick oss dock att vända hemåt ganska tidigt; att hänga på fel sida av Bongos staket är inte alltför hippt. Och på hemvägen pratade jag med två alkoholiserade herrar som berättade sina livsfilosofier för mig. Jag älskar sånt. Något annat som jag älskar är att känna mig lycklig - åh, denna underbara känsla av total lycka. Trots att det bara är en flyktig sinnesstämning älskar jag det.
Nu ska jag bota min sömnbrist och förhoppningsvis vakna upp som arton imorgon. Eller förhoppningsvis och förhoppningsvis, det är betydligt troligare att jag fyller arton den andra december tvåtusentio.
åh. igår kände jag också lycka. jag kände mig lycklig för första gången på mycket mycket länge. kanske första gången på hela året.
jag var också på spelning med fina vänner. eller, en vän sen tidigare och två som jag inte kände sen tidigare men var superhärliga. åh den kvällen kommer jag leva på länge :)
sofia