en tjänst och en puss
Hej. Jag ger uttryck för väldigt många känslor, tankar och åsikter här. Kanske är jag ibland för ärlig. Jag tappade bort begreppen personligt och allmänt någonstans längs vägen. Kanske vet ni att jag har blek hy och gröna ögon, att jag tycker om mina randiga lakan och att jag inte längre blir knäsvag vid mjölkmaskinen. Ni har sett utsikten från mitt fönster och läst berättelser om min högstadietid. Jag har skrivit om det svartaste av mörker och den rosamolnigaste av kärlek. Ni vet mycket om mig helt enkelt.
Så nu skulle jag vilja be ER om en sak. Jag vill lära känna ER en aning bättre, jag vill veta någonting om ER. Skriv vadsomhelst. Berätta vadsomhelst. Det kan räcka med ett hej och ett namn, ett kärt intresse eller ett ”jag bor i norrland”. Jag vill bara veta någonting, ett tecken på er existens. Vill man skriva en tre A4sidor lång berättelse får man givetvis göra det. Ni är så fasligt många som läser vad jag skriver här, men jag vet inte ens nästan vilka hälften är. Och ibland får jag så märkliga blickar i korridoren, heh, vilka är ni egentligen från Per Brahegymnasiet som läser?
Puss.
Åh! Hej jag heter Alinde. Jag går inte på Per Brahegymnasiet men det är kanske inte så noga. Det finaste jag vet är morgonen om våren, hur det luktar i halsgropen, pojkar i brunt hår som pratar med brittisk dialekt, dimmblått, rymden och gamla böcker med massor av fina ord antecknade i marginalen. Näst mest tycker jag om klassisk musik och att sitta på tåg. Om jag bara fick dricka en sak resten av livet skulle det vara Russian earl grey te. När jag blir lite äldre vill jag helst av allt bli författare, kanske skriva lite som en blandning av Haruki Murakami, Tove Jansson och mig själv. Man finner mig oftast långt fram på fina konserter under sommarnätter eller på en bokhandel i Göteborg. Så, nu vet du.
Jag tycker du skriver fantastiskt fint.
Alinde Andersdotter