ohhboy

Min söndag var att låsa upp den himmelsblå dörren klockan sex på morgonen efter att ha blivit för berusad med givmilda arbetskollegor och sedan kickat hipsterrumpa i Supernintendo på en bar. Min söndag var egg in the basket och S-bahnresor till Schlachtensee. Den var volangbaddräkt och flyta på rygg och simma bröstsim och älska åskoväder. Min söndag var att med droppande blött hår och rödrosigt ansikte trängas bland hundar och cyklar och tyskar på tåget in till stan och hastigt byta nummer med en främling för att ”vi verkligen borde dricka öl med varandra”. Min söndag var falafel och pistageglass och för mycket rödvin på en hemmafest och plötsligt ett tak högt högt upp med utsikt över en stjärnhimmel och ett Berlin som jag älskar så oerhört mycket och snart ska lämna och jag tror att det där lämnandet redan har börjat ge mig skavsår på hjärtat. Min söndag var att inte läsa spårvagnsskyltarna ordentligt och sedan halvt somna och hamna ute i ett kolsvart Lichtenberg och förbanna hela universum och hur kan det egentligen ta två timmar att komma hem? Men. Till slut var min söndag att komma hem. Den var att låsa upp den himmelsblå dörren ännu en gång och mitt rum luktade nytvättade kläder precis som det alltid gör och min allra fastaste definition av trygghet ringde just precis i det ögonblicket och sa att han stod utanför min port nu, att bussresan hade gått bra, att han skulle vara hos mig i sju dagar nu. Min bror är här. Universums bästa Jonatan. Han som är så mycket som jag inte är och jag som är så mycket som han inte är. Min måndag blev att äta frukost på bästa restaurangen Datscha och andas in lugnet på Muji och bläddra i tjocka böcker om fotografi och konst i den finaste bokaffären jag känner till i den här staden och sitta vid kanalen i solnedgången med varsin öl och en påse lättsaltade chips. Ikväll somnar jag med vidöppet fönster och en glitterlurvig känsla i magen, och snart ska jag dricka öl med en brunhårig främling.