ohhboy

Jag var galet trött när jag vaknade imorse, men jag kunde inte somna om, det verkar för tillfället vara fysiskt omöjligt för mig att sova längre än till klockan kvart över sju. Så jag ramlade in i duschen och sjöng inte alls för full hals och efter en stor kopp te var jag fortfarande inte människa. Men till biblioteket kom jag. Och där satt jag sedan och skrev i några timmar. Lärde mig bland annat ordet bouquinist. Nödvändigt.
Plötsligt var klockan halv ett och jag mötte upp My och Flora på T-Centralen. Vi köpte lunchingredienser på Hemköp och åkte hem till Flora i ett svartvitt tillstånd.

Väl där jonglerades det med citroner innan My slängde ihop en lemonad (det är även hon som har tagit den här bilden förresten).

Det fångades ljus och dag och allt annat som går att carpa.

Och så satt vi längelänge vid köksbordet. Först åt vi spaghetti med champinjonsås, och sedan drömmar som Flora hade bakat några dagar tidigare. Och mitt i allt pratade vi givetvis om vodka och första kärlekar och knäppa arbetskamrater.

Sedan var det dags för mig och My att vråla "HEJDÅ FLORA, FETT MED NICE LUNCH OCH GÖTT SÄLLSKAP!" Typ så. Och så kramades vi lite. Och så sprang jag och My rakt in i solnedgången/promenerade genom ett guldglittrande Östermalm.

Och när jag kom hem kände jag mig mest bara tom av ingen anledning alls, men det är ju en helt annan historia och jag grät bara lite mer till den sorgliga filmen än vad som var nödvändigt. Nu ska jag sova och hoppas att den här känslan av meningslöshet och ändlös repetition är borta när jag vaknar igen. Eller så får jag göra någonting riktigt galet imorgon, röra om i alla möjliga grytor och gärna vända upp och ner på dem också.