ohhboy

Mitt i alla sjukdomstillstånd och minusgrader rockar januari ändå varenda cell i min kropp. En av mina favoritpersoner bor nämligen hos mig. Anna. Hon är helt magisk, och vi är verkligen bra för varandra. Plötsligt har fem timmar rusat förbi för att vi verkligen behövde diskutera vad vi gör i våra liv och varför, vad vi egentligen mår bra av och därför borde prioritera, hur vi tänker kring kreativitet och kapitalism och volontärarbete och alltalltallt. Det hela känns som en helt perfekt årsbörjan, en slags mental storstädning. Anna var en av dem allra första personerna som jag träffade när jag kom till Berlin, och definitivt en av dem viktigaste. Hon hade precis åkt till staden för att jobba med ett fotoprojekt i sju veckor, och jag hade precis anlänt för att skaffa mig en ny verklighet.

Såhär såg jag tydligen ut andra gången som jag och Anna träffades, bilden är tagen av henne. Jag tror att jag sitter på en spårvagn någonstans i Prenzlauer Berg, vi hade precis lämnat en indieklubb och var på väg till Saloon Zur Wilden Renate. Då hade jag ingen aning om att det skulle bli min favoritklubb eller att jag skulle lära känna någon av främlingarna som jag åkte spårvagn med. Men nu sitter jag här, sexton månader senare, och Anna är en av mina absolut närmaste.

Såhär fin är rimfrosten och favoritskjortan och Anna.

Såhär vackert är det vid min lägenhet i Hornstull (som jag flytter ifrån om en vecka) och såhär välredigerad ser jag ut ungefär hela tiden.

En dag hittade jag en scanner i grovsoprummet, här utför jag och Anna det klassiska fungerar-den-här-scannern-testet. Scannern fungerade tills jag råkade göra något galet med den. Nu vill jag mest ställa in den i ugnen, för det gör tydligen muminmamman med en liten rymdfarkost i någon muminserie. I ugnen kan scannern/rymdfarkosten inte ställa till med några problem. Logiskt.

En annan sak som är väldigt bra med att bo ihop med Anna är att jag får kramar varje morgon och att vi båda vill lyssna på sådant här i timme efter timme. Extraordinärt bra efter ungefär trettiotvå minuter när det övergår i Rusty Nails. ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHH. JAG VILL DANSA.

Nu tänkte jag mest bara buga och bocka och cyberskrika GLAD LÖRDAG! Hemskt mycket tack för alla fina kommentarer i föregående inlägg förresten, blir så pepp när ni visar att ni existerar, att ni inte bara är siffror i statistiken. ♥

Och en parentes: om det är någon som känner till något superroligt sommarjobb i Stockholm, hojta högt! Idag har jag CV-fifflat och personligt brev-ångestat. Hatar hatar hatar att söka jobb. Ska därför enbart söka jätteknäppa jätteroliga jättegivande jättefina jobb. För det är jag värd. Och sen ska jag väl söka alla andra jobb också antar jag.