ohhboy

Kaosbeskrivningen börjar på detaljnivå. Högerhanden som rycker i dörrhandtaget sju gånger och bara en gång till för att den vill försäkra sig om att allt är stängt och låst. Huvudvärken som känns som hjärntumören och när jag blundar stormar InDesign och marginaljusteringar förbi. Mardrömmarna ur vilka jag vaknar upp svettig och stirrande, platschefer har inte horn och jag är inte stum. Kroppen som vibrerar av nervositeten och händerna som är så svettiga när jag försöker åstadkomma fast handslag och rak ögonkontakt. Olika vännerna på olika platserna och jag som inte alls hinner med och får ont i magen för att jag vill så jävla gärna och älskar så jävla mycket.

Antologin. Hopknåpadet av en gemensam sådan med klassen och det är så tråkigt att vi bara är ett fåtal personer som har arbetat häcken av oss, hjälpt till, mailat runt. Men nu är ett 142 sidor långt någonting i A5-format i alla fall ivägskickat till ett tryckeri och den tjugofemte april ska vi ägna oss åt releasefest, uppläsning och alkoholkonsumtion. Om du är ett fan av releasefester, uppläsningar och alkoholkonsumtion tycker jag att du ska komma till Ung Utan Pungs teaterlokaler i Rågsved. Den tjugofemte april alltså. Gratis inträde och alkohol bara snäppet dyrare än till självkostnadspris (vi måste skänka lite pengar i lokalhyra). Ett facebookevent går att hitta här. Jag är högst ofarlig och utlovar kramar om sådana önskas.

Jobben. Sökandet av och mardrömmarna om och paniken när inte och det blev ju en sådan där arbetsintervju vid en bardisk med en kopp kaffe och det blev ju ett sådant där provjobb på en skärtorsdag. Trehundra kronor i dricks av en kund och min kanskekollega ler imponerat och jag kan ju det här med maskinerna där sakerna ska knappas in och du kan få hjälp på tyska om du behöver javisst kan du det.

Snälla låt mig få det här jobbet. På tisdag får jag beskedet och kanske glädjeskuttet. Och sedan får jag åka hem. Berlin och hur jag ska sönderkrama och sönderkramas redan på Flughafen Schönefeld. Veteöl och electrodans och datschafrukost och sömnbrist i en hel jäkla vecka. Är totalt överlycklig och överexalterad och överallt.

Kaosbeskrivningen börjar på detaljnivå och är inte särskilt rolig alls att läsa men förklarar i alla fall frånvaron och är ett sätt för mig själv att bena ut. Supereffektiva kaostillvaron ledde till slut fram till ett slut. Alla spänningar släppte igår när jag bjöd hem min mamma på tagliatelle och övernattning. Hon strök mig över håret på precis det där viset och tyst sjöng vi sånger för varandra innan vi somnade. Idag vaknade jag upp med en brutal förkylning och allt halsont och all feber som en sådan innebär. Om tre dagar lyfter mitt flygplan och kanske hinner jag bli frisk till dess, kanske inte. Men vet ni vad? Fem friska veckor fick jag räkna på handen innan den här förkylningen slog till, och det är nog nästan ett rekord.