ohhboy

Hej. Jag är vid liv, väldigt mycket så till och med. Tillståndet kaos är fortsatt konstant, snart går det nog att diagnostisera som mitt enda stabila tillstånd. Krukväxterna på mitt golv frodas, håret är rufsigt och lila, skrivbordet som jag sitter vid är dammigt, sängen bäddad, om två timmar står jag bakom en bardisk igen, blandar strawberry daiquiris igen, får kreditkort viftade i mitt ansikte igen. Jag har inte riktigt hittat trådarna den här sommaren, inte bundit ihop dem till långa texter. Istället har jag varit upptagen med att försöka förälska mig i Malmö, försöka hitta någonting som jag inte riktigt vet vad det är men är säker på att jag behöver. Jag har rusat och rusat och rusat, dansat och skrattat och hånglat, gråtit och skakat och rusat vidare. Det finns så mycket som jag vill skriva om, berätta för er, jag har saknat er. Men jag måste laga mat och duscha innan jag ska iväg till jobbet. Vi avrundar med två helt andra grejer, helt enkelt.

Jag fick en väldigt modern telefon av min farbror för ett gäng dagar sedan. Helt perfekt timing då min egen hade tappat knappsatsen och allt som oftast inte kunde läsa av SIM-kortet och sedan flera år tillbaka hade så sprängda och märkliga högtalare att det var lite svårt att höra vad folk sa när jag pratade med dem. Så nu har jag blivit en i gänget, lite mer med i tiden, sålt min själ till djävulen, skaffat instagram osv. Superjulianilsson heter jag där, på instagram alltså. Följ gärna, fler livstecken än på bloggen utlovas!

OCH OCH OCH, ännu viktigare: min absoluta favoritdokumentär, alltså ”This ain’t California” finns nu att titta på med svensk undertext på URplay. Tydligen heter den något så grått och DDR:igt som ”skejtare bakom järnridån” på vårt vackra språk (låter som en kass journalfilm) men jag lovar att den är helt frickin magisk!!!!!! Här hittar ni den.