ohhboy

Hej. Jag har saknat er. Förlåt.

Ständigt är jag någon minut försenad till Malmö Centralstation, känner andetagen rusa i halsen när jag kastar mig nerför rulltrapporna, skrattar nästan åt dramatiken i det långa steget före när jag slänger mig på tåget precis innan dörrarna stängs. Burlöv, Åkarp, Hjärup, Lund. Ständigt skånska i högtalarna, på föreläsningarna, i mitt kollektiv. Det finns poesi i diftongerna och triftongerna. Poesi i att vara en del av den trögflytande massan morgonpendlare. Poesi i hur dimman raderar gränsen mellan åker och himmel. Jag har ännu inte vant mig vid det här landskapets platthet, hur slumpmässigt husen tycks vara utkastade på allt det jordiga, hur ensamma de ser ut. Andra saker har jag vant mig vid. Det har skapats en rutin i var jag ställer mina skor i hallen, vanligtvis vaknar jag redan innan mitt alarm ringer, jag känner igen personalen på ICA, vet på vilken hylla kokosmjölken står. Jag har redan hittat personer som agerar bergsmassiv när allt stormar. Våra ögonbryn höjs totalt synkroniserat när ännu en någon mansplainar under ännu en av våra föreläsningar, vi dricker mousserande vin i nästanvårnatten, glittrar ikapp, skrattar högt åt och med varandra.

Det finns så många saker som inte alls är poesi. Hur mina organ känns när du är i närheten är inte en av de sakerna. Jag tror att jag är där jag vill vara, läser plötsligt meningen ”det finns flera orsaker till att man aldrig helt kan förstå en annan människa” mitt i ett resonemang om kommunikationsstrategier och kommunikationsstrukturer, tänker att jag studerar precis vad jag vill studera. Det har hänt att jag har hyperventilerat och hetsgråtit. Klockan två en lördagsnatt åkte jag till Köpenhamn på grund av bortlängtan och technoträngtan, dagen efter visste jag knappt vem jag var. Om nu någon någonsin kan veta det fullt ut.

Det här är också livet, bara på ett annat vis än vad jag är van vid. Jag tror att det har potential att bli helt jävla fantastiskt. Och sedan åt helvete igen och sedan fullkomligt magiskt och sedan förmodligen totalt jävla kolsvart och sedan kattungemjukt. Precis som det ska vara.