tvåtusenniohimlar
Aprilkvällsluften kändes varm och magnolian blommade. Vårtecknen kunde jag stapla på hög och just den här kvällen var jag ute och cyklade för att hinna andas, lyssna på musik och tänka. Jag fotograferade magnolior, mina skor, himmeln och en vit katt.
Den första maj. Jag mådde så fruktansvärt dåligt just där och då. Det kändes som att allt som kunde gå åt helvete hade gått åt helvete, och just då var det verkligen så, jag hade aldrig mått så dåligt förut och har inte heller gjort det sedan dess.
Detta var en fin second hand-förmiddag. Ibland har jag sådana förmiddagar, lördagsförmiddagar då jag och min familj åker runt till alla second hand-affärer i stan. Himmeln, vattenpölarna och Munksjöbron var sedvanligt gråa och jag hade precis köpt min skrivmaskin.
En fantastiskt varm majdag som jag spenderade ätandes Twister med fina vänner i solskenet vid hamnkanalen. Senare under kvällen picknickades det på höjderna ovanför Vättern med solnedgången framför mina och Annas fötter. Det var en lycklig dag, jag minns att jag kände mig varm i magen varenda sekund.
Det var juli och jag hade precis avslutat min fyra veckor långa arbetsperiod som vaktmästare. När denna bild togs var jag på väg till en busshållplats i Bogla, jag hade spenderat kvällen ätandes pannkakor hemma hos Marie i den riktigt svenska sommaridyllen.
Det var augusti och snart skulle skolan börja igen. Jag och Lisa satt uppe på taket av ett av stadens parkeringshus och diskuterade festivalnätter och arbetsdagar över ett glas hallonsoda. Det var fortfarande sommarvarmt i luften, men jag minns att jag kände någon slags tomhet i magen när jag kom hem igen, en tomhet som viskade om att sommaren snart var slut.
Novembernatt. Det var stjärnklart och jag hade precis varit hos honom.