tisdag // 29 april // findag med finbesök

Mina händer luktar solkräm och utomhusluften parfym. Det är ett aprilslut och hur varmt som helst. Mina ben påminner mest om vita strumpbyxor och jag dricker flera liter vatten varje dag. Besök har jag dessutom, superstrålande finbesök! Sent i måndags plingade India på min dörr medan jag stod i duschen och försökte tvätta bort känslan av klubbdamm, sömnbrist och ölbryggeri. Då hade jag bara sovit två timmar de senaste 39 timmarna. Spännande/idiotiskt/berlinskt.


När vi hade druckit te i köket kröp vi ner i min enorma säng och vaknade först sju timmar senare. Då hade jag fått ett bra sms: "Morrn Julia! Det är Frans! Jag flög visst till tegel. Men nu är jag landad och tar mig mot Neukölln!" Jippi, både en Frans och en India! Vi tog U-bahn till Görlitzer Bahnhof för att India hade bokat klipptid hos vår vän Linnéa (som för övrigt var den som klippte mig för ett gäng dagar sedan).

Så var vi plötsligt samlade framför den enorma spegeln.

Och det skulle diskuteras.

Och poseras.

Och fotograferas.

Efter att ha tittat på lite hårtvättning bestämde vi oss för att göra någonting annat medan India klipptes, det var ju ändå såååå längesen jag och Frans umgicks tillsammans i Berlin.

Så vi promenerade vidare till fiket Katie's Blue Cat (Friedelstraße 31) där Frans brukade arbeta tidigare. Jag fick i mig en magisk chokladjordnötskolahistoria, medan Frans drack flat white och tuggade i sig scones med clotted cream och sylt. Mmmmm. Så pratade vi om allt det där som vi inte har hunnit prata om på länge, och jag påmindes om vem det är som har fått mig att börja älska riktigt urusla ordvitsar.

Lite senare mötte vi upp India på turkiska marknaden (observera den knallgula kepsen som gör att en kan hitta henne i vilken folksamling som helst, tänker att det kan bli väldigt användbart under morgondagens kaos i Kreuzberg (parentes i parentesen: valborg firas inte på samma vis i Tyskland som i Sverige, men den första maj är däremot både ett politiskt kaos och en galen folkfest)).

Och alldeles nyklippt var hon!

Det blev dags att äta igen. Vi köpte turkiskt bröd, tomatröra, hummus och oliver. Mina skor var lika glammiga som vanligt.

En bra sammanfattning av vad vi tyckte om den pårökta gitarristens framträdande.

Och senare hamnade vi i Görlitzer Park. Där drack vi några öl bland alla andra överhettade människor.

När solen började gå ner promenerade vi Oranienstraße fram. India lämnade oss för att hjälpa en gammal tysk vän att flytta.

Jag och Frans försvann vidare till Hermannstraße och det billiga vietnamesiska stället From Hanoi With Love.

Vi beställde in varsin glasnudelsallad med vitkål, morötter, koriander, låtsaskött och jordnötter. Helt strålande!

Sedan tog vi en svängom till Tempelhof för att titta på solnedgången. #NOFILTER

Och innan vi gick hem besökte vi ett gammalt övergivet kvinnosjukhus från 1914 (och från sjuttiotalet). Borde skriva mer om det just precis nu, men vi ska tydligen försvinna ut i Berlinkvällen för att grilla på Tempelhof. Puss!

ett väldigt lyckligt blogginlägg


Det växer blommor i mig (hela jävla sommarängar). Högt högt upp är allt oändligt ljusblått eller tungt mörkgrått. Vårjackorna hann inte ens användas innan sommaren kom. Och när monsunregnet dundrar ner över Hermannstraße blir mina steg bara ännu lättare, dansen ännu mer extatisk, hela jag dyngsur. Vad jag längtar efter nu är årets första åskoväder, ett riktigt bombastiskt, tack. Skriver knappt alls gör jag, bara lever. Låt oss ännu en gång kalla det för fältstudier.

P.S. titta vad fin jag är i håret!!!

en väldigt ung håkan // kanske världens bästa youtubeklipp?


Alltså. Det här youtubeklippet gör mig så löjligt hoppfull och lycklig. För om Håkan var så här jävla kass när han var tjugotvå, så borde det ju inte spela någon som helst roll att mina dagar mest handlar om textångest, umgänge och vin. Jag ägnar mig ju åt fältstudier, ni vet, så att jag kan skriva lite mer om vem som egentligen kysste Elin bakom ryggen på Marie.
Upp