nattlig visdom

"Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt" tänker jag och börjar ifrågasätta. Igen.

Frågor
1)
Varför ville jag ha dig från första början?
2) Ville du någonsin ha mig?
3) Varför fungerar inte du som människor gör mest?
4) Varför kan jag inte bara en gång för alla upprepa att du har en ful näsa och är tafatt på ett dåligt vis?
5) Varför dras jag till störda människor (män i allmänhet, dig i synnerhet)?
6) Är det jag som gör er störda?

Svar
1)
För att jag var så fruktansvärt trött på precis allt och inbillade mig att du var något annat än allt det andra.
2) Förmodligen, men bara för natten. Den där fucking natten.
3) För att du är störd.
4) För att jag är störd.
5) Något slags sjukt Florence Nightingale-syndrom skulle jag gissa. Tror att allt går att fixa. Vill fixa dig. Vill ha dig. Vill att du ska vilja ha mig.
6) Förmodligen. Jag är ju störd.

Sammanfattning
Jag vill ha dig för jävla mycket hela tiden.

no one wants to fuck you in this town / saint's albans wants you out

På bloggen ser det ut som att jag endast har en enda vän. Och för att hålla skenet uppe kommer hon nu här igen: SOFIAAAAAAAAAAAA. Ingenting mer behöver egentligen tilläggas. Vi dricker klassiska drinkar i den tropiska hettan och bara mår.

Och gästblogg:
Mot Bongo. Var skulle vi annars ta vägen? På Bongo är ingen glad - inte ens vi. Drinkarna är dyra, de random dudesen inte så random och vi våra vackraste jag. Biz tills vi ses raringar! /S.
Upp