ja

det är mycket min telefon inte kan. den har inte touch screen, inte mp3, inte internet. men den kan i alla fall stava till hångla istället för hamila, och det är fan inte dåligt.

om himlar.

Det är himlarna och vad de gör med mig. Pirret i magen när jag en sommarmorgon tittar ut genom mitt fönster och bara ser färgen babyblå. Ett stilla sommarregn som knappt hinner få fäste innan det stiger upp som ånga från den fortfarande solvarma asfalten. Glädjen när jag en skymning får se färgsprakande dramatik i horisonten, det rosa som leker högt över himlavalvet och egentligen bara är luftföroreningar. Känslan av obetydlighet som leker i min mage mitt i natten under karlavagnen och orions bälte. En orange sol som glider ner bakom träd, eller ännu hellre bakom vågor. Frihetskänslan när jag ligger på en äng, möjligtvis lite orolig över alla småkryp i gräset, tittar upp mot det stora blå och det stora vita och formar molndjur och ibland hela scenarion. Dundrande oväder som mitt i allt oväsen känns så väldigt fridfulla och tysta. Fasan (inte fågeln fasan) när jag ser två kondensstrimmor närma sig varandra i snabbt hastighet på något som ser ut att vara ungefär samma höjd. Blixtarna som i en millisekund lyser upp ljusgröna trädkronor och våta försommarängar. Åskan som kommer efter. Ösregnet. Det är himlarna och vad de gör med mig.

några favorithimlar:


solnedgångshimlar (dramatiken och färgerna)


natthimlar (den enorma, uppfyllande känslan)



sommarkvällshimlar (mildheten och känslan av att man är med i Roy Anderssons En kärlekshistoria)



flygplanshimlar (magin och upptäckten att jorden faktiskt är rund)



ovädershimlar (fantastiskt rakt igenom, naturens ilska)

mest sentimentalt tjafs (fast ganska fint ändå)





Hur mår du Julia?
a) inte värre än vanligt
(svaret jag fick av min vän Sofia en sen natt, med skrattet i halsen kanske bör tilläggas)
b) åh, det är okej, jag mår bra (svaret som man får nedtryckt i halsen av främlingar eller människor som just nu inte orkar berätta hela sin livshistoria inklusive delen då allt gick åt helvete, och det förstår jag, jag svarar själv så ibland, det finns ju ingen anledning att bända upp bröstkorgen för precis alla människor man möter)
c) För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli. (Cornelis Vreeswijk - Ballad på en soptipp)
d) jag mår verkligen hur fint som helst (svaret som kan få alla olyckliga människor runt omkring en att må om möjligt ännu vidrigare, men också kan värma så förfärligt mycket)
e) okej (när allt är åt helvete o-okej, kanske känner man sig förorättad av livet, kanske tycker man att allt är orättvist och att det nu faktiskt borde vara ens egen tur att få tralla runt på moln. För vissa människor betyder okej att man mår okej, kanske till och med att man mår strålande.)
f, g, h, i, j, k, l, m, n, o, p, q, r, s, t, u, v, w, x, y, z, å, ä, ö) alla tusentals andra svar (för man mår ju alltid på ett eller annat vis och det kan ju vara så svårt att placera i fack. Ändå får man alltid frågan "hur mår du?" och jag vet inte vad man förväntas svara, kanske bara "jag mår bra, hur mår du?". Jag vet inte riktigt vad jag tycker om standardsvar.)

Tillbaka till frågan: hur mår du Julia?
Jag känner mig fri. Lycklig.

Varför känner du dig fri och lycklig Julia?
Mest känslan av att må bra i mig själv tror jag. Och känslan av en värmande sol rakt i ansiktet i fredags. Sen blir jag så fjantigt glad av mina vänner, och när de mår bra mår jag ännu bättre. När vi äter fudgekaka på Johans, när vi sover över hos varandra och tittar på dåliga filmer, när jag blir bjuden på dödligt mycket chokladkaka - då skulle jag kunna dö lycklig. Dessutom känner jag studenten komma närmare för varje dag, jag längtar efter att få springa ut. Jag blir lycklig av mörka nätter med människor jag tycker om. Handryggar. Jag älskar hur världen känns under stjärnhimmeln när jag går hem från busshållplatsen klockan halv tre en lördagsnatt. Jag känner mig lycklig för att jag kan se glädjen i det lilla igen: ruccola och champinjoner på frukostmackan, solkatterna på mina väggar på morgonen, torr asfalt.

Och så en slutkommentar Julia:
Jag saknar Claire och alla andra. Utom Nate, jag gillar inte Nate. Jag har precis tittat färdigt på alla avsnitt av Six Feet Under, och nu är det dags för mig att sova. Jag hoppas att jag kommer att drömma lika knäppa drömmar inatt som jag har gjort de senaste nätterna. I min senaste dröm hade jag långa bruna dreads och jobbade onsdagsnätter på en märklig klubb i Spanien. Y mi español: esplendido! Sen tappade jag alla mina tänder, en efter en efter en. Jag minns känslan. Och vi åt middag. Morfar levde igen.
Upp