Berlin, für dich schlägt mein Herz

Någonstans inuti min bröstkorg (sisådär två millimeter ifrån hjärtat) finns en miniatyrorkester med många stråkar. Damerna med fioler spelar kärleksserenader till Berlin dygnet runt, lovsjunger trottoarerna och hummar om vad som finns bakom nästa gathörn. För visst har jag och den här staden världens klyschigaste förhållande, men jag faller om och om igen, även när det haglar och byråkratin krånglar och jag spyr bakom en buske. Berlin är jag förälskad i även gråa söndagseftermiddagar, och det är tamejfan inte illa.

Det är en lukt i en trappuppgång, det är stelheten i klubbköerna, det är Gözleme och Club Mate och Halloumi im Brot, det är att dricka te på en balkong en sommarkväll när blixtarna kastar sig över staden, det är berlinarna och hur de säger ick istället för ich, det är att sitta längs Landwehrkanal med en vän och tre Augustiner, det är technon som dundrar genom blodet, det är att gå hem under en mjukglasshimmel och träffa flera olika främlingar som bara vill byta några ord om evolutionen eller språk eller ödet, det är Friedrichshains överblommade träd i slutet av juli, det är högtalarrösten på S-bahntågen och ljudet när dörrarna stängs, det är vindsurfarna på Tempelhof, det är alla väluppfostrade hundar utan koppel, det är övertydliga minnen av tider som inte borde ha varit, det är människor som kommer hit och förändrar en och är borta lika fort igen, det är klubbarna där ingen tar någon på rumpan utan tillåtelse, det är solarierna och dönerhaken där grej säljs med tjej utan att någon alls ifrågasätter det eller har hört talas om ordet feminism, det är tyskarna som aldrig skulle säga ett ont ord om judar men oftare än inte klagar på att det bor så många turkar i staden, det är flera ton kokain som råkar hamna i en mataffär, det är en man som förbjuder mörkhyade människor på sin bar för att de sägs vara ansvariga för all drogförsäljning, det är hyreshöjningarna och människorna som tvingas flytta någon annanstans, det är männen på tunnelbanan som pratar om mig i tredje person till min bror och frågar om jag inte vill ligga med dem, det är drogöverdoserna och klubbarna som mystiskt stängs en helg, det är klagomålen på att allt har förändrats och blivit för mainstream, det är gentrifieringen som jag och alla andra expats bidrar till, det är den antinazistiska graffitin på husväggarna, det är hemmafester med guldigt glitter och saxofoner, det är femtioelvatusen tesorter i mataffärernas hyllor, det är föräldrar med sotarmössor och barn som har cyklar i trä, det är inrökta barer med öl för drygt en euro, det är varubanden som är för korta och mataffärspersonalen som stirrar argt, det är turkiska bröllopsfotograferingar i Körnerpark och bilar som tutar längs hela Hermannstraße, det är ett språk med ord som Herzschmerzen och Bauchgefühl, det är brittiska turister som raglar Kreuzbergs gator fram, det är övergivna byggnader och urban exploring, det är marijuanadoft överallt och ingenstans, det är legaliserad prostitution och reklamplakat som skriker om erotisk massage, det är restaurangmat för inga pengar alls, det är löner runt fem euro och brist på ordentliga fackorganisationer, det är alkiskneipen där gubbarna sitter på rad framför ännu en Bundesligamatch, det är loppmarknaderna på söndagar där sovjetkitsch och massproducerade smycken säljs bredvid trasiga koppar och dammiga fåtöljer, det är gatubelysningen som aldrig är tillräcklig, det är barnvagnarna i Prenzlauer Berg och punkarna i Friedrichshain.

Berlin ist Berlin ist Berlin. Och jag råkade falla huvudstupa för den här platsen, trots allt det som skaver och skevar. Nu tycker jag att vi drömmer oss bort i ett gäng bilder tagna mellan september tvåtusenelva och augusti tvåtusentolv.

 

kom till platsen där inget händer, inget rör på sig utom havet, molnen och fyra hemmakatter.

Hej. Jag har hunnit läsa ett helt gäng magiska böcker i år, bland annat dessa två. Egentligen vill jag inte avslöja väldigt mycket mer än så, men några adjektiv och substantiv bör jag väl få in i det här blogginlägget.

Maken av Gun-Britt Sundström
Maken är en bok som möjligtvis handlar om förälskelse, tvåsamhet, vad samhället paketerar som kärlek, att vilja ha hela världen, att tycka om olika mycket, att reda ut begrepp, att försöka bli vuxen, att försöka stå ut med sig själv, att försöka leva ihop med en annan människa, att bestämma sig, att ångra sig. Rent konkret handlar boken om Martina och Gustav. Det hela är medryckande och irriterande och magknipsframkallande och frustrerande och allt annat på en och samma gång. Så. Jävla. Viktig. Bok.

Och de här ordföljderna tyckte jag extra mycket om av diverse olika anledningar:























Sommarljus, och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson

Den här boken kan vara något av det vackraste jag har läst i hela mitt liv. Berättaren är ett mystiskt vi som sakta bygger upp en beskrivning av en isländsk by och vissa av dess invånare. Det berättas om Jonas som är så outhärdligt blyg och blek att de andra byborna tror att han en dag helt ska förenas med dagsljuset och försvinna, det berättas om en framgångsrik person som en natt börjar drömma på latin och sedan helt byter riktning i livet, det berättas om människor som dagligen simmar i havet oavsett väder och människor som hänger sig i sina vardagsrum för att de inte vill mer och människor som hånglar på Konsumentföreningens fester och människor som försvinner iväg från byn för att upptäcka världen. Och språket är så precist och poetiskt att nästan varje sida fick mig att skratta högt eller gråta ännu högre.

Och här följer några fina passager:














en torsdagslista // och hon tyckte att jag var gammal och alltför folklig

Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?

 

En bild du tar med photobooth nu tack!

Här kommer den oredigerade sanningen. Jag hänger i min säng, bästa platsen i livet. Klippte förresten av tjugo centimeter hår en natt förra veckan, var så trött på trasslet.

Tre saker du har gjort idag:
1. Vaknat av en mardröm. Jag befann mig i ett turkost, minimalistiskt, pinterestdrömmigt designerhem, hade jätteont i magen, och upptäckte plötsligt att det berodde på att jag hade massa saker i min navel. Plockade ut två kletiga SIM-kort, ett bankkort, en sovmask och en Stabilopenna. Någon som vill tolka denna sjuka dröm?
2. Läst igenom krångliga tyska papper, löst problem med mitt elbolag, mitt internetbolag och min bank. Yes! Jippi!
3. Skickat kärleksfulla hälsningar till min mamma som fyller år. Puss mamma!


Det tråkigaste som hänt i år?
Att min bror för en vecka sedan lämnade Berlinmagin (och mig!!!) för Göteborgsmagin. Men alla kan ju inte förälska sig i den här staden, antar jag. Och nu har något jättebra hänt: finaste Adna har flyttat in hos mig. Om några år kommer hon för övrigt att vara känd över hela världen, lyssna bara på det här: 


Det bästa som hänt i år?

Det fantabulösa bröllopet i början av februari, och allt som hände där.


Tre senaste sms:
Möjligtvis ösregnade det en aning när jag vinglade hem från en bar tidigt i söndags. Vattenpölarna fanns överallt och min telefon var badsugen. Och nu har jag precis letat reda på en gammal Nokia som ingen har hunnit skicka sms till ännu.

Nuvarande besatthet:
musik: Orup - Indiedrottning (no comments needed, helt enkelt världens knäppaste låt)
tv: Försöker undvika tv-serier då jag har en tendens att bli alldeles för beroende (plöjde nyligen igenom alla säsonger av Game of Thrones på en vecka)
kläder: Ingen alls för tillfället. Har inte direkt råd/samvete att skaffa mig en ny och ärtig/piffig vårgarderob.
mat: Glasnudelsallad med vitlök, chili, soja, srirachasås, koriander, fetaost och råa grönsaker (typ morötter, broccoli och vårlök). Alltså, så galet gott!


Mest romantiska som hänt på senaste:
Ja, just det, givetvis svämmar mitt liv över av romantik. Men visst, i februari tittade jag in i ett par nya ögon och upplevde rosaglittrande enhörningsdiscon i magen.

Ett jobb du aldrig kommer kunna ha:
Sverigedemokratisk riksdagsledamot. Ha! Den chocken!


Tre saker i ditt skafferi:
1. Bertie Bott’s Every Flavour Beans (finpresent från finanna, men jag har fortfarande inte vågat smaka)
2. Bokstavspasta
3. Supertrist te (hej kära bloggläsare, om ni vill skicka te till mig är det bara att maila och fråga om min tyska adress MVH väldigt sugen på ICA:s ekologiska gröna te med smak av apelsin och svarta vinbär)


Något du inte gillar hos andra:
Total brist på självdistans. Trångsynthet. Människor i Berlin som enbart tycks kunna prata om hur mycket droger de tar och hur ofta de är på Berghain (kan knappt tänka mig ett mer ointressant samtalsämne).


En dålig sida hos dig själv:
Mitt långsamma (ibland obefintliga) besvarande av mail, sms och facebookmeddelanden, min brist på självdisciplin, hur jag ibland låser fast mig i min uppfattning i diskussioner, hur jag ibland kan kräva moraliskt riktigt beteende av andra men har överseende med om jag själv begår liknande misstag (vilket väl dock är en ganska klassisk grej att ägna sig åt).

En maträtt du är sugen på prick nu:
Jag går omkring och är sugen på kött mest hela tiden. Hur jobbigt som helst, onekligen. Drömmer för tillfället om carpaccio.

Helgplaner?
Brunch på Datscha för att fira Adnas tjugoårsdag, tårtätning, kanske ett sista besök i Renates helgalna labyrint innan den rivs i slutet av mars (om du är nyfiken, titta på det här klippet), långpromenad över Tempelhof om vädret tillåter, film i sängen, och möjligtvis en öl eller femton tillsammans med Richard och Andrew då det verkar som att båda har kommit hem till Berlin efter diverse eskapader.

(listan är brutalt stulen av elsa, vissa modifikationer har dock gjorts)

Upp