you could mess up my life in a poem, have me divorced by the time of the chorus, there's no need to change any sentence, when you always decide where i go next

En rosaglittrande evighet har försvunnit förbi sedan jag senast hade ordning inuti mig. Det är inte så att allt brukar vara välsorterat och utrett, men det inre kaoset brukar åtminstone kännas någorlunda möblerat. Och sådant kräver givetvis ständigt ordnande och donande. Men nu har jag sprungit så fort så länge att jag inte ens nästan har hunnit med. Visst har det varit magiskt att hamna helt utanför mig själv, sådant brukar jag ju drömma om, att plötsligt vara så mitt uppe i livet att jag inte ens tänker på hur jag lever eller varför. Men jag har inte gett mig själv tillräckligt många mellanrum att andas i, tillräckligt många pauser för eftertanke. Istället har jag skyndat vidare till nästa hemmafest nästa besökare nästa technogolv. Och då är det inte märkligt att allt till slut exploderar i ett varför-får-jag-nästan-en-panikångestattack-nu-allt-är-ju-bra-är-ju-bra-är-ju-bra.


Eller? Är allt verkligen bra? Varför rusar jag? Var är det jag ska hamna? Vad är det jag vill uppnå? Av vilken anledning stannar jag kvar på den här klubben till tidig förmiddag trots att jag längtade efter min säng redan klockan två på natten? Är det verkligen värt att kasta borta okejmåendet bara för att ha ännu en galen grej att skriva om i mina memoarer?

Den här veckan skrek min kropp ifrån. Söndagmåndagtisdagonsdag har jag legat under mitt duntäcke. Jag har hostat och nyst, feberyrat och kallsvettats. Först igår var jag frisk nog för att kunna gå till tvättomaten. Det är en av mina absoluta favoritsysselsättningar. Waschcenter schnell & sauber har orangeröda tvättmaskiner och stora fönster som vetter ut mot Hermannstraße. Människor kommer dit lika mycket för att tvätta som för att kanske få hamna utanför sin egen ensamhet genom att säga hej till en främling eller fråga hur den här torktumlaren egentligen fungerar. Igår köpte jag Wostokläsk (med smak av barrskog) och satte mig i ett av fönstren. Sedan tog jag upp en av texterna som jag ska ge respons på i mitten av juni, började läsa, började anteckna. Utanför fönstret övergick den mjölkvita torsdagshimlen sakta till en gråblå kväll med solsprickor i molntäcket. Machnosnubben som reparerar maskinerna gick omkring med en ölflaska i bakfickan och försökte laga tvättmedelsautomaten genom att slå på den upprepade gånger med knytnäven. En man med blont hårsvall och svart keps försökte lära sina två hundvalpar att gå fint. Ett par pratade högt på finska. På andra sidan gatan finns den lilla maskeradbutiken Zauberkönig, ett stenhuggeri, ännu ett falafelställe och ännu en kyrkogård. Högt ovanför trädkronorna sträcker sig betongpelarna vars lampor tidigare visade piloterna vägen till Tempelhof. Flygfältet ligger bara några hundra meter bort, och efter en folkomröstning i söndags står det klart att inga lyxlägenheter och sporthallar ska få förstöra det vackraste tomrummet i Berlin.

Hela min vecka har varit ett mellanrum och äntligen har jag fått andas in och ut ordentligt. Och idag luktar mitt sovrum nytvättat.

På sätt och vis är allt det här väldigt typiskt mig. Jag är väldigt allt eller inget. Antingen gör jag någonting helhjärtat eller inte alls. Antingen vill jag bara umgås med mina böcker eller så dansar jag högt högre högst över taken. Och då kan det vara ganska riskabelt att bo i en stad som Berlin. Sådant som i Sverige kanske anses absurt är här en helt vanlig torsdagsförmiddag. Gränserna för vad som är okej förskjuts hela tiden. Och visst var det vad jag drömde om när jag gick på gymnasiet. Alla de där surrealistiska nätterna i städer långt bort och alla de där främlingarna med välmarkerade käkben. Herrejävlar, vad jag drömde om dessa främlingar och dessa käkben! Men efter några för många technodanssteg i soluppgången längtar jag efter annat. Då vill jag inte se spår av vitt pulver på klubbtoaletten, då vill jag inte se någon slicka sig om läpparna slicka sig om läpparna slicka sig om läpparna efter att ha tagit för mycket. Då längtar jag efter en klubb som tänder lysrörsbelysningen i taket och ber alla att gå. Då längtar jag efter en sista buss hem. Då längtar jag efter P4 vid lördagsfrukostbordet. För visst är den här gränslösheten vad som gör Berlin fullkomligt magiskt, men den är också vad som gör Berlin fullkomligt fruktansvärt.

Om en vecka lämnar jag Berlin ett litet tag, då flyger jag till Sverige. Hela juni ska jag skratta och kramas och promenera och läsa och simma och vila i Stockholm och Göteborg. Och där emellan ska jag sträcka ut mig på en brygga vid Spexhultasjön, äta dillchips och dricka hallonsoda i min mosters sommarstuga. Jag kan inte tänka mig en finare junimånad. Och i slutet av allt det där kommer förhoppningsvis min kropp att längta så mycket efter Berlin att den värker och vrålar. Då är det ännu en gång dags att ramla dåliga gatan fram. Eller kanske bara dags att sätta sig i fönstret på Waschcenter schnell & sauber, läsa en bra bok, lyssna på tvättmaskinernas monotona dunkande, titta på hundarna ute på gatan.

that lonesome feeling, and what it tells us // sleeping on my arm 'til it becomes someone else's

Hej. Här kommer sådant som jag har glömt bort att publicera.

♥ Min bror lämnade Berlin (och mig!) i mitten av mars. Någon vecka senare fick jag ett paket på posten med dillchips, mitt favoritte och en trisslott. Kanske är Jonatan den finaste personen någonsin.

♥ En tisdag åkte jag och Adna till Kreuzberg för att besöka den mexikanska restaurangen Santa Maria. Då var det nämligen taco tuesday! 1 taco 1 euro! 1 tequilashot 1 euro! 1 lycklig Adna 1 lycklig Julia! Tyckte dock att kaktustacosen var comme ci comme ça, men deras andra käk är strålande! Och åh, drick deras drinkar! Tusen utropstecken! Överexalterad!

♥ Jag köpte ett klädesplagg i skrikig färg med skrikig text. Kunde helt enkelt inte låta bli att köpa en tröja med texten "vår i Paris" efter att ha läst Alltings början av Karolina Ramqvist och skrattat högt åt hela "möta våren i Paris"-grejen. Och yes, jag är nu alltså en vandrande reklampelare för varuhuset Printemps.

♥ Jonatans väggmålning var lika fin som alltid och Adna började bygga upp sin studio.

♥ Och i början av april trillade plötsligt våren ner över Berlin.

♥ En natt klippte vi bort ganska många centimeter av mitt hår. Några dagar senare klipptes resten bort.

♥ Vi gick överdramatiska kyrkogårdspromenader.

♥ Det åts glasnudelsallad på From Hanoi With Love ännu en gång.

♥ Min pappa och hans sambo kom på besök. FINT!

♥ Och så hann jag träffa Hanna en liten sväng när hon var på besök i Berlin. Vi hängde runt i Friedrichshain tillsammans med Fanny, hur bra som helst!



♥ Och så har jag hunnit grilla på Tempelhof några gånger. Här tillsammans med Elsa (som har flyttat tillbaka till Berlin, yes!), Olle, Anjel och Nils. Solnedgången över Tempelhof drabbar mig lika hårt varje gång, plötsligt får jag svårt att andas för att världen känns så mäktig och magisk.

♥ Och så fick jag ju ännu ett gäng besökare (India, Frans, Ingrid och Amanda). Här tar vi det lugnt i Körnerpark, en helt sinnessjukt vacker park som ligger precis i närheten av där jag bor.

♥ Och så fotograferade jag inte mina vänner särskilt mycket mer alls, bara umgicks.Den första maj hängde vi dock med Veronica, och då kändes allt ungefär så här. Fint som chips (bästa uttrycket, Veronica!).

♥ Och någon timme efter att alla besökare hade åkt hem så mötte jag upp Zeth som jag har lärt känna genom min skrivarkurs, fett nog var han också på besök i Berlin! Vi ägnade oss åt att dricka vin, somna alldeles för sent, gå upp i tid, hänga på fiket där vår vän Nils arbetar, skriva på våra sluttexter, väldigt medvetet placera vissa författare i jackfickan, skratta högt. Sedan hamnade vi alla på en hemmafest med många svenskar och många personer som jag trodde att jag aldrig skulle träffa igen. Och kvällen blev bara knäppare och knäppare...

♥ Och så har jag haft några besökare till, bland annat magiska Anna som jag bodde med i Stockholm. Så bra!

♥ Och idag är det lite så att jag inte riktigt känner att jag lever, utan istället känner av min lever. På min högerarm finns ett rivsår och en fantastisk gnuggis med paljetter och ponnys/ponnyer/vadheterdetensiplural. På min vänsterarm finns min trubbeltatuering och en stämpel som bevisar att jag nu har gjort en av de saker som jag i januari sa att jag måste göra för att räknas som en echte berlinerin. Igår dansade jag alltså på Berghain efter väldigt fint förmiddagshäng hemma hos Anjel och Olle med ost, kex, raspberry daquiris, dj:ande och tio personer som jag inte hade träffat tidigare. Perfekt söndag.

ett år // ett hår // tusen oredigerade photoboothbilder

juni tvåtusentretton, sa hej från min nya macbook // hälsade på min bror i göteborg, i köket bodde en pelikan som han hade byggt
 
hade orangerosarött hår i några veckor för att jag tröttnade på allt det mörkbruna

flyttade äntligen tillbaka till berlin, här överlycklig (dock gravt poserande) på favoritfiket leuchtstoff // jag, finbror & finkusin

allmänt övercool

superduperkort lugg // nyvaken

finaste bollfrisyren // kökshäng med bästa lenita, veronica och min finbror

allmänt cool // allmänt trött en skrivförmiddag på leuchstoff

klippte av hälften av håret, förevigade det på poseigaste möjliga vis

läste texter med adna i körnerpark // "lånade" adnas tulpaner när hon var i sverige och spelade

klippte av resten av håret // fick finbesök i form av en frans, en amanda, en ingrid, en india och tre dillchipspåsar (måste verkligen skaffa en till vän som heter frans så att jag kan referera till dem som "mina fransar")

var svår tillsammans med zeth på ett fik där nils jobbar // skickade för tjugo minuter sedan en bild av mig och en vinflaska till nils och felix som strax kommer hit för lite myshäng innan det blir freudenreich och rundpingis = bra torsdagstradition


MVH saknar mitt långa hår så jävla mycket att det gör ont och så känner jag ju varje gång jag klipper av det så varför kan jag inte bara lära mig av mina misstag/slippa bo i ett patriarkat där bilden av Den Naturliga Kvinnan sitter så djupt rotad i mig och många andra att min frisyr ofrivilligt blir ett politiskt statement och en del av min könsidentitet och sexualitet?
Upp