jag har använt andra människor som medicin

Det är inte vetenskapligt bevisat hur ofta vi använder andra människor som medicin.

 

När Kerstin Thorvall 1977 gav ut en bok med titeln Oskuldens död kunde hon omöjligt veta att jag trettiosju år senare skulle hitta ett sönderläst exemplar av nyss nämnda bok i en låda på Röda Korset i Nässjö. Hon kunde omöjligt veta att butiksbiträdet snart skulle komma fram till mig, förklara att det var stängningsdags, be mig att gå. Jag köpte med mig Kerstin Thorvall och Marguerite Duras, mötte upp min moster utanför hennes lägenhet, åkte med till stugan där vi några dagar senare skulle fira midsommar och jag skulle simma rakt in i solnedgången.

 

Det är inte vetenskapligt bevisat hur ofta vi använder andra människor som medicin.

 

Kerstin Thorvall kunde omöjligt veta att just jag skulle råka fastna just så för just den raden, att jag skulle stryka under den, vika hundöron, låna ut boken till en vän, få stå ut med att vännen råkade glömma kvar boken på en buss, få stå ut med att jag inte längre kommer ihåg meningens exakta uppbyggnad. Vad jag kommer ihåg är knytnävsslaget i magen när jag läste den. Vad jag kommer ihåg från alla texter som jag någonsin har älskat är den vibration som uppstår i närheten mellan läsare och författare. Där föds ytterligare något, ett någonting som inte längre har med tolkning eller förståelse av text att göra, utan som istället handlar om tolkning och förståelse av det egna jaget genom texten. Det gör mig pirrig att så mycket samhörighet kan rymmas i en så ensam process som läsning.

 

Jag har använt andra människor som medicin. En kropp bland andra kroppar. En längtan efter att hamna utanför mig själv.

 

Varken Kerstin Thorvall eller jag kunde ha förutspått att en tredje människas längtan och sorger skulle komma att rymmas mellan de där boksidorna. När jag klev ut från Röda Korset upptäckte jag att fem maskinskrivna A4-ark låg hopvikta i Oskuldens död. Dikter daterade 1976. Ärlig poesi om att vilja andra kroppar och samtidigt inte alls men kanske ändå mer än allt annat. Texter ständigt balanserande på gränsen mellan plågsam banalitet och oerhörd självklarhet.

 

Det är inte vetenskapligt bevisat hur ofta vi använder andra människor som medicin.

 

Jag vill gärna inbilla mig att vi alla tre tyckte väldigt mycket om den raden. Kanske är jag den enda av oss som fortfarande är vid liv, kanske kommer ingen av oss någonsin att riktigt blekna bort från sidorna i den där boken som jag hittade i en låda på Röda Korset trettiosju år efter att den hade skrivits.

 

 

 

 

Utdrag från fem maskinskrivna A4-ark från 1976:


triumfen när jag ändå stiger upp
och borstar tänderna
och badar och torkar mig
och klär mig
och bäddar sängen
precis som om jag levde
precis som om jag fortfarande fanns



när solen är som hetast av dammet och du ligger tung på mig
fönstret står öppet mot gatan
det luktar bilar och fattigdom
men bakom är bergen
de är gröna och blå
du rör dig inne i mig
ditt hår är mörkt av svett
och jag vet inte vad du heter
men jag älskar dig



så många gånger i mitt liv har jag sagt att nu är det slut
varsågod
nu är det över
nu kommer andra tider
det är lika bra att du genast lär dig att spela bridge
bingo är inte svårt
och väva flamskt går väl också an
en blommig blus kan du ju ändå unna dig
men vänta inte att någon ska vilja ta av den
så där förståndigt tänker jag alldeles innan jag möter en ny man
alldeles innan jag mötte dig
till exempel


jag är väl inte för tung? frågar du
men hur kan du fråga så dumt?
jag vill ju att du ska bli ännu tyngre
du får gärna ligga ihjäl mig
så slipper jag tänka på hur det blir sen
när ingen längre vill ligga tungt på mig


du hörde inte vad jag sa, för jag pratade i ditt hår, men snälla se det som ett tecken på min ömhet.

Här kommer en oerhört alldaglig blogglista, som jag förmodligen har fyllt i någon gång förut, men någonting är ju bättre än ingenting tänker jag. Jag orkar nämligen inte skriva om hur allt också känns, det finns ett värde i att inte känna efter för mycket, ibland.


Hur gammal är du? I december fyller jag 22.

 

Hur gammal känner du dig? Jag känner mig bekväm i ”att vara i tjugoårsåldern”. Tonårigheten känns inte längre särskilt närvarande i min kropp, men begreppet vuxen skaver också en aning.

 

Vad har du gjort i dag? Idag har jag velat somna om ända sedan jag vaknade, lärt mig om DDR i skolan (fullkomligen älskar att vårt nuvarande kapitel handlar om en av mina absoluta favoritgrejer), repeterat tusen Nomen-Verb-Verbindungen, gått en höstig promenad hem, lagat omelett till lunch, sovit en sväng, pratat med min pappa i telefon, druckit te med Adnis.

 

Vilken film såg du senast? Igår såg jag den tyska filmen herr Lehmann. ÅÅÅÅHHH är allt jag kan säga om hur bra jag tyckte att den var. Scenen på Dönerhaket, alltså, jävlar.

 

Vilken är din favoritårstid och varför? Jag skulle förmodligen inte klara mig utan årstidsskiftningarna. Behöver ju sommarens första varma parkkväll och natten då allt börjar lukta höst. Behöver ju vinterns stjärnhimlar och snöfall, vårens ljusgröna trädkronor.

 

Är du besatt av någonting? Besatt och besatt, jag skulle föredra titeln Dillchipskonnässör.

 

Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Sovrummet med den minimala golvytan och den absurda takhöjden. Under det blommiga duntäcket i sängen. Europakartan rakt framför mig, där en man en gång pekade på en sjö i mitten av Italien och sa: ”that’s where I come from, the heart of Italy”.

 

Har du spytt offentligt? Mer eller mindre offentligt, ja, det har nog hänt.

 

När vaknade du i dag? Halv åtta.

 

Vilken är din favorithögtid? Traditioner som inte är nedtyngda av för många borden och måsten, förväntningar och ångestkänslor. Midsommar kanske.

 

Om du fick vara var som helst just nu, var skulle du då vilja vara? På valfri berlinsk bar tillsammans med den där personen som var min tysklärarvikarie för några veckor sedan. Vi skulle mest dricka öl och vara sarkastiska och kanske le lyckligt, tänker jag. När vi springer in i varandra i korridoren kan jag inte formulera en enda sammanhängande mening trots att orden vanligtvis brukar ramla ut i överflöd.

 

Hur svarar du i mobilen? Helt olika varje gång, tror jag. ”Tja baby” och ”tjena gullet” är två favoriter, haha.

 

Vad lyssnar du på just nu? Balmorheas album All is wild, all is silent. Mmmmm.

 

Har du någon gång brutit ett ben? Nej. Men när min armbåge gick ur led resulterade det hela även i några sprickor. Min vänsterarm kommer nog aldrig att bli helt återställd efter den incidenten, tyvärr.

 

Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Mjölk, ägg, te, champinjoner, ost. Ungefär.

 

Vad är du på för humör just nu? Lagom nöjd och utsövd, inte ångestig eller ledsen. Men jag har en lite gnagade huvudvärk som inte riktigt vill försvinna, tyvärr.

 

Vilken är din favoritaffär? Varje gång jag besöker Muji blir jag mjuk och lugn i hela kroppen. Men jag har nästan aldrig haft råd att köpa någonting där. Och om jag inredde ett helt hem med Mujiprylar så skulle det nog kännas som att bo i en pappkartong.

 

Vilket är ditt favoritgodis? Kombinationen av Djungelvrål och Zoo-apor. Två godisbitar som skapades för varandra, tänker jag. I Tyskland äter jag bara choklad och Maoam i godisväg, allt annat är halväckligt.

 

Vad sa du senast? Ropade "tack gullet" till Adna när jag nös och hon ropade "Gesundheit".

 

Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Filosofi och psykologi var nog ändå allra finast.

 

Vilka yrken har du provat på? Vaktmästare, hemtjänst, servitris, bartender. Har ju inte jobbat överdrivet mycket, jobbar istället hårt på att bli skyldig CSN pengar.

 

Vad har du i dina fickor? Oftast ingenting, allt ligger i min ryggsäck.

 

Vad köpte du senast? En flaska vitt vin när jag skulle umgås med Anna, Irene och Martin igår.

 

Hur många gånger har du flyttat? Ett gäng. Jag har bott i en villa på Lyckogatan i Jönköping tillsammans med båda mina föräldrar. När den konstellationen inte kändes så lycklig längre flyttade jag till en lägenhet på Tokarp i Jönköping tillsammans med mamma och Jonatan. Sedan blev det Neue Bahnhofstraße i Friedrichshain, Berlin. Sedan blev det Hornsgatan och Stureby och Snöflingebacken i Stockholm. Och nu bor jag på Nogatstraße i Neukölln, Berlin.

 

Har du blivit sydd någon gång? Yes, fem stygn i pannan när jag var sju och trillade ner från en enorm plastbläckfisk på ett badhus, en plastbläckfisk som en absolut inte fick klättra på. Min eleganta huvudlandning resulterade i hjärnskakning och stygn. Och nu är jag Harry Potter.

 

Vad åt du till frukost? Två knäckebröd med jordnötssmör och sylt. Ett glas mjölk. Lättsvalt när en är jättetrött.

 

Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? För tio år sedan hade jag slängigt blont hår och hip hopig klädstil. Varje onsdag cyklade jag till en annan skola för att läsa spanska. Jag var kär i en person med vitblont hår. Vi skickade kryptiska sms till varandra och han brukade skjutsa mig på sin cykel.

Vad var det senaste du åt? En bit sharonfrukt, men jag kan inte riktigt vänja mig vid den smaken alltså.

 

Är du blyg? Nästan aldrig. Snarare för framåt.

 

Vad heter du i andranamn? Mitt fullständiga namn är Klara Camilla Julia Nilsson.

Har du varit med om en bilolycka? Ingen allvarlig sådan, nej. Dock en liten inbackningsolycka på en parkeringsplats utanför en matbutik i Pyrenéerna, och det känns ju helt okej.

 

Har du några husdjur? Tyvärr inte en liten kattunge:(((

Vill du gifta dig? Jag tycker att vi har en oerhört föråldrad och många gånger trist syn på förhållanden i det här lilla patriarkatet. Men även jag har väl det där med tvåsamhet och sexuell äganderätt och evig kärlek så djupt ingrott i mig att möjligheten finns att jag en dag gifter mig.

Vilken var den senaste boken som du läste? Är väldigt investerad i The Secret History av Donna Tartt just nu, vill läsa vidare och vidare och vidare och aldrig sluta.

Har du, eller har du haft, något smeknamn? Tusen och åter tusen, men inget som har fastnat jättelänge. Nilssontraktor, Nilssonbanan, Klumpeduns, Jullan, Julle, Lulle, Bullen, Julie, Julian, Superjulia (möjligtvis myntat av mig själv, heh). Och så alla smeknamn som Adna har på mig: Jullet, Bobbo, Chipsjulia, Kattgos, Supermys, Schatzi. Vi lever ett väldigt mjukt liv tillsammans på Nogatstraße, haha.

Vad ska du göra ikväll? Nu ska jag sätta mig ner vid köksbordet och skriva ett tyskprov som min lärare vill ha inlämnat imorgon (eller läsa lite mer Donna Tartt och säga någonting om den där malande huvudvärken imorgon och lämna in provet på torsdag). Sedan ska jag försvinna iväg till baren Twinpigs där "TWINPIGS DINNER SERIES #10: British Food Wrapped in Autumn" ska äga rum. En bekant till mig, Joe, ska laga en trerätters brittisk måltid som en kan få ta del av för 10 euro. Så det tänkte jag göra tillsammans med några vänner. Tycker att menyn låter välsmakande: creamed apple and parsnip soup garnished with garden herbs. vegetarian cornish pasties with autumnal slaw and horseradish mash buttons. gin and tonic sorbet (non-alcoholic).

kameleontbror & chardonnay & solnedgång

Torsdagen den andra oktober var min bror plötsligt här på besök och vi fick säga oshogoshogoshovadjagharsaknatdigochjagharsaknatdigockså och rufsa om varandra i frisyrerna. Tyvärr fotograferade jag nästan ingenting alls när han var här. Vi ägnade oss mest åt restaurangbesök (heh, jag lovar att bjuda tillbaka när jag har ett välbetalt jobb, till exempel som psykolog, heh) och häng med vänner och promenader och mojitodrickande och klubbdans. Jag ägnade mig även väldigt mycket åt dagen-efter-ångest, ett onödigt koncept som jag definitivt borde lägga av med, jag hade ju inte gjort någonting konstigt alls.

Vi hittade en soffa som hade exakt samma färg som Jonatans tröja. Gullet.

En dag fotograferade jag en aning. Här ser vi till exempel lite murknat trä i förgrunden och delar av en hipp lokal i bakgrunden. Det var en söndag och vi bestämde oss för att åka till Friedrichshain. Först promenerade vi runt en sväng på den överprissatta loppmarknaden på Boxhagener Platz. Luften var sommarhet och barbenta människor satt i parken med öl. Vi gick snart vidare till Neue Heimat, där det anordnas en grym matmarknad varje söndag. Priserna är definitivt comme ci comme ça och matportionerna ganska små, men det är fortfarande inte svindyrt om en jämför med svensk prisstandard. Dessutom är det förbaskat trevligt att cirkulera omkring i matångorna, höra något band spela, klappa på en gullig hund, kanske köpa en öl.

Min bror var givetvis supercute (heh, så roligt om jag fortfarande hade haft rosa hår, då hade vi definitivt sett töntiga ut ihop). Vi bestämde oss för att Chardonnay och ceviche var dagens melodi. Strålande vin, men jättetråkig ceviche, tyvärr.

Jag sa skål (givetvis iförd höstig sotarmössa som inte täcker öronen ordentligt).


Och så sprang vi plötsligt in i Malin, Elsa och Klara. Woho, peppen! Elsa har ju bott i Berlin ett gäng gånger nu, men Malin och Klara har precis flyttat hit. Tillsammans har de börjat skriva den här bloggen, som handlar om allmänt berliniga saker. Spana in den vetja! (heh, alltså, dör av bloggbeskrivningen: "Brudar, bärs & Berghain") Deras senaste inlägg beskriver förresten en grymt fint rundvandringsmiddag (♥) som jag önskar att jag hade varit med på, men då hade jag andra bra personer över på middag hos mig.

En göllig hund var iväg på egna små upptåg mest hela tiden. Den hade en liten lapp på halsbandet där det stod "Don´t feed, I fart".

bby ♥

Och så blev himlen klyschigt solnedgångsfin och vi lämnade Neue Heimat.

Vi bestämde oss för att billiga drinkar på Que Pasa var bästa möjliga söndagsplan, så det fick bli en promenad till Görlitzer Bahnhof.

Min bror berättade något fascinerande när vi gick över Warschauer Brücke.

Och så här stort log Malin och Elsa.

Ungefär här (när tv-tornet befann sig mellan två jättefula byggnader) borde jag ha kommit på idén att gå hem och plugga inför det grammatikprov som jag skulle ha dagen efter. Men istället tyckte jag att det var en helt briljant idé att dricka billiga mojitos, besöka finaste baren Vögelchen, ha tveksam högläsning av Sonja Åkessons dikter (grejer jag borde sluta göra när jag är lite salongsberusad, osv), söndagsdansa på Chalet, umgås med främlingar, titta morgonpendlarna rakt i ögonen, öppna min ytterdörr vid den exakta tidpunkt då mitt grammatikprov började (09:15 måndag morgon). Men ja. En borde ju passa på att vara ung och dum när en har chansen. Puss och sov så gott.
Upp