mina poserande män och min mat




min bror, min pojkvän och givetvis min pasta med chevre, sparris, rödlök och färska champinjoner. mmm. jag är för tillfället ganska jätteupptagen om jag ska vara helt ärlig, det råkar nämligen vara så att jag ska repetera teater under hela helgen och under hela nästa vecka och därför måste göra alla mina läxor just precis nu på en gång. min effektiva sida har faktiskt visat sig och det enda jag nu har kvar att skriva är en sönderanalysering av den fantastiska filmen before sunrise.

ni är bäst förresten, jag blir helt obeskrivligt glad över alla era söta kommentarer, ni kan göra en grå dag ljusblå. och nu två ursäkter: när jag faktiskt hinner att svara på kommentarer så gör jag det under inläggen. och jag vet att jag har mail kvar att svara på, förlåtförlåtförlåt, men tiden räcker inte riktigt till.

varför jag tycker om dig.




för att du alltid ser till att jag under nätterna är täckt av mycket täcke så att jag inte ska frysa. för att spela tv-spel och äta chips med dig är något av det härligaste jag vet. för att du alltid kan göra mig glad. för att du har de finaste ögonen jag kan tänka mig. för att det inte finns något bättre vis att vakna upp på än bredvid dig. för att du är så himla snygg när du spelar gitarr eller tamburin eller klockspel eller vilket instrument som helst egentligen. för att du alltid är så varm. för att du sträcker ut tungan när du koncentrerar dig. för att vi tycker så olika om så mycket. för att du alltid låter så himla irriterad när du talar persiska. för att du fnissar när vi inte har setts på några dagar. för att du luktar så gott. för att du ser på mig på det där viset.

hjärtslag

mitt hjärta slog i 140 km/h och jag vågade knappt slita blicken från min poesipolitiskt korrekta moleskine. mina händer skakade, kanske benen också, och i mitt huvud ekade raderna "människorna i det här caféet bryr sig inte ett skit om poesi". för övrigt var det en tanke som inte alls lugnade mina nerver. men någon gång ibland vågade jag titta upp och läsa några rader med blicken fäst långt bort i något hörn. och trots ord uppslukade av väggarna på grund av dålig akustik, och trots nervositet, såg jag några leenden gnistra till och fick en och annan komplimang sköljd över mig.

den här texten skrev jag igår, läste igår och vet inte riktigt vad jag tycker om idag:

du sa att allt kunde räknas i hjärtslag.
hur många hjärtslag i minuten när du låg över mig.
hur många hjärtslag i sekunden när din tunga var i min mun.
hur många hjärtslag i millisekunden när du sa att jag var det bästa som hänt dig.

men något hände, blev trasigt, och jag började räkna andra hjärtslag.

hur många hjärtslag i minuten när man står vid rälsen och väntar på att ett tåg ska dundra förbi.
hur många hjärtslag i sekunden när man går balansgång på ett broräcke över en motorväg.
hur många hjärtslag i millisekunden när man öppnar fönstret på elfte våningen.
hur många hjärtslag som en dag ska sluta slå.
Upp