and the head said that you always were a queer one from the start / for careers you say you want to be remembered for your art

Hej. Nu var det visst en smärre evighet sedan jag bloggade. Igen. Det har en tendens att hända efter sisådär vartenda inlägg ungefär. Medan jag skriver långa, seriösa texter och redigerar tusen bilder kan ni ju alltid läsa den här listan som jag hittade hos allas vår niotillfem idag. Bättre än tomrum, tänker jag. Bilderna är från min favorittumblr, breakfaststories.



Vilken är din favoritfärg?

Blått i alla möjliga olika nyanser. Och kontrasten mellan nyutslagna löv och mörka trädstammar. Och när vitt nästan blir guldigt i morgonljus (eh, för det är ju en färg).

Prickigt, rutigt eller randigt?

Randigt, utan tvekan. Förresten är tvekan ett väldigt fint ord, tveeeekan.

Vilken parfym använder du?

Dsquared SheWood för att den luktar som småländsk barrskog. Och för att den påminner mig om en av mina allra bästa, Sophie. Vill hitta en parfym som luktar magnoliaigt eller jasminigt utan att bli för söt.

Ditt favoritläppstift
?
Det knallröda jag har fått av min bror, nämligen Macs Ruby Woo. Förvisso äger jag inget annat läppstift, men ändå.

Har du någon gång haft måtangest, hur är det idag?

Ja, det senaste året ungefär. Det är väl inte alldeles strålande idag, men jag försöker tänka bort och rycka mig i alla kragar jag äger och har och inse att min självbild är vrickad och inte kommer att bli bättre av yttre förändringar, bara inre.

Vad använder du för underkläder?

Mjukaste möjliga, gärna högmidjade i spets.



Dina bästa skönhetstips?

Att sova minst åtta timmar per natt, att klä sig i kläder som man känner sig bekväm i, och att bara umgås med fantastiska personer i vilkas sällskap man känner sig som sitt allra mest fantastiska jag.

Vad använder du för eyeliner?

Eh, en av tvivelaktig tysk kvalité som jag köpte för typ en euro. Jag är alldeles för dålig på att måla dit och uppskattar alldeles för mycket känslan av att gnugga mig i ögonen. Dessutom lägger jag hellre mina pengar på pelargoner.

Vilken är din finaste klänning?

Egentligen är det nog min hellånga, ljusgröna, blommönstrade sjuttiotalsklänning som jag tog studenten i, men studentdagen förknippar jag mest bara med massa sorgliga saker och ont i magen, så därför måste jag nog säga min superblommiga ifrån Indiska. Känner mig alltid drop-dead-gorgeous/trilla-hop-död-snygg i den.

Vilken är din favoritbok?

The History of Love av Nicole Krauss och Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer. Fasligt nytänkande svar, tycker ni inte?

Vad äter du för vardagsfrukost?

Ett glas mjölk, två grova knäckebröd med typ färskost och rädisor, och en skål naturell yoghurt med müsli.

Vad spenderar du helst en ledig dag med?

Det handlar nog inte lika mycket om vad som det handlar om vem, är jag med någon jag älskar så spelar det inte riktigt någon roll vad vi gör. Att laga risotto, kramas, se en film på bio, spela sällskapsspel och gå långa promenader är ju alltid fint.



Hur lång är du?

Ungefär 170 centimeter.

Roligaste skolämnet?

Filmkunskap, filosofi, psykologi och internationella relationer. Och ja, svenska när vi skulle tala inför klassen. Jag läste upp obscena dikter och skrev knäppa tal om Edward Cullen.

Hur många relationer har du haft i ditt liv?

En helt galet fin som varade i nästan 365 dagar. Vi var sjutton år och så kära att det gjorde fysiskt ont att vara ifrån varandra och kunde stirra på varandra hur länge som helst utan att få nog och mötte varandra sent om kvällarna efter långa bussresor och han började fnittra så fint när vi inte hade setts på några dagar och jag kunde inte få nog av hur han luktade och bambambam allt tar slut till slut. Plötsligt kände jag ingenting mer, eller jo, jag kände en jättestark längtan efter att börja känna igen. Men så funkar det ju inte tyvärr och vi blev båda väldigt krossade och han dedikerade sin första skiva till mig trots allt som hade hänt och det var nog det mest romantiska som någonsin har hänt mig ungefär.

Får vi se en bild på dig osminkad?

Åh, vilken upphetsande och rolig fråga. Det är inte så att jag är sminkad jämt och ständigt, så det finns väldigt många bilder här där jag är osminkad.

Tycker du om disneyfilmer?

När jag var liten, men nu har jag lite väl många problem med könsrollerna och stereotyperna och blablabla och vill mest bara spy när ännu en disneyfilm med uttjatade klichéer dyker upp.

Hur var ditt första hångel?

Min första kyss var tafatt och ägde rum ståendes på tå på min hallmatta februari 2009. Under Emmabodafestivalen senare samma år upplevde jag hångel till electrosoundtrack.



Om du bara fick äta en färg på mat för resten av ditt liv, röd, grön, beige, gul eller blålila, vilken skulle du välja då och varför?

Grön kanske, avokado är ju gott och även dillchips borde ju räknas in i kategorin ”grön mat”. Skulle dessutom kunna äta all möglig mat. Score. Bara beige mat hade ju annars varit intressant, snacka om att jag skulle känna mig som en karaktär i en Roy Andersson-film.

När grät du senast?

Sent igår. Alla mina tankar var mörka. Är ju lite uppochnerig av mig.

Vilken är din favoritstad i världen?

Inte Jönköping i alla fall. Nej. Okej. Växa upp var det. Just nu känns Berlin ganska oslagbart, annars tycker jag om Stockholm och Göteborg. Kan även tänka mig att jag skulle tycka om New York väldigt mycket. Portugisiska städer är för övrigt helt crazygalet vackra och Bordeaux föll jag för ganska pladask när jag var där för några år sedan. Men okej. Berlin.

Vilken kroppsdel är du mest nöjd med hos dig själv?

Jag är inte så bra på sådana här frågor för tillfället. Men mitt ansikte tycker jag nästan alltid om, där sitter liksom all min personlighet. Hur jag tittar dig rakt in i ögonen med stadig blick och hur stora mina kinder blir när jag ler och hur jag skrattar okontrollerbart när du berättar någonting roligt och hur jag gråter när livet gör mig frustrerad.

Vad faller du för?

Helt andra saker än vad jag önskar att jag föll för. Jag faller för vad jag inte mår bra av, det som är oåtkomligt och som bara kommer att leda till något ont ändå. Sen finns det saker som jag tycker är fina, typ feministiska åsikter och stora händer och ärliga ögon och brogues och svart humor och knäppa specialintressen.

Och vad tror du att andra faller för hos dig?

Hm, det är ju svårt att veta. Kanske att jag vet vad jag tycker och inte är rädd för att ta för mig. Eller möjligtvis för att jag är så jäkla bra i sängen. Haha. Förlåt. Har lite problem med att fylla i listor seriöst och skrattar ibland åt att sex så totalt censureras bort i nästan alla bloggar, inklusive min egen.

Och till sist – vad
önskar du just nu?
Att jag kommer in på en bra skrivarlinje till hösten. Den fjärde maj flyger jag till Stockholm för att gå på intervju på Sundbybergs folkhögskola, informationsmöte på Jakobsbergs folkhögskola och öppet hus på Biskops-Arnö. Annars önskar jag mig mest bara ett par snygga nikedojor, en cykel, blommiga underlakan, att alla människor mådde lite bättre, eliminerad flygrädsla, en fin person och en vettigare självbild.

magnoliaträd och kristallkronor

Hur menar du egentligen att världen känns i dig och hur känns du egentligen i världen?

Jag menar att världen känns smärtsamt vacker i mig. Skönheten drabbar mig explosionsartat en kväll i april när magnoliaträden blommar längs Karl-Marx-Allee och den mjukstickade koftan svänger runt mina jeansben. Luften är skymningsblå och sommarljummen. Jag promenerar med raska steg i nästan en timme medan jag lyssnar på P3 Ligga och P3 Dokumentär. Ingenstans är den forna DDR-glansen lika övertydlig som längs denna åttafiliga boulevard.

Jag tänker på dig.

Vid den gamla biografen med kristallkronor och mörka träpanelsväggar studerar jag filmaffischer i väntan på sju andra personer. Klockan är ungefär halv tio på kvällen och jag tar av mig en av mina två koftor för att det är för varmt ute. Tjugofem meter bort ligger en suspekt bar som erbjuder vattenfallsmassage. Jag vet inte vad vattenfallsmassage innebär, och jag tror inte heller att jag vill veta det. Några minuter senare håller jag en lång remsa med biobiljetter i min hand. Utanför salongen står en kvinna bakom en glasdisk, där kan man köpa Club Mate och Augustineröl. Jag tänker att jag kommer att sakna allt det där när jag inte längre är här. I nittiotre minuter njuter vi av någonting episkt och fulländat. Iron Sky. Nazister på månen och klockrena referenser till Der Untergang och Dr. Strangelove. Någon skrattar högt om och om igen, en dam bakom mig tömmer en flaska rödvin, Frans viskar någonting i mitt öra, jag förstår alla tyska repliker.

Jag tänker på dig.

Vi är ute i verkligheten igen och det luktar vår och jag råkar rycka ner en hel gren från ett magnoliaträd i jakt på en enda blomma. Promenadavstånd till Alexanderplatz och ge mig en kram och hejhejhejdåvisynspåfredagellerså och plötsligt lyssnar jag på The Do i väntan på S-bahntåget hem. Det är inte det sista tåget, men nästan, och egentligen känns det finare att skriva så. Jag står på Alexanderplatz och väntar på det sista tåget hem.

Jag tänker på dig.

Den blommande grenen krampaktigt fasthållen i höger hand när jag passerar platser med känslomässiga anknytningar. Tinnitus i hjärtat på högsta volym och en pojkman skjutsar en flickkvinna på sitt cykelstyre. Snabbt trippande uppför världshistoriens jobbigaste trappor, tyst upplåsande av den blå dörren, in i lägenheten som luktar cigarettrök för att Andreas inte har öppnat fönstret ordentligt. Mitt rum luktar nytvättat. Jag sätter min gren i en gammal rödvinsflaska fylld med vatten och ställer den i mitt fönster. Viker överkroppen över underkroppen alldeles ofrivilligt och tänker att den urgröpande känslan innanför bröstkorgen känns igen. Men egentligen gröper den inte ur någonting alls. Alla livsviktiga organ fortsätter att fungera och jag fortsätter att göra allt det som förväntas av mig och allt det som jag förväntar av mig själv. Jag tänker att jag inte vill ha en len jävla hand mot mitt ryggslut och mjuka jävla vokaler i mina hörselgångar. Inte om händerna snart drar sig tillbaka och vokalerna snart tonas ut till ett ingenting.

Jag tänker på dig.

Jag menar att världen känns smärtsamt vacker och vackert smärtsam på en och samma gång. Gränserna är hårfina och balanserna skitknepiga och jag trillar över och tillbaka mest hela tiden. Jag försöker tänka att du borde vilja hålla din hand vid mitt ryggslut och att du borde vilja titta rakt in i mina ögon. Stadigt. I dagsljus. Därför formulerar jag inget sms. Därför kommer jag kanske inte att få känna din hand vid mitt ryggslut igen.

bild och text från morgonen den tredje april

Skrynkliga underlakan, ryggont och dregelblöt huvudkudde den tredje morgonen i april. Smutsgråvit är den enda himmelsfärgen som Berlin känner sig trygg i för tillfället, och det kunde inte göra mig nöjdare. Alla borden och måsten som behöver avverkas trivs nämligen inte i solsken, då glömmer jag bort dem i förmån för parksittande och öldrickande. Vi pratar inte om någon rejäl kvantitet av borden och måsten, i fredags gick jag på min allra sista språkskolelektion och arbetar gör jag inte förrän på torsdag. Men det jag måste och det jag borde är sådant som verkligen spelar roll för mig. Jag försöker skriva färdigt mina personliga brev, välja okejbra texter, klappa mig själv på axeln, radera och börja om. Det är onsdag imorgon och då är det mer än dags att jag köper färgglada kuvert, frankerar frikostigt och skickar iväg till det där landet i norr. Och i mitten av juni kommer jag att få reda på om jag har kommit in på någon folkhögskola.


I mitt fönster bor en halvvissen magnolia i en gammal sillburk. En något DDR-ig läskflaska agerar ljusstake och bredvid ligger två tändsticksaskar. Läsken Wostok ska smaka granskog men smakar mest bara Coca-cola. Det tyska ordet för tändstickor är förresten ganska vackert, och eftersom vackra ord på tyska inte existerar i överflöd tycker jag nu därför att vi alla lär oss att säga streichhölzer. Annars kan ni lära er att säga schwanzlutscher, men det betyder någonting helt annat.


Stilleben i soluppgången för att min plånbok äntligen tillät mig att återigen investera i favoritdoften SheWood från dsquared2. Prisa gudarna, jag luktar skog igen! Herrparfymen är ännu mer pur magi, men tyvärr är den så mustig att jag får ont i huvudet.


Efter en liten stunds drunknande och intvålande i min opålitliga tyska dusch tog jag på mig min nyinköpta kjol. Weekday har väldigt mycket rea för tillfället och jag har spanat in den här typ hur länge som helst och egentligen är det ju bara en kvälls drickspengar. Försöker försvara mitt eget konsumerande, för egentligen är det ju hemskt onödigt att köpa nyproducerat. Men jag känner mig som en flippin sagofigur i den ju.



Gullegullkjol, gullegullfrukost och gullegullzombies. En oslagbar kombination. The Walking Dead är väldigt underhållande när jag inte sitter och stör ihjäl mig på könsrollerna som är artonhundrataldeluxe. Och på tal om någonting helt annat, jag försöker lära mig att tycka om paprika, men hur tusan gör man det? Kan ju inte vara en treåring och pilla bort paprika ur allt jag äter resten av livet.


Spillde kakao på fingrarna, det matchade guldlacket schnyggt.


Sedan var jag helt plötsligt såhär julialicious och hemskt tvungen att sluta prokrastinera och istället skriva färdigt mina folkhögskoleansökningar. BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH. Bara ett avsnitt till av The Walking Dead först?

ps1. förslag på vilka texter jag bör skicka med i mina ansökningar mottages fortfarande tacksamt.
ps2. jag har varit jääääätteupptagen det senaste och därför bloggat väldigt lite, förlåt. någonting annat jag inte alls har hunnit med är att svara på kommentarer, så var det så att ni undrade någonting speciellt kan ni kanske skriva det igen i det här inläggets kommentarsfält så lovar jag att svara?
ps3. ahhhhhhhh jag kan inte sluta tänka på honom aaaaaaaaaaaahhhh bara skjut mig.

Upp