krukväxter och snöflingor och trasmattor

Såhär ser det ut hos mig klockan halv tre den sista fredagen i november. Det snöar på min griffeltavla och på krokarna hänger bara vinterkappor. I fruktskålen ligger sex stycken apelsiner och utanför fönstret finns vinter och Liljeholmsbron. Nu är klockan lite mer och om ett tag kommer Britta hem till mig så att vi ska hinna laga och äta middag innan klockan sju då världens bästa grej händer. Klockan sju kommer nämligen Liv Strömquist, Sara Granér och Nanna Johansson till bokhandeln Hallongrottan som ligger två kvarter bort. Ja. Alla tre. Det som brukade vara min kropp ligger nu i slamsor på mina trasmattor. Blodfläckarna går inte att tvätta bort från kylskåpet och tavlorna och väggarna. Hela jag har redan exploderat av överpepp.

Nej! Fy fan vad du är morbid Julia! Lägg av!

Okej. Jag lägger av. Det är helgen vecka fyrtioåtta (vi bob hund-fans applåderar hysteriskt) och ikväll kommer flera fina släktingar till stan. Imorgon ska jag bjudas med på hemlig aktivitet och på söndag fyller jag tjugo. Aldrig mer ska jag behöva sjunga ”Vem får inte komma in på Systemet? Hunden! Katten! Glassen! Julia!” innan en vän köper ut en flaska vin till mig. Aldrig mer kommer jag kunna skylla känslosvallningar på tonår.

Au revoir!

oh god, what have i done? i came to berlin to have some fun!

Hej. Nu har jag varit mer eller mindre jättesjuk i en och en halv vecka. Så fruktansvärt roligt, bara myser loss i feberns och yrselns paradis. Eller inte. Så nu ska vi bli överdrivet exalterade och för evigt lyckliga genom att titta på hur mitt lilla Berlinliv tedde sig genom andra människors kameror.

Och, förresten, BÄST AV ALLT, det jag kunde skriva på facebook för ett litet tag sedan:
I AM COMING TO BERLIN. I AM COMING TO BERLIN. I AM COMING TO BERLIN. 12 – 17 December. I am already imagining a whole lot of tacky Weihnachtsmärkte, many hours of tanzen at Renate and Rosie’s, really bad Glühwein, really great Hefeweizen, deep-frozen vegetables at the Turkish market, and breakfast at least three times at Datscha. BUT MOST IMPORTANTLY: hugging and kissing and catching-upping (yes, that’s a word). CARPE BERLIN!


Så. Ja. Första bilderna från Berlin som jag är taggad i. Det var så att jag blev bjuden på maskerad i ett stort kollektiv i Schöneberg. När jag kom dit med käpp och hängbröst och sjal och tantsminkning visade det sig att inte så väldigt många andra var utklädda, alternativt körde på klassikern åh, maskerad, då ska jag försöka klä mig så sexigt som möjligt! Har kommit fulast till maskerad många gånger, inte att förglömma Floras artonårsfest då jag klädde ut mig till flashbacktönten Fredde Frallan Fransson som gick omkring och var en väldigt dryg, vit och kränkt man mest hela kvällen.

Här är två av snubbsen som jag hamnade i samma sovvagn som på väg till Berlin, nämligen Daniel och Mattias. Sedan hade vi så fruktansvärt roliga klubbnätter tillsammans! Här befinner vi oss på en fest i ett helt fantastiskt hus, nämligen ett hus i glas och metall ritat av arkitekten Hinrich Baller. Han har gjort några riktigt fräcka byggnader i Berlin, mina två favoriter finns på Winterfeldtplatz i Schöneberg.


En bild som Frans tog på mig precis när vi lärde känna varandra i november.


Plötsligt vintervår 2012 och jag skypade med bästa Fanny.

Smådryga foton från när jag och Frans åkte till Alt-Mariendorf på upptäcktsfärd. Vi hittade ett stenigt torp att flytta in i, en liten kiosk där vi köpte pommes, en gammal kyrkogård där hundarna hade en egen parkering, och en väldigt plastig, pastellig och nedgången glassrestaurang där nästan alla glassrätter innehöll starksprit.

En analog bild från första gången jag och Mirjam träffades (eller alltså, egentligen träffades vi för första gången i april 2011, men då var jag väldigt full och förvånad över att en bloggläsare kom fram till mig inne på en klubbtoalett i Stockholm). Hon hade läst min blogg jättelänge och jag var jättenervös och vi hade likadana halsdukar och drack några öl. Det är alltid lika absurt att börja prata med någon som jag inte känner alls men som har läst långa blogginlägg om att jag har gråtit mina ögonlock svullna. Andra bilden är från en fest i hennes WG, minns inte om vi firade att hon hade fyllt tjugoett eller att hon hade flyttat in?


Någon gång på vårkanten när fina Fanny och demokratikursen från min gamla gymnasieskola besökte Berlin. Det är enda anledningen till att någon går den kursen, en resa till Berlin på vårkanten ingår liksom. Jag hängde med till gamla stasifängelset i Hohenschönhausen, och här sitter vi och dricker för starka drinkar på que pasa.


Skypening med Sophie när jag var supersjuk.


Ett annat äventyr tillsammans med Frans. Vi tog S-bahn ut till Wilhelmshagen. Där hittade vi små tyska hus (ni vet sådana som ser ut som pepparkakshus), ett stugområde, en sandig stig, en kyrka, ett Lidl och Nya Venedig (ja, det finns tydligen ett nytt Venedig utanför Berlin. Mest var det ett skrytigt rikemansområde med konstgjorda kanaler och lyxiga båtar).


Haha. La alla mina principer på hyllan för att jag var så extremt sugen på kött. Det blev en riktigt trevlig hamburgare (med chili, bacon och ost) på Berlin Burger International. Åh, dreglar bara jag tänker på det!


Det blev april och Frans skulle flytta till Göteborg, därför hade han hejdåfest på Kristiania Espressobar där han brukade jobba. Hela vintern anordnade han olika konserter där, det var bästa grejen! På hejdåfesten dracks det väldiga mängder espresso och augustineröl och club mate med vodka.
Senare samma natt/morgon om jag inte missminner mig. Vi var på väg till en klubb men det hela slutade med att vi istället åt märklig mat i en park medan solen gick upp.

Jag hängde i Sverige i några dagar för att besöka olika folkhögskolor i Stockholmstrakten. Sophie och jag åt middag på Urban Deli och jag var iförd min klassiska uniform (typ, jag tror knappt att jag hade på mig någonting annat i våras).

Bästa Marie besökte Berlin en kort, kort stund. Det var riktigt sommarvarmt och vi satte oss på Geronimo för att dricka konstiga drinkar. Jag tänkte prova någonting helcrazy för att komma ur mojito/white russian-träsket som jag ständigt befinner mig i, och det måste nästan ha varit det äckligaste jag någonsin har druckit. Så mycket sprit och ananasjuice och chokladmjölk och grädde och ooouuuaaaahhh kväljningarna kommer tillbaka! Geronimos nachos är dock magiska, vi delade på en skål.

Jag, Bea och Rebecca på Geronimo efter en midsommarklubb, därav den stiliga huvudbonaden.


Några olika bilder från en jättefin kväll i Bobbys wünderbara lägenhet. Cannelloni stod på menyn och jag fick träffa Maja och Flora för första gången. Så. Sköna. Människor.

En bild som Flora tog på mig senare under kvällen för att en vän hade skickat ett sms där det stod typ "Wow, du är ju på Floras instagram!"

Både bästa brorsan och bästa vännen kom till Berlin. Vi checkade av Brandenburger Tor och Fernsehturm och förintelsemonumentet och liknande från listan, viktigtviktigt! Sophie fick tyvärr uppleva sommarens allra regnigaste dagar under sin vistelse, men vi levde nog ändå mest på nätterna, och det var så fruktansvärt fint att få ha henne nära.

Benjamin skulle flytta till Sverige och vi hängde därför i trädgården utanför huset som han bodde i (häftigaste superkollektivet med gemensamma utrymmen och hrm, marijuana i blomsterlådorna). Sommaren var överblommad och helt fantastiskt vacker. Vi åt budgetchoklad och  drack jättegammalt, mousserande jordgubbsvin som han hade hittat på gatan. Senare försvann jag och Mimmi till baren KPTN i mina kvarter. Där blev vi kvar hela natten för att en brutal åskstorm drog in över Berlin, det gick helt enkelt inte att ta sig hem och utanför baren sprang två helnakna män förbi. När vi väl kom hem på morgonen så hade det regnat in, plötsligt hade jag en pool i mitt rum.


En av alla kvällar på Mimmis balkong med jättemycket te eller vin. Sommaren hade så många magiska kvällar då himlen blev mörkgrå och höll på att trilla ner.


Jag och min bror på Moas golv. Min näst sista kväll i Berlin lagade jag jättemycket kantarellsås tillsammans med Ingrid, Moa, India och min bror. Jag kunde inte bestämma mig för om jag var glad eller ledsen, men kände så himla mycket vemod i att göra allt för sista gången på just det där speciella viset. För det var så förbaskat fint alltihop, hela min Berlinvistelse. Det var verkligen precis exakt vad jag behövde just då, och nu behöver jag nog precis exakt det jag gör just nu. Men det har jag skrivit om så många gånger, så det behöver vi inte upprepa igen.

Jag får en del mail och kommentarer där folk skriver att de gärna vill veta mer om min tid i Berlin, om ni förtydligar vad ni vill veta mer om så kan jag givetvis skriva mer. Och till alla er som undrar olika praktiska saker, leta efter svar i det här inlägget. Och här hittar ni den Berlinguide som jag har knåpat ihop. Om det är någonting mer ni undrar över så kan ni passa på att fråga nu.

Ha det fint, puss.

men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.


Nu tänkte jag visa er fyra av mina allra finaste böcker.


Vi börjar med den allra minsta först, nämligen Tim Burtons "The Melancholy Death Of Oyster Boy & Other Stories". Jag fick den i julklapp av min pappa för några år sedan, den har finaste silvriga texten och bästa mönstret på insidan av bokpärmarna. Det finns så många olika texter och illustrationer som berättar om helt fasansfulla öden, givetvis på rim. Så fasligt fin att bläddra i.



Nästa bok är Shaun Tans "tales from outer suburbia" . Den ramlade jag in i för första gången under ett bokhandelsbesök i Paris hösten tvåtusentio. Femton månader senare fick jag den i julklapp av min bror. Shaun Tan tecknar helt fantastiskt, kanske har någon av er tittat i hans väldigt älskade bok "The Arrival"? Den här boken innehåller, likt titeln avslöjar, olika berättelser från förorten. Vissa berättelser är korta, vissa långa, vissa roliga, vissa sorgliga. Och allt är så ruskigt vackert.



Mitt tredje tips är en bok som jag tror att många av er har läst, nämligen"Vem ska trösta knyttet?" av magiska Tove Jansson. När jag var liten var jag så himla rädd för den här boken, allting var så stort och mörkt och ensamt och läskigt. Dessutom brukade jag lyssna på väldigt melankoliska tonsättningar av texterna i boken. Men jag tyckte ändå alltid om den, den förmedlade en så häftig känsla som inte riktigt gick att ta på. Och det är ju verkligen fantastiskt hur Tove Jansson inte kallar sina böcker för barnböcker eller vuxenböcker, utan istället låter det avgöras av läsaren. I hennes sagovärldar vet en aldrig hur gamla karaktärerna är, ingen är helt god eller helt ond, och det djuriska blandas ständigt med det mänskliga. Och hennes sätt att skriva, wow! Okej. Så. Den här kärleksförklaringen skulle kunna fortsätta i all evinnerlighet. Tack för mig. Nu över till nästa tips.


Plötsligt lämnar vi allt vad illustrationer heter och tittar istället på den tyngsta bok jag äger. "Cosmic Communist Constructions Photographed" är en bok som jag kan nörda ner mig i hur länge som helst. För några år sedan åkte Frédéric Chaubin runt i forna Sovjetunionen för att fotografera olika byggnader från den tiden. Och det är så fantastiskt mycket betong och utflippade fabriksbyggnader och bastuliknande balkonger och bombastiska skrytbyggen. AHHHH. Den. Här. Boken. Är. Så. Magisk. Jag vet att jag är knäpp, okej, och byggnaderna är kanske egentligen gråa och deprimerande. Men jag råkar vara väldigt intresserad av typ sovjetisk arkitektur och kalla kriget och östtyskland och andra lika sköna grejer. Jag menar, vem tycker inte om ryska institut för robotteknik och betongsimbassänger i Litauen och cirkusar i Moldavien?

Så. Det var allt för mig. Nu ska jag och mina uppsvullna halsmandlar sova jättelänge så vi orkar ta oss till folkhögskolan imorgon. Dröm sött.
Upp