jag andas
mitt hjärta slår lekande lugnt
allt känns lockande lätt
jag andas
vidsträckta åkrar och ängar och finaste dialekten
garagedörrar att måla, katt att klappa, kusiner att leka med
jag andas
och allt här är så vackert
att jag nästan tappar andan, igen
men jag andas
jag är i skåne för att andas
och jag andas
tjugotvå och trettiosju
jag hade glömt bort att det kan kännas som ett fängelse när någon tycker att det är så himla oerhört väldigt jättefint att umgås med mig, när personen talar i vi-form, när personen talar om alla saker vi borde göra tillsammans, och jag bara vill hem till tryggheten i mitt rum, tryggheten under mitt täcke, tryggheten som jag ibland finner i ensamheten.