kanel, nejlika, kardemumma, hjärna, lungor och hjärta

ångorna från koppen blandas med tankarna, och jag tänker att det nog skulle vara bra om mina tankar ibland innehöll lite mer kanel, nejlika och kardemumma. för det fastnar alldeles för ofta så mycket grått och så mycket svart där uppe, och alla nyanser i gränslandet mellan grått och svart också för den delen. det luktar mögel och ruttet trots att jag vädrar hela tiden. jag vet inte om någon annan tänker lika mycket som jag, men om ni gör det så tycker jag synd om er, alla dessa tankar håller på att äta upp mig inifrån och ut. och nu tar jag första klunken, mmm, det är så ovanligt att té smakar lika gott som det luktar, förutom den här koppen då, och givetvis russian earl grey. tystnaden försöker ta över lägenheten, surret från datorn och mina fingrars dans över tangentbordet är det enda som hörs. och mörkret är här, jag släcker ner alla lampor och minimerar datorskärmens ljusstyrka för att lättare kunna se stjärnorna utanför fönstret. och kanske är det lugnet före stormen nu, eller i alla fall lugnet. för om sju, åtta, nio, tio minuter kommer mamma och bror hem. någonstans har de varit och jag har visst behövt åka tre tåg och två bussar för att komma ända hem till mitt lilla rum från ängelholm, finkusinerna och finfastern. några dagar i skåne var precis vad min hjärna, mina lungor och mitt hjärta behövde.

jag andas

mitt hjärta slår lekande lugnt
allt känns lockande lätt
jag andas
vidsträckta åkrar och ängar och finaste dialekten
garagedörrar att måla, katt att klappa, kusiner att leka med
jag andas
och allt här är så vackert
att jag nästan tappar andan, igen
men jag andas
jag är i skåne för att andas
och jag andas

tjugotvå och trettiosju

jag hade glömt bort att det kan kännas som ett fängelse när någon tycker att det är så himla oerhört väldigt jättefint att umgås med mig, när personen talar i vi-form, när personen talar om alla saker vi borde göra tillsammans, och jag bara vill hem till tryggheten i mitt rum, tryggheten under mitt täcke, tryggheten som jag ibland finner i ensamheten.

Upp