OM ATT GÖRA SLUT (önskeinlägg den sjuttonde december)

Någonting har skiftat i dig, om så bara en millimeter. Dina revben trycker så hårt mot hjärtat att du är säker på att allt ska pressas sönder. När den finaste du vet stryker dig över håret får du ont i magen. När ni tittar på varandra är det någonting som känns skevt, någonting som inte längre finns där (se fotnot). Och det är klart att du inte vill att det ska ta slut. Det är klart att du inte vill såra den finaste du vet. Men ibland måste en, helt enkelt. För inget annat alternativ är snällt eller ärligt eller ens okej. Det går inte att låtsas, det går inte att tvinga sig själv att tycka om igen.

 

Låt mig berätta om när jag gjorde slut.

 

Slutet började med att jag grät. I flera veckor grät jag utan att ha någon aning om varför. Han kramade mig bara ännu hårdare och strök mig över håret och lovade att vi alltid skulle ha varandra. Och till slut insåg jag att det var precis det som gjorde ont i mig. Jag var inte längre kär, jag ville inte längre att vi skulle ha varandra.

 

Det är tre år sedan nu och jag minns inte längre hur han luktar eller hur det kändes i mig när vi vaknade upp bredvid varandra. Trots att vi var så förbaskat jäkla himlastormande superförälskade så minns jag inte längre. Trots att vi var varandras första kärlek. Och det är väl så det blir antar jag, annars överlever en nog inte. Om jag hade kommit ihåg precis hur åt helvete allt kändes när det tog slut så hade jag aldrig velat försöka igen. För det fanns så många panikångestattacker på skoltoaletterna och så många vinflaskor på helgerna och mina ögonlock var svullna i flera månader. Vi ville komma över och bort och förbi, men tvingades existera i samma stad och samma skolkorridorer och samma sammanhang. Så vi gjorde alla fel och inga rätt. Vi fortsatte ringa varandra mitt i natten för att prata om hur allt kändes och flera av hans vänner slutade helt att prata med mig och från ett annat håll hörde jag rykten om vilket svin jag var och vi hånglade båda med fel personer och Jönköping är en så liten stad och en gång var han så ledsen att allt blev ilska riktad rakt mot mig och jag blev så förtvivlad och förbannad att jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle prata med honom igen.

 

Men det var då och nu är nu. Det arga i mig har ersatts av något varmt och luddigt. För allt vi hade förut är fortfarande något av det finaste jag har varit med om. Hur jävligt det än var att göra slut och komma över så var det värt det.

 

 

 

fotnot Det är skitsvårt att veta hur mycket som egentligen ska finnas där, vad som är kärlek och vad vårt samhälle paketerar som kärlek. Det går inte alltid att veta om en är kär i en person eller en idé eller någon annans bild av en själv. Vissa människor trycker in djurparker i magen på en och andra blir ens definition av trygghet. Det finns inte den där enda rätta och ingen annan människa kan jämna ut alla dina bucklor och det är okej att det går åt helvete flera gånger om och ingen annan har rätt att säga hur kärlek ska kännas och hur ett förhållande ska fungera. För det finns fyrtioelvatusen olika sorters kärlek och varenda en är unik. Det viktigaste tror jag är att försöka förstå vad en vill ha och sedan vara sann mot sig själv. För känns någonting fel så är det förmodligen fel, och så har du alltid rätt att känna.

ÖNSKELISTA (önskeinlägg den sextonde december)

(denna bild härifrån och resten från min pinterest)


VAD ÖNSKAR DU DIG I JULKLAPP ALLRA HELIGASTE OHHBOYJULIA?

♥ en totalstörtning av patriarkatet.

♥ världsfred (vilket känns betydligt mer troligt om vi först störtar patriarkatet).

♥ F! rakt in i riksdagen (ut med rasisterna & in med feministerna, ni vet).



♥ ett fullkomligt strålande immunförsvar.

♥ ett kreativt extrajobb.

♥ ett friskt och lyckligt tvåtusenfjorton för alla jag tycker om och alla jag inte tycker om.

 

♥ färska pioner i lägenheten varje dag. 

 

♥ tillräckligt mycket pengar för att ha råd att betala av diverse skulder.

♥ en kattunge eller femton (fast inte egentligen, sådana filurer behöver ju guld och gröna ängar, eller åtminstone skogar att springa omkring i).

 

♥ jättemycket snö som sakta dalar ner över Götgatan i Stockholm där jag ska fira jul.

♥ Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning.

♥ en februariresa till typ Bali (för där blir en ju lycklig har jag hört).


♥ en sådan här klocka:

 

♥ ett bokkontrakt.

♥ fri tillgång till Bio Companys utbud (bästa ekologiska matbutiken i Berlin).

♥ ett badrum som känns mer så här:

 

♥ en helt ny garderob från COS.

♥ ringar som ser ut ungefär så här:

 

♥ en sommarstuga vid en idyllisk sjö i en idyllisk skog (alternativt ett tyskt slott, typ Neuschwanstein).

 
♥ lite inre frid

FAVORITOUTFIT (önskeinlägg den fjortonde december)

Hösten tvåtusennio fattade jag det fullkomligt strålande beslutet att skaffa en sammetskappa från Monki. Åttahundra kronor och det blev det dyraste plagget jag någonsin hade köpt. Men vilket lyckligt liv vi lever tillsammans! Vad jag har smekt och lagat! Hur vi älskar varandra! Vilka äventyr vi upplever!

Nu har jag nästan gäspat färdigt och druckit upp min kopp chai. Alldeles snart ska jag och Victor försvinna iväg till en nyöppnad bar två kvarter bort. Där finns det trevliga bartenders, billig öl och bordsfotboll. Tänker att det blir en perfekt lördagssysselsättning! Ursäkta tråkigheten i blogginläggen när jag försöker blogga varje dag, det är ju helt omöjligt att hinna författa ett långt och välformulerat textinlägg dagligen när jag samtidigt försöker hinna skriva på min bok. Bisous.
Upp