Och kanske ljög du, vad vet jag, det är väl sånt man ska säga.

"Du är den finaste jag vet" precis så sa du.


Det lät så otänkbart tyckte jag. Att du med det bruna, rufsiga håret och de gröna ögonen aldrig hade träffat någon finare än mig. Någon finare än mig med det trassliga håret, den kladdiga eyelinern och de randiga tröjorna. Och kanske ljög du, vad vet jag, det är väl sånt man ska säga. Att man aldrig har träffat någon finare eller bättre eller någon man tyckt mer om.


Men du fångade upp mig från gatstenen, bort från verkligheten och in i ditt rum med vita väggar och bandaffischer. Någonstans låg det visst också ett cigarettpaket. Men det hör inte hit, huvudsaken är att du räddade mig. Beröringen var kanske aldrig fjäderlätt eller vacker, men det kändes så i alla fall. Som om någon aldrig hade behandlat mig med mer varsamhet och kärlek.


Och jag slukade dig, jag vet.


Hungrig av ensamhet är så svårt att vara. Jag törstade efter något, någon, vad-som-helst. Och såna som du finns bara i drömmarna och i tankarna. Eller möjligtvis i någon låt av Håkan Hellström. Hångel i ett rum med bandaffischer och texter på väggarna, för mycket cigaretter, fingrar som ritar mönster på naken hud och ord som lovar saker som aldrig kan hållas.


Du fångade upp mig och jag krossade dig. Utan att ens veta om det.

(en historia som är mestadels fiktiv)
text
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Du, du skriver riktigt bra. Visste du det? Nu vet du. Jag tycker det. Du skriver riktigt jävla bra. Dina texter är sådana som säger mer än bilder. Du vet, de bilder som "säger mer än tusen ord" - på samma sätt lyckas du få med alla tusen känslor och tankar, komprimerat i en enda text. Du lyckas göra det lite mindre abstrakt, lite mer konkret, lite mer här. Nu. Du sätter ord på tankar som alltid finns där, men som inte alltid går att beskriva. Jag riktigt njuter av att läsa dina texter. (Cigarill-texten - oh my, oh my) Och som alla andra redan sagt före mig - skriv en bok, och jag läser den. Utan den minsta tvekan.


Camilla

Du, du skriver riktigt bra. Visste du det? Nu vet du. Jag tycker det. Du skriver riktigt jävla bra. Dina texter är sådana som säger mer än bilder. Du vet, de bilder som "säger mer än tusen ord" - på samma sätt lyckas du få med alla tusen känslor och tankar, komprimerat i en enda text. Du lyckas göra det lite mindre abstrakt, lite mer konkret, lite mer här. Nu. Du sätter ord på tankar som alltid finns där, men som inte alltid går att beskriva. Jag riktigt njuter av att läsa dina texter. (Cigarill-texten - oh my, oh my) Och som alla andra redan sagt före mig - skriv en bok, och jag läser den. Utan den minsta tvekan.


Camilla

det här var det bästa jag har läst på länge skulle jag tro!


sofi

oj. & wow


jennifer,

aj. nu dök de där skuldkänslorna upp som jag trodde jag hade förträngt...


miriam

vilken fantastiskt fin blogg du har. hade aldrig besökt den innan men nu när jag läste igenom den blev jag blixtförälskad. prenumerant!

puss och pop!


pamela

fint, jättefint


amanda

Här är min kärleksförklaring till dig: jag älskar dina ord!


fröken ensam

åh, den här texten kändes verkligen i hjärtat. du skriver så jävla fint.


Anna

åh, jasmine. jag vill bara krama dig nu.


m

finast.


ordmaskinen

Svar till Camilla: Jag vet inte vad jag kan skriva annat än TACK SÅ JÄVLA MYCKET! Grovt, ack så grovt. Men också sant, ack så sant. Dina ord värmer ända in i benmärgen och du gör mig så glad. Man blir så lätt förlägen när man får fina komplimanger och vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Men jag vill väl mest tacka dig antar jag, du uppmuntrar mig verkligen att skriva!


Julia

De rien, Julie! Jag är för att ge komplimanger när någon gör något bra. Motivation och uppmuntran är grejer, det.



Haha, jag känner igen känslan. Jag vet aldrig hur jag ska ta emot komplimanger. Det blir lätt att jag viftar bort dem och avslutar med ett "men tack, i alla fall". Det är lite dumt, kanske. Jag får öva på det helt enkelt.



Förresten, angående dagens spontana (det var väl inte riktigt sant, så spontant var det kanske inte; jag hade redan på morgonen bestämt mig för att jag skulle försöka söka upp dig, och jag skulle skita i nervositeten - och det gjorde jag) hälsning (som förövrigt resulterade i att jag blev så glad att jag skuttade in i matsalen - läs mitt senaste blogginlägg) kan du läsa mer här: http://img156.imageshack.us/img156/8904/l7d40ae6ba70f4ea886610d.jpg



Det vore jättekul om du kom! Jag känner inte så många som ska dit, men jag och Felicia ska dit i alla fall.



Oj, nu blev det himlans massa parenteser och semikolon och grejer. Jag är fullkomligt inkapabel att begränsa mig. Haha. Anyway, ska du på Popadelica?


Camilla

De rien, Julie! Jag är för att ge komplimanger när någon gör något bra. Motivation och uppmuntran är grejer, det.



Haha, jag känner igen känslan. Jag vet aldrig hur jag ska ta emot komplimanger. Det blir lätt att jag viftar bort dem och avslutar med ett "men tack, i alla fall". Det är lite dumt, kanske. Jag får öva på det helt enkelt.



Förresten, angående dagens spontana (det var väl inte riktigt sant, så spontant var det kanske inte; jag hade redan på morgonen bestämt mig för att jag skulle försöka söka upp dig, och jag skulle skita i nervositeten - och det gjorde jag) hälsning (som förövrigt resulterade i att jag blev så glad att jag skuttade in i matsalen - läs mitt senaste blogginlägg) kan du läsa mer här: http://img156.imageshack.us/img156/8904/l7d40ae6ba70f4ea886610d.jpg



Det vore jättekul om du kom! Jag känner inte så många som ska dit, men jag och Felicia ska dit i alla fall.



Oj, nu blev det himlans massa parenteser och semikolon och grejer. Jag är fullkomligt inkapabel att begränsa mig. Haha. Anyway, ska du på Popadelica?


Camilla

Svar till Camilla: Det är då alltför dumt att inte kunna ta emot komplimanger, jag vill skylla det på Sverige och på orden lagom och normalt. Man ska inte sticka ut eller visa framfötterna. Nej, nu får vi skärpa oss!



Det var så himla fint att du kom fram, jag blev så galet förvånad och glad (och skuttade sen omkring ett bra tag innan jag lyckades lugna ner mig, eller nej, jag har varit lite studsig nästan hela dagen).



Och oh, den tillställningen verkar mycket lockande, senast jag var på insikten var det för att stödja min hardcore-vän. Jag njöt dock inte så mycket av growlandet och moshandet. Nejnej, tacka vet jag fin musik.



Tyvärr blir det inget Popadelica för mig, dålig pengaplanering och sådant. Min vän Nils försöker dock få mig att gå på "Fikadelica". Ehh, en tillställning där man mest fikar och pratar med fint folk. Vi får se, vi får se hur allt utartar sig.


Julia

Svar till Julia: Precis samma tanke vandrar rotlöst omkring i min lilla tankeverkstad där uppe och irriterar alla andra tankar. Det kliar lite. Det får bli ändring på det här, säger tanken. Bort med normal, och bort med lagom. Usch.



Vad härligt, att det var ömsesidigt! Jag var först rädd för att jag inte skulle hitta dig, och sen när jag precis avklarat hela nationella provet i spanska fick jag syn på dig. Och då skrek alla små nervositets-antikroppar att nu har du chansen, gör det! Och jag gjorde det! Haha. (Vilka löjliga, roliga liknelser jag kommer på hela tiden)



Jag upplevde en massa sådant growlande och moshande i söndags då jag gick för att stödja min vän när hon och hennes band spelade på Sliver på Musik direkt. De andra banden var inte så mycket att hurra för. Eller, nej, ett var ganska mysigt, dock väldigt håkan-influerat, och jag tyckte mig även märka en del krunegård-influenser. Men det var en uppskattad kontrast till allt vrölande och headbangande.



Pierre brukar fixa mysigmusik-band. Jag litar på Pierre!



Vilken osis! Mitt e-sparkonto mår inte så bra för tillfället. Men jag viftar bort allt pengarelaterat just nu. Usch. Fikadelica låter ju dock ganska trevligt! Imorgon ska mina vänner i fikaklubben, inkl jag har fikastund i rådhusparken! Det blir nog himlans fint! Jag måste komma ihåg att ta med mig Elliot..


Camilla

Svar till Camilla: Jag hade en diskussion om orden lagom och normal med några vänner en dag. De förstod inte alls vad det var som upprörde mig med dessa ord. "Praktiska ord" sa de. Men jag kunde inte hålla med för fem öre utan höll ett långt föredrag om normer, utanförskap och rädsla för att vara sig själv. Men det blev inte så mycket tydligare för dem, men ack, det är väl tur att inte alla människor tycker likadant som mig. (eller kanske inte, kanske borde jag bli världens allsmäktige härskare)



Väldigt fina liknelser faktiskt, tihi. Nu fnissade jag till och med.



Growl, growl, mosh, mosh. Jag kan piqsquela, en mycket märklig egenskap som man inte ska utöva om man nu inte råkar vara med i ett hardcore/grindcore-band.. Det är mest sådan musik som finns i Jönköping tyvärr. Det blir fint den elfte maj!



Jag har lite pengar sparade till ett körkort. Och det är viktigt att dessa pengar förblir sparade. Dock måste jag ha meeeeer pengar till ett körkort, annars får jag cykla resten av livet. Men äsch, annars finns det ju betydligt viktigare saker än pengar. OCH GLÖM INTE ELLIOT FÖR GUDS SKULL, fikastunder i rådhusparken måste förevigas! Idag har jag förevigat årets "första" picknik. Hm, det var den första officiella pickniken i alla fall, med rutig filt, gröna ängar och chokladmjölk i vinglas. Annars har jag bara druckit varm choklad uppe på en solig klippa i ett par timmar, och det räknas inte riktigt som en picknik.


Julia

Praktiska? Snarare idiotiska. Haha, allsmäktig härskarinna låter dock lite långtråkigt. Det är nog en väldans tur att alla inte tycker likadant. Jag lär mig nya saker av andra hela tiden! :)



Fniss är ytterst välkomna! Jag är för fniss.



Haha, piqsquela? Menar du pigsquela? För då kanske jag kan ha en aning om vad du menar. Ja, fy, vad är det med Jönköping och skum musik? Elfte maj it is!



Körkortet, åh, jag skjuter på det så mycket jag bara kan. Jag intalar mig själv att jag klarar mig ändå. Jag kan cykla! Miljön gillar cyklar, då gillar jag cyklar! (Och sen har jag också en massa fina cykelvänliga låtar som gör det hela mycket mer njutbart). Paris och trånga gränder gillar cyklar, haha. Du ser! Bilar är bara bökiga och elaka.



Det är sant. Fina stunder bör förevigas, det är det Elliot är till för. Delvis. Woah, det låter som en hejdundrans bra picknick! Picknick åt jönköping. Man kanske skulle starta en picknick-klubb på Per Brahe, om det inte redan finns en.. Tål att tänkas på!


Camilla

Upp