om sverigedemokraterna
Och jag funderar vidare kring hur vi egentligen mår i Sverige. Jag antar att ni har hört talas om partiet Sverigedemokraterna, det var nämligen så att var tjugonde röstande svensk valde att hjälpa detta främlingsfientliga parti in i vår riksdag den nittonde september. Jag undrar om var tjugonde röstande svensk även besökte Sverigedemokraterna.se, SDU.nu eller varför inte sdkvinnor.se. Om de någon gång hörde en Sverigedemokrat tala om islam, säga att moskéer inte bör få byggas för att det där pågår hets mot homosexuella, att moskéer förstör den svenska stadsbilden, eller varför inte SDUs kraftfulla slagord "Värna friheten - motverka islamisering!". Jag frågar mig om 5,7% av Sveriges röstande befolkning egentligen förstår att det är nationaldemokrater och anhängare av Nationalsocialistisk Front som nu har skaffat sig lite dyrare kostymer och lyckats nästla sig in i finkorridorena. Att det är rasism inslagen i ett rosa paket, med lite bra pensionärspolitik på toppen. Jag vill så gärna tro att valresultatet beror på okunnighet, inte främlingsfientlighet.
"Med de kostnader man i dag har kan inte en familj klara sig på en inkomst, följaktligen jagades kvinnorna ut i arbetslivet, in i den offentliga sektorn och deras barn är det ingen som tar hand om. Ungdomarna växer upp med obefintliga vuxenkontakter, dåliga förebilder, trötta och fattiga föräldrar som inte orkar bry sig.
Att andra kulturer som varit främmande för den svenska folksjälen likställs med den inhemska har gjort att normerna ställts upp och ner och ungdomar utan erfarenhet och utan kontakter med en normöverförande, äldre generation är nu förvirrade.
Det ser man i uttryck av diverse klädstilar, typer kroppsutsmyckning, sökandet av smala underhållningsformer, musikstilar och subkulturer. Allt detta kan ses som rop på hjälp från den osedda generationen våra förstagångsväljare tillhör." (sdkvinnor.se)
"SDU vill:
kraftigt begränsa den utomeuropeiska invandringen
verka för två val för den som invandrar: anpassa sig till det svenska samhället eller återvända
bekämpa svenskfientligheten och stärka den svenska identiteten" (sdu.nu)
"Sverigedemokraterna betraktar nationalitetspolitik, biståndspolitik, flyktingpolitik och invandringspolitik som en helhet. Inom detta område finner vi att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet. Dessutom har den omfattande invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet, samt stora ekonomiska kostnader, som ofrånkomligen haft en negativ inverkan på svensk ekonomi och som därmed satt det generella välfärdssystemet på svåra prov." (sverigedemokraterna.se)
Som vi alla vet så jagades kvinnor ut i arbetslivet. Som vi alla vet så vilseleder utlänningar alla Sveriges ungdomar. Som vi alla vet har förvirring, identitetssökande och annorlunda klädstilar aldrig tidigare varit en del av att växa upp. Sverigedemokraternas kvinnosyn är oerhört gammeldags, innan SDkvinnor raderade hela sitt arkiv i början av 2010 fanns det ett flertal inlägg som debatterade att kvinnor alltid i slutändan kommer på att de vill stå hemma vid spisen, och att det därför är onödigt att de jobbar från första början. Vad innebär egentligen den svenska nationella identiteten? Och när blev invandring egentligen roten till allt ont? Jag vill skrika, gråta och sparka men tappar mina ord för att situationen är så absurd att den är bortom mitt förstående. På en gymnasieskola i min kommun (Bäckadalsgymnasiet i Jönköping) röstade 45,41% av eleverna på Sverigedemokraterna. Det var ett skolval. Alla elever var förmodligen inte över arton år, och alla hade förhoppningsvis inte en aning om vad de gjorde, men ändå är det något av det mest skrämmande jag någonsin har hört talas om. Och jag vill inte att Sverige ska bli något av det mest skrämmande jag har hört talas om. Jag trodde faktiskt att vi visste bättre än så.
Nationalism är en av den mänskliga civilisationens mest överskattade uppfinningar. Visst kan det vara gött att romantisera folkhemmet och krama den svenska folksjälen - volkgeist! -, det inger någon slags trygghet i en allt mer globaliserad kaotisk värld, men det är ju bara det att det förra seklet såg två världskrig hända mer eller mindre på grund av nationalismens ökade styrka i Europa. Jag blir så frustrerad mest för att det känns som att jag förstår hur dom tänker, det är bara det att de skjuter tanken i en några grader skev vinkel, så att deras framtidssamhälle till slut skulle hamna någon helt annanstans än där de önskade. Det saknas historiskt perspektiv.
sofia