om sverigedemokraterna

Min värld har inte känts riktigt rättvänd den senaste tiden. Sverige är inte riktigt rättvänt nuförtiden. Jag förstår inte när ordet solidaritet blev något fult och smutsigt. Individualism förutsätter att alla människor är lika starka, men det är vi inte. Alla kan inte göra allt trots att de hemskt gärna vill. Alla människor mår inte bra.

Och jag funderar vidare kring hur vi egentligen mår i Sverige. Jag antar att ni har hört talas om partiet Sverigedemokraterna, det var nämligen så att var tjugonde röstande svensk valde att hjälpa detta främlingsfientliga parti in i vår riksdag den nittonde september. Jag undrar om var tjugonde röstande svensk även besökte Sverigedemokraterna.se, SDU.nu eller varför inte sdkvinnor.se. Om de någon gång hörde en Sverigedemokrat tala om islam, säga att moskéer inte bör få byggas för att det där pågår hets mot homosexuella, att moskéer förstör den svenska stadsbilden, eller varför inte SDUs kraftfulla slagord "Värna friheten - motverka islamisering!". Jag frågar mig om 5,7% av Sveriges röstande befolkning egentligen förstår att det är nationaldemokrater och anhängare av Nationalsocialistisk Front som nu har skaffat sig lite dyrare kostymer och lyckats nästla sig in i finkorridorena. Att det är rasism inslagen i ett rosa paket, med lite bra pensionärspolitik på toppen. Jag vill så gärna tro att valresultatet beror på okunnighet, inte främlingsfientlighet.

"Med de kostnader man i dag har kan inte en familj klara sig på en inkomst, följaktligen jagades kvinnorna ut i arbetslivet, in i den offentliga sektorn och deras barn är det ingen som tar hand om. Ungdomarna växer upp med obefintliga vuxenkontakter, dåliga förebilder, trötta och fattiga föräldrar som inte orkar bry sig.

Att andra kulturer som varit främmande för den svenska folksjälen likställs med den inhemska har gjort att normerna ställts upp och ner och ungdomar utan erfarenhet och utan kontakter med en normöverförande, äldre generation är nu förvirrade.


Det ser man i uttryck av diverse klädstilar, typer kroppsutsmyckning, sökandet av smala underhållningsformer, musikstilar och subkulturer. Allt detta kan ses som rop på hjälp från den osedda generationen våra förstagångsväljare tillhör." (sdkvinnor.se)

"SDU vill:
kraftigt begränsa den utomeuropeiska invandringen
verka för två val för den som invandrar: anpassa sig till det svenska samhället eller återvända
bekämpa svenskfientligheten och stärka den svenska identiteten" (sdu.nu)

"Sverigedemokraterna betraktar nationalitetspolitik, biståndspolitik, flyktingpolitik och invandringspolitik som en helhet. Inom detta område finner vi att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet. Dessutom har den omfattande invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet, samt stora ekonomiska kostnader, som ofrånkomligen haft en negativ inverkan på svensk ekonomi och som därmed satt det generella välfärdssystemet på svåra prov." (sverigedemokraterna.se)

Som vi alla vet så jagades kvinnor ut i arbetslivet. Som vi alla vet så vilseleder utlänningar alla Sveriges ungdomar. Som vi alla vet har förvirring, identitetssökande och annorlunda klädstilar aldrig tidigare varit en del av att växa upp. Sverigedemokraternas kvinnosyn är oerhört gammeldags, innan SDkvinnor raderade hela sitt arkiv i början av 2010 fanns det ett flertal inlägg som debatterade att kvinnor alltid i slutändan kommer på att de vill stå hemma vid spisen, och att det därför är onödigt att de jobbar från första början. Vad innebär egentligen den svenska nationella identiteten? Och när blev invandring egentligen roten till allt ont? Jag vill skrika, gråta och sparka men tappar mina ord för att situationen är så absurd att den är bortom mitt förstående. På en gymnasieskola i min kommun (Bäckadalsgymnasiet i Jönköping) röstade 45,41% av eleverna på Sverigedemokraterna. Det var ett skolval. Alla elever var förmodligen inte över arton år, och alla hade förhoppningsvis inte en aning om vad de gjorde, men ändå är det något av det mest skrämmande jag någonsin har hört talas om. Och jag vill inte att Sverige ska bli något av det mest skrämmande jag har hört talas om. Jag trodde faktiskt att vi visste bättre än så.
text
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Nationalism är en av den mänskliga civilisationens mest överskattade uppfinningar. Visst kan det vara gött att romantisera folkhemmet och krama den svenska folksjälen - volkgeist! -, det inger någon slags trygghet i en allt mer globaliserad kaotisk värld, men det är ju bara det att det förra seklet såg två världskrig hända mer eller mindre på grund av nationalismens ökade styrka i Europa. Jag blir så frustrerad mest för att det känns som att jag förstår hur dom tänker, det är bara det att de skjuter tanken i en några grader skev vinkel, så att deras framtidssamhälle till slut skulle hamna någon helt annanstans än där de önskade. Det saknas historiskt perspektiv.


sofia

Jag tycker det är skrämmande att var tjugonde svensk har en syn på människor som i grund och botten innebär att de tycker att alla inte är lika värda. Jag blir på riktigt lite äcklad.


Moa

Ville mest bara länka till en vänster-artikel: http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=3036%3Afragor-pastaenden-och-svar-om-invandring-och-rasism&catid=22%3Anyhet&Itemid=799

Oavsett vad man tycker om vänstern så lyckas ju de till skillnad från SD kombinera fakta och politik. Nu hoppas vi på att SD (och Arrogansen) skämmer ut sig de kommande fyra åren.


Malin

Jag håller med dig om alla punkter. Det får en att känna sig obekväm - men man får tänka på det från ett annat håll - att 94,3% av Sveriges befolkning inte stödde Sverigedemokraterna.. :)


johanna

I mitt röstområde (som iofs inte är så stort utan bara omkring 900 pers) och i röstområdena i min kommundel (som är betydligt större iofs) röstade 9-10% på sd.



Jag har aldrig varit rädd för mänskligheten innan. Jag har aldrig varit rädd för att någon vill mig illa. Eller att någon skulle vilja någon annan illa.

Jag är ursvensk och jag vet att det inte är mig de vill åt, men ändå är jag rädd nu. Jag vet inte riktigt för vad. Jag är en sådan där människa som aldrig är rädd. Går hem sent på kvällarna, genom mörka parker, trots att jag är liten, klen tjej som är väldigt våldtagsbar. Men sånt där skrämmer mig inte. Och har aldrig gjort. För jag har alltid tänkt att människor är snälla. Människor vill mig gott. Och alla andra gott. Människor bryr sig om andra människor.



Men nä. Jag hade fel. En av tio där jag bor vill kanske rent direkt inte MIG något ont. Men det GÖR mig ont. Det gör mig ont att veta att det finns människor därute som har så lite hjärta, och så mycket hat, i sin kropp. Egentligen är det synd om dem...


hg

jag har aldrig känt en sådan hopplöshet som när jag på valvakan såg resultat att SD hade kommit in i riksdagen. jag skäms över att vara svensk, och kommer göra det fram tills vi får en ordentlig lagstiftning som förbjuder odemokratiska partier (för SD är ett odemokratiskt part hur mycket det än vill låtsas om annat) i våran riksdag. eller iaf till det inte längre sitter i riksdagen.



jag heller jag aldrig varit så rädd... rädd för vart vårat samhälle på väg och hur lite folk verkar bry sig om andra. men samtidgt är jag så otroligt glad över att jag bor där jag bor. där sd varken tog sig in kommunen eller landstinget och att det blev röd majoritet i alla kommuner i länet utom en.


irma

trist är det.


Lisa

Mycket mycket bra skrivet. Det här borde alla läsa. Jag tänker länka till det här inlägget.


malin

jag gråter inte alls ofta, men 19 september klockan runt midnatt gjorde jag det. dagen efter fick jag veta att på min gamla högstadie skolan vann sd skolvalet och jag fick gå ifrån svenska lektionen i all upprördhet. i min komun har var tione röstat på främlingsfientlighet och jag har konstaterat att jag kommer vara arg på all okunskap i minst 4 år framåt. för detta är fel. så jävla fel.



väldigt bra skrivet.


jessica

röstat på främlingsfientligtparti menade jag


jessica igen

fruktansvärt bra skrivet!


amanda

Upp