favoritord och februarinätter

i lördags fick jag ett nytt favoritord, nu har jag två.
inte bara kalashnikov, utan också: handrygg (i sht i fackspr.) yttersida(n) av mellanhanden
exempelmening
mitt i natten, februarinatten: ditt blyga leende och våra trevande fingrar över varandras handryggar, ben, nackar.
Två vitt skilda favoritord, men jag har väl alltid varit vitt skild. Det är vi väl alla. Egentligen är väl ingen riktigt vanlig, men det är ändå bara främlingar som vi tänker på som spännande. Och för tillfället är jag inte det minsta intresserad av att spräcka mina illusioner om okända ansikten. Jag vill bara träffa tillfälliga förälskelser och röra mina fingrar över deras handryggar. Hångla också. Möjligtvis diskutera film eller psykologi eller filosofi.
Jag mår bra är inte längre ett ihåligt mantra utan en rungande sanning. Är. Så. Nöjd.
(fick ditt lllllåååånnnggggaaaa mejl
och läste vartenda ord ur det)
du är fin.
sofia