I CAME TO BERLIN TO HAVE SOME FUN /// dag ett
Den tolfte december flög jag till Berlin. Det var en snöig onsdag och ingenstans är soluppgången lika vacker som ovan molnen. Tysk luft igen. Ett bitte och ett danke och hur det låter när S-bahntågens dörrar stängs igen. Vinden i ryggen och att promenera förbi Reuterplatz på väg hem till Pannierstraße och Mimmis famn. Hur många tyska verbböjningar och berlinska gatunamn som hinner glömmas bort på fyra månader. Men också hur snabbt allt det där hittar tillbaka, som om Berlin vore en slags förlängning av min kropp, ett slags någonting som jag nu hör ihop med. Och lite är det nog så, hur fruktansvärt töntigt det än låter. I den där staden gjorde jag liksom livet till mitt alldeles egna, jag tog kontroll och formade om precis hur jag ville.
Plötsligt satt jag alltså hemma i Mimmis kök, överexponerad och överlycklig. Vi drack kaffe och jag var så exalterad att jag pratade i falsett och skrattade hysteriskt. Om ni som läser har tänkt att jag är normal, tänk om.
Jag ville bjuda Mimmi på frukost och tog därför med mig henne till min favoritrestaurang Datscha, ett ryskt ställe som ligger i Friedrichshain.
På Datscha väljer jag alltid att synda, alltså att äta fisk. Önskar att jag inte gjorde så, men behöver ibland få känna dessa fantastiska smaker. På tallriken ser ni: två miniblinis fyllda med färskost och laxkaviar, rostat surdegsbröd med tonfisk-, lök- och dillröra, små bitar av inlagd sill serverade med smetana, en råraka, kallrökt lax med citron och pyttelite sallad, krämig äggröra med dill, pepparrotsröra med lingon. Alltså. Den här frukosten får mig att dö och hamna i något slags välsmakande och ryskt himmelrike. Dessutom kostar den bara åtta euro, och ingår gör även en stor korg med bröd.
Plötsligt satt jag alltså hemma i Mimmis kök, överexponerad och överlycklig. Vi drack kaffe och jag var så exalterad att jag pratade i falsett och skrattade hysteriskt. Om ni som läser har tänkt att jag är normal, tänk om.
På Datscha väljer jag alltid att synda, alltså att äta fisk. Önskar att jag inte gjorde så, men behöver ibland få känna dessa fantastiska smaker. På tallriken ser ni: två miniblinis fyllda med färskost och laxkaviar, rostat surdegsbröd med tonfisk-, lök- och dillröra, små bitar av inlagd sill serverade med smetana, en råraka, kallrökt lax med citron och pyttelite sallad, krämig äggröra med dill, pepparrotsröra med lingon. Alltså. Den här frukosten får mig att dö och hamna i något slags välsmakande och ryskt himmelrike. Dessutom kostar den bara åtta euro, och ingår gör även en stor korg med bröd.
Fruktansvärt mätta och belåtna promenerade vi sedan omkring i Friedrichshain. Hälsokostaffären där Mimmi tidigare brukade jobba besöktes och likaså DM där jag köpte väldigt nödvändiga saker (typ fyra nagellack, en knallblå mascara, ett glittrigt hårspray, ögonskugga, ansiktsrengöring och andra saker som är tusen gånger billigare i Tyskland än i Sverige). Efter att jag gått bärsärkagång på DM tog vi oss till ett litet café i Neukölln för att dricka Milchkaffee och träffa Moa. ALLTSÅ ÅH, JAG VILL KOMBINERA MINA OLIKA LIV OCH ALLTID FÅ UMGÅS MED ALLA MINA VÄNNER.
Det blev mörkt och kväll och jag vet inte hur jag kunde ha kvar någon energi alls i kroppen efter bara två sömntimmar och flygresa och runtpromenerande. Men energi kvar hade jag. Mirjam hade frågat mig om inte jag och Mimmi ville dricka te på kvällen, och visst ville vi det. När vi kom fram insåg jag dock att mina bästa hade bakat en jättefin chokladkaka för att fira min tjugo-år-och-tio-dagar-gammal-dag. Först ropade jag dock något i stil med "AAAHHH, JAG HÅLLER PÅ ATT KISSA PÅ MIG, MIRRE, VI FÅR KRAMAS SNART!" och sprang in på toaletten. Stilfull entré till ett överraskningshäng måste jag säga.
(från vänster: bobbetibobbetiboo, moa, mirjam, matilda och mimmi. förstår inte vitsen med att ha vänner vars namn inte börjar på m.)
Oshogoshogosho, så fina! Utöver jättegod tjugoårskaka fanns det väldigt mycket likör (berlinsk version av en julkalender, haha). Känner förresten att jag behöver ta upp ett stort dilemma här, vad är er åsikt om smaken av konstgjort körsbär? Jag tycker nämligen att det är en helt fantastisk smak, men mina vänner kände sig inte lika benägna att hålla med.
Bobby gav mig veteöl och hårda kramar i present, ahh, hela hösten har jag saknat honom alldeles för mycket! Efter två svepta öl tog vi oss till Jatz Bar för prat och mojito. Fruktansvärt bra första kväll, och redan halv två fick jag somna i soffan i Mimmis vardagsrum.
(från vänster: bobbetibobbetiboo, moa, mirjam, matilda och mimmi. förstår inte vitsen med att ha vänner vars namn inte börjar på m.)
Oshogoshogosho, så fina! Utöver jättegod tjugoårskaka fanns det väldigt mycket likör (berlinsk version av en julkalender, haha). Känner förresten att jag behöver ta upp ett stort dilemma här, vad är er åsikt om smaken av konstgjort körsbär? Jag tycker nämligen att det är en helt fantastisk smak, men mina vänner kände sig inte lika benägna att hålla med.
Bobby gav mig veteöl och hårda kramar i present, ahh, hela hösten har jag saknat honom alldeles för mycket! Efter två svepta öl tog vi oss till Jatz Bar för prat och mojito. Fruktansvärt bra första kväll, och redan halv två fick jag somna i soffan i Mimmis vardagsrum.
åh du berättar så fint med bilder och text och allt! din blogg är aå fin
olivia