ohhboy

Vår första veckouppgift i skolan var att beskriva en barndomsplats med hjälp av så få adjektiv och adverb som möjligt.
Och helst med alla sinnen inkluderade. Jag skrev en text som kanske heter Rhododendron.



Rhododendron,
ett ord som beskriver en ö som ingen vet var den finns i ett hav som aldrig har existerat
Busken utan namn utan solljus utanför tamburen, den blommade alltid när jag borstade tänderna
antingen är det en efterkonstruktion eller så är tandkrämsskum än idag
ett väldigt underskattat gödselmedel
Mina barnhänder, som plockat lupiner, rensat abborrar, luktade bliwtvål
Fötterna luktade nog bara jord
Världsalltet bestod av gaffelkakor och hallonsoda, mormorsimtag och mammakramar
Jonatan kittlade mig, jag bet honom i armen, vi lekte hemliga agenter och badade bara när det åskade
Där skogen tog vid tog universum slut
Där skulle det finnas myrstackar större än bilkarosser
och blåbär tyckte jag ändå inte om
då

Det är så längesen nu

Det var alltid sommar och det var alltid dag och när det inte var det gömde jag mig under
sjuttiotalslakanen i våningssängen högst upp med en ficklampa redo under huvudkudden
om någon skulle komma på idén att bryta sig in
om jag skulle komma på idén att svinga ficklampan i denna någons huvud
allt för att undvika stöld av spetsgardiner och ostbågar
Det blev alltid morgon och vi åkte alltid hem och kom alltid tillbaka
Det blev alltid morgon och vi åkte alltid hem och kom alltid tillbaka
Det blev alltid morgon och vi åkte alltid hem och kom alltid tillbaka
Huset behöver verkligen målas om, sa någon
Falukorvrödfärg, föreslog någon
Det är så jobbigt för morfar att komma ut hit nu med syrgasen och allt, sa någon
Varför har ingen krattat bort alla ruttnande löv, undrade någon
Det blev en morgon och vi åkte hem och kom aldrig tillbaka.