ohhboy - den oredigerade sanningen // mitt tvåtusenfjorton genom photo booth // en klassisk bloggsammanfattning

den oredigerade sanningen // mitt tvåtusenfjorton genom photo booth // en klassisk bloggsammanfattning

Hur intressant är det egentligen med femtioelvatusen bilder föreställande the one and only, kanske ni frågar er nu. Hur ointressant som helst, givetvis. Men hur självupptagen får en lov att vara i sin alldeles egna blogg? HUR SJÄLVUPPTAGEN SOM HELST, GIVETVIS. Så nu kommer mitt tvåtusenfjorton genom photo booth. Vi börjar med en bild från den fjärde januari då jag var nyvaken och hade världshistoriens kortaste lugg.

Och så hade jag en grej för rött läppstift och vitt nagellack.

Det klubbades en del i sammet och svart fladder.

Mitt hår var megalångt och bullfrisyrsanpassat.

Jag bodde fortfarande ihop med min bror i Berlin och vi var, like, the cutest siblings ever.

Och så dracks det vin i köket tillsammans med Lenita och Veronica.

Jag kände mig stiligast i världen en liten sväng, det är ju alltid trevligt. Här har jag alldeles nyss kommit hem efter en ösregnig Sverigevisit som inkluderade bröllop och en tillfällig förälskelse.

Och så försökte jag skriva och skriva och skriva på Leuchtstoff. Det gick onekligen käpprätt åt helvete. Men jag hade åtminstone skaffat mig en lite rejälare piercing att glassa omkring i.

Jag försökte även skaffa en skrivplats på ett kontor, vilket också gick helt åt helvete för att jag egentligen inte alls hade råd och för att inga av de andra kontorspersonerna hängde där samtidigt som jag (vilket fick mig att prokrastinera precis lika mycket som vanligt). Håret var fortfarande hur långt som helst.

Men så klippte jag av det och sa upp min kontorsplats. Viktigt med liv och rörelse i dessa bilder pga håret klippte jag så ojämnt att det nästan är pinsamt.

Jag gäspade fint hemma i sängen.

Och stal alla Adnas tulpaner när hon var bortrest.

Och så blev det en aprilbörjan och hur varmt som helst. Allt det vidsträckta ovanför trädkronorna matchade mina himmelska strumpor och vi bosatte oss nästan permanent i Körnerpark.

Och så klippte jag av lite mer hår.

Dillchips, ÅH! Finns det någon annan gåva som lika tydligt vrålar om kärlek och ömhet?

Prettozeth och jag ägnade oss åt svårt romanläsande och romanskrivande på fiket där Nils jobbade.

Och så skulle jag nog visa Zeth och Nils att jag var redo för parkhäng?

Och så provade jag på en geometrisk, überklubbig frisyr. Här hänger jag förresten på Bar Amalia, ett av mina finaste hak att sitta och skriva på under berlinska sommardagar. De klyschiga lastpallssofforna är hur sköna som helst och det finns så många människor och hundar att titta på. Amalia ligger dessutom vägg i vägg med pizzastället Nini e Pettirosso och italienarna springer överallt och ingenstans och kommunicerar lika mycket med armarna som med munnarna. En bidragande faktor till min Amaliakärlek kan dock också vara att jag bodde två minuter därifrån och att det inte finns någon mysigare känsla än att nästan bli sedd som en stammis.

Junimitten i min mosters sommarstuga i Småland. Grannens katt förälskade sig totalt i mig och de vilda känslorna var givetvis besvarade.

När jag gick in i huset satte sig katten helt sonika på verandabordet för att hålla koll på mig. Jag visste inte alls vad jag skulle ta mig till, om jag skulle vara mjuk eller hård, om jag skulle mata eller inte, om grannarna alls brydde sig om sin fina katt, om de skulle vara bortresta länge, om jag kanske fick adoptera.

Och så gjorde jag min brors mjukblåa pelikan midsommarfin. Mina naglar glittrade givetvis.

Och så försvann jag iväg till Göteborg. Här har vi gullefransen och gullebrorsan, två av mina absoluta favoriter i livet.

Jag rakade av mig håret en sväng.

Och så började jag bleka sönder och färga rosa. Här har ni mig mitt i ett skratt, tror jag.

Här har jag nyss duschat av mig tio timmars bussresa, en resa mellan Kraków och Berlin som jag utförde i det göttiga tillståndet jag-har-inte-sovit-på-över-ett-dygn-men-däremot-druckit-alldeles-för-mycket-alkohol-varför-varför-varför-spyr-jag-i-en-papperskorg-på-Krakóws-centralstation-varför. Var nöjd och lycklig pga hade precis köpt Apfelschorle (äppeljuice och mineralvatten, mmm) och Crunchips Cheese & Onion. Dessutom hade jag haft världens mest klyschiga och Before Sunrise-iga upplevelse i Kraków, men den har jag ju inte skrivit om tidigare i bloggen så det ska jag inte göra nu heller.

Augusti och jag var allmänt övercute.

Fylls av brutalsaknad och brutallängtan när jag ser dessa bilder. Elsa och Adna, vilka jävla stjärnor alltså! Det där var för övrigt en väldigt bra/knäpp/ledsen/magisk dag i september då allt kändes helt åt helvete och fullkomligt perfekt på en och samma gång. Jag var förvirrad och ångestig och nog en aning förälskad i en viss person från Kraków. Och så blev himlen grafitgrå och föll ner över oss där vi satt på Nini e Pettirosso med pizzor framför oss och plötsligt kom Gisbert Zu Knyphausen dit och då blev jag tvungen att stamma fram till honom på tyska att hans texter är fullkomligt magiska och han blev så otroligt glad och hela hans gulliga familj vinkade till mig när de alla skulle gå hem.

Det skulle valvakas. Jag gjorde mig F!-n men allt gick fullkomligt åt helvete ändå. Jag grät så mycket under den där valvakan, blev bjuden på shots av andra ledsna berlinsvenskar, skällde ut en snubbe efter noter när han ägnade sig åt äckliga härskartekniker, vaknade upp fullkomligt politiskt deprimerad dagen efter.

Min bror kom på besök till Berlin♥♥♥ Vi är kanske lite lika, en aning bara.

Adna och jag såg ut som ett jävligt ballt band när vi hängde i logen innan en av hennes spelningar. Tyvärr är det ju bara hon som är superstjärna:(((

Minns ej anledningen till denna ledsna bild i Adnas säng. Men hennes kudde Bosse är ju söt.

Well, tänkte mest bara fråga om du muckar gräl?

Backstagebild från ännu en spelning. Älskar att bah få leka cool artist och dricka gratis öl och äta gratis ost♥

Denna bild är från i lördags innan jobbet. Jag rockar numera frisyren "pottan" (trots att den den kanske var mer fashion typ 2012).

Och här är en bild från när jag drack lite te igår.

Jag behöver definitivt sova. Jag är aaalldeles för trött och har förmodligen överanvänt aaalla mina favoritord i detta blogginlägg (total, brutal, fullkomlig, precis, magisk, bombastisk osv). Nu har jag alltså hängt i Stockholm i åtta dagar. Jag känner mig utmattad/ledsen/förvirrad/glad/overklig. Går omkring med en konstant känsla av att göra mina vänner besvikna pga har knappt orkat kontakta någon alls och känner alldeles för mycket och ingenting alls och vet inte vem jag är. Och så har jag upptäckt Färgfabriken som arbetsplats och spelat jättemycket nintendo och gått på en strålande teaterföreställning och lagat vuxna middagar och dansat till hög techno bland höga människor på en iskall svartklubb långt ute i ett industriområde i en förort. Bra så, antar jag. Nu ska jag sova och sedan är det dags för fyra långa kvällspass i rad. Glöm inte bort att ropa hej till mig om ni besöker Lotta Lundgrens och Erik Haags julbord på Färgfabriken, jag är en av personerna som går omkring med en ipad och frågar om ni inte vill köpa en julmust till. Puss.