ohhboy

Det råder ingen tvekan om att jag denna vecka tog Sverige med storm. Mitt i allt råkade dessutom Sverige ta mig med storm. Va? Total förvirring. Jag ska ju bara vilja techno och asfalt och främlingstungor. Hela min kropp ska ju bara vilja Berlin Berlin Berlin. Men ibland vill en ju mer och flera och olika och framförallt ALLT. Jag vill leva alla mina liv och äta hela jävla kakan och fortfarande ha den kvar. Kattungarna ska dansa i stroboskopljuset och skogarna ska växa sig höga på Nogatstraße. Böckerna ska handla om det där livet som jag knappt hinner leva mellan raderna. Berlin ska flyta in i Stockholm och bli en regnskog i Sydamerika och plötsligt övergå i en höstdag på Österlen och avslutas i en källare i NYC.

Men åter till stormen. Kramarna i Smålands allra djupaste barrskogar stacks inte alls och utsikten från Skinnarviksberget mitt i natten får mig att tappa andan varje gång och nya ögon att se rakt in i över ett glas vin och ett till och ett till skapade rosaglittrande enhörningsdiscon i min mage. Men nu försöker jag hitta tillbaka till ett annat glitter, ett annat slags liv, tillvaron som jag har valt att skapa här. Självklarheten i konversationerna och enhörningsdiscot i magen ska få försvinna bort i förmån för annat (för det kommer ju bara att leda till något ont ändå).

Berlin har skaffat vårlukt och jag vill nästan ta av mig vinterkappan. Solen trillar ner mellan husen och jag visslar på någon klyschig melodi. Ikväll ska jag svepa vinet i gott sällskap och klä in mig i glittret och svänga kroppen till technon. För det här är ju ett av liven som jag vill leva, och det är fullkomligt omöjligt att leva alla liv på en och samma gång.

Förresten, vill ni se det finaste brudparet någonsin? Allt stavades höga skratt, god mat och intressanta konversationer. Min släkt är knäppt fin på det bästa av vis och plötsligt kände jag nästan att jag också vill anordna en fet kärleksfest någon gång i mitt liv och bara bjuda in alla favoriter. Nedan ser ni alltså min faster Sarah och hennes man Alex.