ohhboy - en söndagsförmiddag i mauerpark

en söndagsförmiddag i mauerpark

Igår vaknade jag och min bror tidigt för att röra oss ut på Neuköllns folktomma gator och ta S-bahntåget till Prenzlauer Berg där vi skulle möta upp Lenita och Veronica (för bättre bilder av dagen, se Veronicas strålande blogg, heh).

När vi kom fram till U Eberswalder Straße spanade jag in Lenitas röda duffel högt uppifrån.

Och sedan promenerade vi till Mauerpark där ju en enorm loppmarknad äger rum varje söndag. På sommaren går det även att njuta av utomhuskaraoke, men nu höll vi mest på att blåsa omkull och väntade på den där solen som väderleksrapporten hade utlovat.

Vi tittade på överprisatta medicinflaskor, blingiga broscher, handmålad papperskonst, överredigerade fotografier av övergivna platser i Berlintrakten, smycken gjorda av bestick, slitna vinylskivor och överdimensionerade träbord. Priserna är så där i Mauerpark, och hela stället har ganska mycket en turistig jippokänsla över sig. Men kanske köpte jag i alla fall en fuskpälsig, svartlurvig vinterjacka i ungefär exakt samma modell som min sammetskappa från Monki. Det är ju ett vettigt köp när blåsten plötsligt dör ut och solen börjar skina över hela loppmarknaden och alla människor kisar mot en klarblå himmel.

Efter mycket runtrotande på loppmarknaden gick vi vidare till Oderbergerstraßes finaste ställe, alltså Kauf Dich Glücklich. Vi köpte våfflor och kaffe och slog oss ner runt ett bord vid fönstret.

Min bror var precis lika gullig som alltid.

Och jag och Veronica var visst inte riktigt kapabla att le.

Till slut fick vi in våra krispiga våfflor med dill, lax, pepparrotscreme, sallad och citron. Så jävla okej lunch, dog kanske godhetsdöden.

Efter det vinkade vi hejdå till Lenita som skulle ta spårvagnen hem till sig. Vi råkade gå förbi en fotoautomat på väg till tunnelbanan och kände oss manade. Men mest befann vi oss mitt i olika skratt och leenden, och då blir fotoremsan inte så väldigt rolig. Så. Det var min strålande söndagsförmiddag.

En parentes:

Ovan ser ni mig när jag försöker fotografera. Det är ungefär hur peppad jag känner mig för tillfället, inte särskilt alls, med andra ord. Är så oerhört trött på mitt standardobjektiv och min brist på bra redigeringsprogram och bra redigeringskunskaper. Funderar på att helt och hållet börja fotografera analogt, då kanske kärleken kommer tillbaka.