ohhboy

Halv två, klockslaget då jag inatt formulerade en lista över sådant som måste göras idag. Exakt tjugo punkter har den. Punkter som att:
♥ vattna min orkidé (den har överlevt i flera månader!)
♥ byta ut naglarnas glittriga lack mot ett knallrött
♥ välja ett gäng bilder för framkallning
♥ dammsuga hela lägenheten
♥ putsa mina skor
♥ vädra alla tröjor som har befunnit sig på berlinska barer och därför luktar både ölbryggeri och cigarettfabrik

Min mormor och morfar träffades på en cigarettfabrik. De arbetade båda vid det löpande bandet, morfar sjöng någonting av Evert Taube för mormor. Egentligen träffades de redan som sjuåringar, jag har sett det svartvita skolfotografiet. Men då fanns det ju tjejbaciller och killbaciller.

Vår lägenhet vilar i samma halvdunkel som den alltid gör, att bo på bottenplan har verkligen sina nackdelar. Jag saknar närheten till stjärnorna och att vakna med solen i ögonen. Jag drömmer om att plötsligt bli väldigt disciplinerad i mitt skrivande eller att få hem ett oerhört försenat brev från Hogwarts. Berlin befinner sig mitt i en förvirrad höst på väg in i en förvirrad vår och det enda jag kan tänka på är snöflingor som smälter på nästippar och vitt underlag som knarrar under kängorna.

I veckan ska jag:
♥ försöka skriva hur många skönlitterära sidor som helst (läs; typ tre)
♥ utforska minst två nya bibliotek
♥ njuta av att Berlin får finbesök i form av en Elsa
♥ krama nyss nämnda person jättejättejättehårt
♥ kanske få snöfall på mig antingen på tisdag eller onsdag
♥ umgås med nya fingrannen Adna
♥ bli bjuden på grön ärtsoppa av Anjel och Olle för att det verkligen är dags att jag börjar gilla gröna ärter
♥ bjuda tillbaka med Bloody Marys för att det är skamligt att flera av oss aldrig har provat denna tomatdröm

Det är någonting visst med hur mjuk och följsam min insida känns just nu. Jag mår så bra att mina blogginlägg blir mellanmjölk. Och här kommer ett gäng bilder, förresten:

Precis innan det var dags för julfirande i Sverige hängde jag på Datscha tillsammans med Julia. Att hon har flyttat tillbaka till Sverige kommer jag nog aldrig att komma över.

Och så blev det dags för en väldigt tysk brunch i Wedding tillsammans med Jana och Bobby. Den sistnämnda har jag saknat något oerhört eftersom han har pluggat i Istanbul i ett halvår. Men i slutet av januari blir han återigen en Berliner.

Även Felix, Anna och Suzi infann sig. Känner mig så himla dålig på tyska när jag umgås med ett helt gäng som pratar fortfortfort. Börjar plötsligt stamma och bry mig om korrekt verbböjning.

Till slut kom även min allra bästa Matilda och hennes vän Ellen, de hade båda flugit in från Paris dagen innan.