ohhboy

25 dagar utan ohhboybloggybebisen

25 dagar av fullkomligt liv
41 nya bloglovinprenumeranter (tack för dina överfina ord, Jennifer!)
EXAKT tusen bloglovinprenumeranter som kommer att försvinna efter detta ointressanta inlägg
10 glittriga naglar, alltid
0 skrivna texter
5 skrivna statusuppdateringar
200-350 genomlyssningar av Jag har varit i alla städer (och då överdriver jag inte ens)
3 dagar småländskt midsommarfirande med fina släktingar och för många myggor
67 brorskramar
1 ensam solnedgångssimtur i Spexhultasjön
12 dagar i skogen och i Göteborg
X antal spårvagnsturer fram och tillbaka mellan olika vänfamnar som jag har saknat
1 bortrakning av resterande huvudhår
15 personer på en gräsplätt med Göteborgsutsikt
1 total dansurladdning på Rio Rio till tonerna av Levels, Shoreline och Wrecking Ball
förmodligen runt 10 påsar dillchips
1 flygresa till Tegel
1 ösregn som slår rakt emot mig när jag kliver ut ur planet och känner att jag har kommit hem hem hem
13 dagar i Berlin
1 ny tyskakurs med tillhörande nya klasskamrater från Tasmanien, Kuba och Sydkorea
27 000 grammatiska grejer som jag är urusel på, men:
1 femton minuter lång föreläsning på tyska om feminism (som jag kickar halvtotalt)
1 perfekt antal koppar te med chipsgoset Adna vid köksbordet
1 lägenhet där just precis allting är blött pga klibbig berlinsk sommarhetta
1 åskstorm som överröstar allt
51 000 mansobjekt
17 blåmärken på märkliga ställen
25-40 nya internskämt med Nils och Zeth
1 oräkneligt antal glas vin
1 oräkneligt antal tömda ölflaskor
1 privatekonomi som har gått fullkomligt åt helvete
1 klubbsamtal med en exakt kopia av Oberyn i Game of Thrones (denna person hade dock mer ögon)
7 mål för Tyskland i den mest absurda fotbollsmatchen någonsin
1 oräkneligt antal magiska konversationer med Ida
minst 15 timmar technodans i klubbdimman
1 bästa sommaren någonsin

Men huvudsakligen består min tillvaro och (o)verklighet av allt det som inte går att omvandla till siffror och statistik, allt det där som bara är en aning och en känsla. För aldrig förut har jag mått så bra som jag har mått det här året, aldrig förr har jag känt ett sådant inre lugn, en sådan självklarhet. Ångestattackerna har varit nästan obefintliga och känslan av total meningslöshet har bara drabbat mig ett fåtal gånger. Och om inte det är lycka så vet jag inte vad som är.

Det är rent av så att jag känner för att citera mitt eget blogginlägg (douche!) från december 2011: ”STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN viskade du i versaler i mitt öra när du tog mig hårt mot den mjuka sanden på den romantiskt ensliga stranden. Havet mötte himlen såsom den nästan alltid gör och långt där borta i horisonten exploderade solen i glitterkaskader som kastades över våra nakna, lagomsvettiga kroppar. I motljuset imploderade vi i otakt. Så var inte mitt tvåtusenelva.” För äntligen har jag fått må precis så som jag inte alls fick må tvåtusenelva. Fast utan romantiskt ensliga stränder och illusioner om att en överromantiserad och übermonogam tvåsamhet är vad som kommer att göra mig lycklig. Istället har jag känt mig hel i mig själv och med alla personer som får mig att vilja skrika rakt ut av kärlek. Strålande, helt enkelt.

Nu ska Adna och jag försvinna iväg från fiket Oberholz på Rosenthaler Platz där vi har suttit i väldigt många timmar bland alla andra personer med macbooks. Utanför fönstret har himlen varit mörkgrå, ösregnig och klarblå. Innanför fönstret har vi varit tyskstuderande, skrivande och mansobjektsiakttagande. Nu ska vi köpa oss mat någonstans innan vi åker hem till Nils för att dricka öl och peppa kvällens fotbollsmatch. Om inte techno slår tango så vet jag inte vad jag tar mig till. Jag lovar att skriva snart igen. Puss.