Men till alla sa jag: tänk att det går över, det är verkligen skönt att det går över.

Klarspråk är ett språk som inte talas av alla människor. Det går att erfara på olika vis.

 

I år har jag uppvisat alla klassiska symptom på förälskelse: hjärtklappning, handsvett, idoliserande av en helt vanlig dödlig, fånleende från höger örsnibb till vänster örsnibb, exceptionell överanalytisk förmåga, tunnelseende. Plötsligt står eller faller allt med en enda person. Det är inte helt friskt att bli förälskad. Jag föll ganska jävla totalhårt på en enda gång. Det räckte med en blick som såg rakt in utan att vika undan och en skånsk röst som skämtade om manligt självförhärligande. Ibland blir det bara så. Jag började plötsligt tycka att pastellfärgade pikétröjor var gulligt. PASTELLFÄRGADE PIKÉTRÖJOR. Då kan en inte vara riktigt frisk i huvudet.

 

Jag tillät mina drömmar att växa sig stora trots att jag kanske inte borde. Jag vågade tro på att någonting fint skulle, kanske, för en gång skull, bara lite. Om du får höra frasen ”Julia, du är verkligen en helt fantastisk person” från någon tillräckligt många gånger så börjar du till slut tro på att personen faktiskt tycker det. Ännu mer så om du själv är en person som försöker att enbart säga saker som du verkligen menar. Om ni ständigt cirkulerar lite för nära varandra i folkmassor, råkar röra vid varandras underarmar och kanske till och med längs nacken, tittar på varandra även när ni pratar med andra. Om personen går upp ur sängen för att steka äggröra och koka kaffe medan du ligger kvar under täcket, om personen kommer tillbaka varannan minut bara för att berätta någonting roligt eller ge dig ytterligare en dagstidning att läsa, om personen säger att det här var fint och att du borde komma förbi oftare, om personen är naken under samma täcke som du och reciterar poesi, om personen upprepade gånger säger att du är så fascinerande, om personen sitter mittemot dig på ett café och råkar snudda vid din hand flera gånger om.

 

(jag får ont i magen bara av att skriva om det här)

 

Jag tänker att jag var tydlig tidigt. Skrev att jag ville lära känna bättre över femton koppar te. Bad om ärlighet och ett nej om känslan inte var ömsesidig. Fick ett nej som handlade om att inte vara redo för nya relationer och att det därför inte skulle vara bra att börja träffas på ett sådant vis. Tackade för ärligheten och skrev att det nog handlade mer om att känslan inte var besvarad men att det givetvis var okej för att vi båda förtjänar att vara med personer som förstår hur fantastiska vi är. Grät mig knappt ens till sömns och kände att det här nog skulle kunna gå över ganska snart för att det inte riktigt hade hunnit börja och för att det är skönare att veta än att undra.

 

Nästa gång vi träffas fäster han sin blick i min ännu tydligare, säger att det är så roligt att se mig, upprepar att jag är helt fantastisk. Jag är ju redan upp över öronen och huvudstupa och väldigt och blir givetvis ännu mer så och kan inte hantera men tänker att någonting måste ha förändrats i hans känslor för annars skulle han ju inte göra så här mot mig, alla tycker ju att han är en så bra person, han beter sig ju så feministiskt, han deltog ju i vår raka kommunikation tidigare, sa ju att han uppskattade min ärlighet, någonting måste ju ha förändrats, han skulle ju inte ljuga och bedra. Efter detta följer ett ärligt bråk och poesi under täcket och frukost på täcket och när jag skriver att jag tänker på honom och gärna skulle vilja ta en fika någon dag skriver han att det hade varit jätteroligt och när vi fikar så säger han någonting skämtsamt om en av våra nätter medan han låter sin hand snudda vid min och fäster blicken i blicken. Vi sitter längst bak i en buss mitt i natten, pratar klyschigt om filosofi, är bara några centimeter ifrån varandra, hans andedräkt luktar rödvin, när han viskar någonting i mitt öra snuddar hans kind vid min. Efter ösregn följer solkatter på väggarna.

 

”Vad är det som händer egentligen?”
”Va, vad menar du?”
”Jag menar, vad är det som händer mellan dig och mig, oss?”
”Vi är ju bara vänner, det har väl jag varit väldigt tydlig med?”

 

När allt går sönder går det så jävla sönder och gör så jävla ont. Men vad som gör ont är inte slutet i sig. För slut är det. Väldigt slut redan från början tydligen. Vad som gör ont är minusgraderna i hans blick och i hans röst. Vad som gör ont är hur han tittar på mig; jag slösar bort hans tid, är inte värd mycket mer än gruskornen som snart ska sopas bort från trottoarerna. Vad som gör ont är det mönster som plötsligt tycks övertydligt. Den fina feministkillen står nu och rationaliserar på en intellektuell nivå som ska få mig att känna att jag är den emotionella och irrationella bruden som inte vet bättre. Han säger åt mig att låta honom prata till punkt, han säger att han aldrig har påstått att han är en god människa men att ärlig är någonting som han verkligen försöker vara, han säger att han inte förstod att jag var intresserad av någonting mer, han säger att mina anklagelser är det värsta som någon någonsin har kastat mot honom, han säger att han bara försöker vara artig och vänskaplig och att det ibland kan missuppfattas. Ur hans mun trillar så många ord utan mening. Hans blick är fortsatt kolsvart när jag bara klarar av att gråta.

 

När jag halvskriker på honom gör jag inte det för att såra honom. Jag gör det inte för att han ska be om ursäkt. Jag gör det inte för att jag är ledsen över att han inte vill vara med mig på samma sätt som jag vill vara med honom. Jag halvskriker på honom för att det känns så otroligt att han inte förstår, att han inte inser att han varken har betett sig fint eller vänskapligt eller ärligt. Eller ännu värre: att han inser allt detta men också vet att det är någonting som han brukar komma undan med för att han är den stilige och intelligente feministkillen som är så gullig mot alla hela tiden. Även om jag ger honom the benefit of the doubt går det inte att komma fram till en särskilt fin ursäkt för hans beteende. Han gav inte mina upplevelser av situationen någon som helst legitimitet, han beklagade inte att han omedvetet hade råkat såra mig, han sa ingenting om att det hade råkat bli fel eller att han själv hade varit väldigt ledsen det senaste och därför sökt bekräftelse hos mig även fast han visste att jag kanske hade känslor för honom. Han gav mig inga anledningar, utan var istället väldigt tydlig med att allt enbart hade existerat inuti mitt huvud och att han inte hade gjort någonting fel.

 

I år har jag uppvisat alla klassiska symptom på ”nedtryckning av hjärta i köttkvarn”. Men jag har överlevt förut och jag kommer att överleva den här gången också. Varje dag känns vinden lite mjukare mot ansiktet, snart kommer den att vända. Och visst är det synd att det finns så många idioter i världen, men det är ju samtidigt praktiskt att jag börjar bli alltmer på det klara med vilka män som ska ryka först när revolutionen kommer. Puss.

text
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Känner igen mig så så så mycket. Tyvärr, kanske jag ska säga.


Alexandra

Det är så intressant att just "feministmän" som är så douchiga nuförtiden. Det är som att feministstämpeln automatiskt innebär att de inte kan göra något fel. De är ju redan så upplysta och medvetna. Men ändå är det fortfarande brudarna som får ta hand om det emotionella jobbet och som i slutändan tolkade signalerna "fel". Undrar verkligen hur logiken i fungerar i deras huvuden.


Elisabeth L

Julia. Hjärtat i köttkvarnen. Vet inte vad att säga. Inte att män är svin. Men svin finns det. Alltså. Bara så onödigt.


lisasutrymme.blogg.se

<3 SÅ fint skrivet i varje fall.


sandra.

Men nää, superrelate på denna. Jävla, jävla killar. Fyfan, kräks på deras känslomässiga jävla inkompetens. Är med om liknande typ exakt nu, gör så jävla ont och en blir så jävla matt.
Wää. Hoppas du mår bra igen snart.


Em

Fint, ärligt, naket skrivet. Jag älskar dina texter, hur du beskriver saker. Jag hoppas det känns bättre snart. <3


Linnea

http://open.spotify.com/user/1111928362/playlist/723AxzongcySMyRgjoDjR5


Anonym

http://open.spotify.com/album/35He6RuwS8C2KjG067Gobl


Anonym

"Jag halvskriker på honom för att det känns så otroligt att han inte förstår, att han inte inser att han varken har betett sig fint eller vänskapligt eller ärligt. Eller ännu värre: att han inser allt detta men också vet att det är någonting som han brukar komma undan med för att han är den stilige och intelligente feministkillen som är så gullig mot alla hela tiden."

Men alltså skojar du baby vad likt det här är Nico. Enda skillnaden är att vi satt i en bil och att jag fick smälla bildörren i nyllet på honom. "Why are you so upset??" Jävla idiotsvinsidioter.


Elsa

<3 puss


Anonym

ÖÖöhööhöhhhö fan vad bra skrivet. Fan vad jobbigt detta är. Fan vad jag hatar att vara den som är emotionell och uttrycker det, men fan är det inte värre att ara tvärtom?


Bea

Jag älskar hur du skriver och jag älskar hur du tänker.
Vill skriva något mer men lider av ganska mycket sömnbrist.
Antar att jag mest vill visa att jag läst, känt och tänkt kring detta inlägg.
Fred ut, puss!


Linn

Fan vad bra du skriver. Och ja, feministkillar som är det lite sådär bara för att dom kan är sämst.


Hilda

Så rent och fint skrivet i alla fall. <3


Frida

Åh. Fasen vad ont detta gjorde (dina ord träffar så himla rätt, som alltid). Skickar varma tankar och hoppas att det känns bättre snart <3


jennifer

SNUBBAR kan ju dra åt helvete, jävlar vad de bara kan dra åt helvete
särskilt "feministiska" sådana som inte alls är feministiska utan bara dumma i huvudet.
Du skriver i alla fall väldigt väldigt bra.


saga

Gud vad jag saknat dina texter. Fantastiskt. Och de där femionistkillarna som kommer undan med i stort sett allt är typ urvidriga. Och jag vill mest säga att du skriver utomordentligt fantastiskt! Pepp, kamp och kram!


emma

Du är så otroligt skicklig på att skriva om känslor på ett öppet sätt. Flera gånger har jag skapat utkast till inlägg om trasiga relationer, förlorade bekantskaper och svek, men alltid kasserat texterna när jag insett att jag inte kan nå upp till den nivån som du och ett par andra bloggare är på. Jag önskar jag kunde skriva lika ärligt som du.


Emil

alltså detta detta detta gånger tusen just nu! det får gå över och det snart <3 styrkekramar


frida

vilken jävla text! och vilket jävla avslut! skål på den och tack för att du skriver <3 ps du är starkare än du tror


linn

Känner igen mig så himla mycket i kärskapet romantiseringen bubblan & allt det där...Tack för inspo och strålande text och kram och allt <3


oroshjärta

omg jullan. fyfan för kärleken. fyfan för douches. fyfan för att gråta tills en inte ens orkar gråta mer.
Men skål för revolutionen. skål för att du är amazing, och skål för vilken briljant författare du är.
snälla kom till sthlm snart. jag vill krama dig. så himla mycket.

p.s. jag bjuder på dillchips. d.s.


superduperfanny

Men åh </3 fy fasen vad sorgligt. Men du skriver i varje fall fantastiskt som vanligt. Kram


Kaneli

alltså jävla idiotjävel! alltså han, inte du. är det något jag absolut hatar är det folk som inte kan erkänna att de gjort fel! whattefuck is wrong with you, ha lite jävla självdistans! och om man nu inte tycker att man gjort fel alls, kan man inte då i alla fall säga "fan vad fel det här blev, jag ångrar verkligen att jag inte var ännu tydligare, det känns fruktansvärt att se dig såhär ledsen"? jättefint skrivet av dig, hur som helst.


melwa

...och jag känner dig, du som är såhär fantastisk och skriver såhär sjukt himla uschfybra....... Puss babybobboschatzi. Ska kramakramakrama lite för hårt om....19 (!!!!) dagar (eller beror på när du läser det här, men jag räknar från torsdag ba så du vet :') LÄNGTAR. <3 Du är världsbäst (ändå ett av dina namn av en anledning, liksom).


adna

åh fy, känner igen mig så mycket i den situationen. Jag vaknade upp i hans lägenhet flera gånger utan att veta om jag skulle stanna eller bara springa därifrån. Jag har förklarat och förklarat, varit mer pedagogisk än en förskolelärare, tagit den andres parti och försökt få fram något ärligt. Den här killen använde sig också av att "allt finns bara i ditt huvud, vi är ju bara vänner" och fortsatte se på mig med Den Blicken och fråga om jag ville ses en gång gång till.
Ett och ett havlt år senare fick jag EN URSÄKT, men det slutade med att jag vakande i hans lägenhet igen. Hejdå, självrespekt (i vart fall den förmiddagen).
Idag, två år senare, kan jag känna att han inte spelar någon roll längre. Att hans beteende kanske bara var ett praktexempel på att inte kunna, eller vilja ta ansvar för sina egna känslor och utagerande. Vi har ingen kontakt och jag kommer aldrig kunna vara "vän" med honom igen. Buääh!
Det sa du ju själv, men det går över! (även om det inte känns så på läääänge)


gina

Snubbiga snubbsnubbar som snubblar över allting utan att fucking ta sig i kragen någon gång kan ju fara åt alla helveten and beyond. Så det så.

Du borde köpa en arg keps. Arga kepsar är bäst.


f

alltså!! kärlek till dig. han är inte värd ett gryn av dig, julia, du är så jävla bra. (adna sa att du kommer snart?! döpepp)


greta maria

bästa jag läst av dig. <3 <3 <3


mirjam

förresten! det var ju såhär man ville att "egenmäktigt förfarande" skulle vara, men din text är ju mycket bättre.


melwa

vill krama dig cirka superhårt.
samt dela den här texten till alla jag någonsin varit kär i.

(jag har gjort så knasiga grejer, Julia. jag skulle så gärna vilja ses och vara bara den Julia jag var när vi sågs sist.)


julia.

Fy pyttsan! Texten kändes djupt i mig av all igenkänning. Håller på med den där beklagliga aktiviteten just nu, att vara förälskad i kille som beter sig jättejobbigt, ena stunden bekräftar och andra stunden stöter bort. Och ibland är det som att man slukar minsta lilla han säger som bevis på att jofan han gillar nog ändå mig, fastän om man tänker förnuftigt och kritiskt istället för att känna irrationellt blodtörstigt kanske aldrig skulle hamna i denna förnedrande relation. Men jag älskar att man har kommit till den mognaden och insikten att det här, precis som allt annat, kommer att gå över med tidens effekt. Var glad över att det är vår iallafall och att du nog bäst av alla kan reda ut ditt tillstånd (pga ascool psykologstudent). Love love, vi ses


vendela

Alltså din formuleringsförmåga är den värsta käftsmäll han skulle kunna få. Han skulle aldrig kunna rationalisera bort sitt beteende mot dina ord.

Du är <3


Isabelle

Upp