Berlin, när jag är i dig är jag ingen annanstans



27/4

Min tanke blir fri när jag är på väg, min kropp lättare än luft. Vill alltid vara på väg någon annanstans. Jag är inte säker på vad det är jag jagar, om jag flyr ifrån ansvar eller om jag försöker hitta hem. När tåget från Malmö rullar över Öresundsbron håller hela himlen på att brinna upp, när jag kliver av på Köpenhamns centralstation ringer min mamma och jag berättar för henne hur takbjälkarna ser ut i det röda strålkastarljuset, hur det känns under mina fötter när jag står i rulltrappan, hur ungdomsflockarna väller ut från Tivoli med sockervadd och varandra i händerna, hur mycket jag ser fram emot att fråga någon dansktalande om vägen för att hitta till rätt busshållplats. En liten stund senare sitter jag på en parkbänk på Ingerslevsgade med min packning bredvid mig. Mina ben är kolsyra och det är sextio minuter kvar innan jag ska få kliva på en nattbuss till Berlin. Ibland kan det vara viktigast av allt att komma tidigare än i tid, känslan av att vara på väg kickar igång alla kroppens system redan när ytterdörren slås igen. Jag delar min parkbänk med en person som röker två joints i rad och också är helt svartklädd. Bakom oss finns ett metallstängsel med olika bussbolags slitna reklamskyltar. Ovanför oss finns ljust gröna aprilträdkronor och en mörkt blå aprilhimmel. Om någon under en arbetsintervju skulle fråga mig vilken min bästa egenskap är skulle jag kanske svara någonting om allt det där som hela tiden omger oss, någonting om att jag är väldigt bra på att uppskatta himlens minsta färgskiftning och hur luften smakar en natt i december. Förmodligen skulle det inte ge mig jobbet, men jag är övertygad om att det är vad som räddar mig om och om igen.

29/4
Berlin, när jag är i dig är jag ingen annanstans. Adna, när jag är med dig känns det som att allt kommer att bli okej. Det är onsdag eftermiddag när vi kliver på ett S-bahntåg för att hamna på Alexanderplatz och tränga oss in i turistmassorna. Detta är bästa möjliga metod om en vill känna sig liten och anonym i Berlin. Språken dundrar in i varandra och selfiepinnarna trängs framför alla viktiga monument. Byggnaderna är så stora och sterila att människorna ser ut att vara gjorda i miniatyr. Vi promenerar omkring i flera timmar, solen lyser enbart på oss, vi äter toffifee, tittar på gulliga hundar, sitter vid kanalen, objektifierar män, hittar ständigt nya intressanta samtalsämnen, upprepar om och om igen hur fint det är att återigen få vara nära. När vi kanske håller på att hungra ihjäl sätter vi oss på Sankt Oberholz uteservering vid Rosenthaler Platz. Vi äter rödbetssallad och getostciabatta, dricker kaffe och ingefärsläsk. Jag blundar med solen mot min hud och runt omkring mig finns italienska, svenska, tyska, engelska och spanska.



3/5
Det är en ynnest att få känna en så här stor kärlek till en stad, en ynnest att redan ha råkat hitta en plats som kanske alltid kommer att kännas mer hemma än någon annan plats. När jag sitter på en buss som rör sig ut från Berlin är detta vad jag försöker intala mig själv för att inte börja gråta. Men visst gråter jag ändå. Det finns en stor sorg i att behöva lämna igen. Den sorgen är dock varken svart eller vit, den innebär inte att jag behöver flytta tillbaka, den innebär inte att jag tycker illa om det liv som jag nu håller på att skapa mig på en annan plats. Sorgen innebär bara att allt är komplicerat, vilket väl ändå är meningen. Mina viljor är många och spretiga. Helst vill jag leva minst tusen liv på en och samma gång. Men det tror jag varken är teoretiskt eller praktiskt möjligt och om jag väl skulle försöka så skulle jag förmodligen bara rusa rakt in i en betongvägg. Jag är helt säker på att mitt val att läsa psykologprogrammet inte är det enda rätta, men det är ett alternativ av flera möjliga, ett alternativ som har funnits i mitt medvetande i över tio år och som jag måste våga kasta mig in i totalt för att inte förgås av nyfikenhet. Jag har hört att Berlin kommer att stå kvar. Jag har hört att jag kan bo där igen någon dag. Jag har hört att det är en ynnest att få känna en så här stor kärlek till en stad, en ynnest att redan ha råkat hitta en plats som kanske alltid kommer att kännas mer hemma än någon annan plats.

6/5
Är febrig och förkyld, hostar sönder halsen, har byggt permanent bo längst in under mitt duntäcke (där det är som allra mjukast). Egentligen njuter jag av att skriva länge och äta chips och titta på konstiga filmer, vet att det är precis vad jag behöver, men vet också att det utanför duntäckesverkligheten finns en annan verklighet som snart kommer att kräva att jag typ läser min kurslitteratur och klipper mig och skaffar ett jobb. FUCK. Är så extremt osugen på allt det där. Vill bara ha sleepovers och kramar och dricka varm choklad och äta popcorn.

 
text
KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Åh gillar dom här texterna så himla mycket. Känner igen mig och platserna du skriver om, samtidigt som de betyder andra saker för mig än för dig och ändå (eller just därför) känner jag igen mig ännu mera. Ehe lite virrig mening hoppas du förstod :)


kaneli

Så fin text. Älskar duntäcket och den delen allra längst in där det är som mjukast. Känner igen mig. Puss.


JOSEFINE -

Åh, dette var fint å lese! (Kom hjem fra Berlin for ett døgn siden, har fortsatt ikke kommet meg helt over det... Så det passet fint å lese dette nå :) )


c

Älskar detta inlägg,tack<3


oroshjärta

Låter säkert lite töntigt och lökigt, men det kommer från hjärtat; din blogg är det som just nu, mer än någonting annat, får mig att vilja flytta från Sverige.


Emil

Älskar ditt sätt att skriva så himla himla mycket.


Moa

åh vad fint! Nu längtar jag om möjligt ännu mer. Det är så att jag i flera år nu har velat åka till Berlin, men andra städer har alltid kommit i vägen. Nu, i september, ska jag och min pojkvän åka dit. Vi ska gå på lollapalooza helgen 12-13 september, men kommer åka 11-14 för att få se lite mer av staden än bara festival. Varför jag skriver detta till dig är inte för att be om tips på saker att göra i berlin, för de tipsen har jag redan samlat på mig! Nej, däremot undrar jag vart det är bäst att boka boende för att snabbt och enkelt kunna ta sig från hostel/hotell till tempelhof. Känner mig vilsen bland alla stadsdelar. Kram!

Svar: Åh åh åh, det låter ju som att ni kommer att få en helt magisk Berlinvistelse! Tempelhofer Feld är ju riktigt stort och omges av lite olika områden, jag är inte helt säker på i vilken ände av Tempelhof som ingången till festivalområdet är, men skulle nog vilja rekommendera att ni letar boende någonstans i närheten av U-bahnstationerna Boddinstraße eller Hermannplatz i Neukölln. Då har ni mängder av hippa caféer, barer och matställen i närheten. Men det kan dock vara lite småknepigt att hitta till allt sådant när en hänger i Neukölln för första gången, så då kan det ju istället vara en god idé att göra precis tvärtom och bo någonstans i närheten av U-bahnstationen Platz der Luftbrücke i Kreuzberg (till exempel i närheten av Viktoriapark, för den är hur vacker som helst) . Och hela Bergmannkiez där i närheten består av (lite turistigare, men än dock Kreuzbergiga) matställen och affärer. Men ja, som sagt, jag skulle välja att bo i Neukölln, heh. Har för övrigt hört rykten om att Rixpack hostel är uruselt, så bo inte där. Kram och lycka till, och fråga gärna igen om jag var extremt otydlig:)))
ohhboy.blogg.se


lina

åh. älskar ditt sätt att skriva. såååååå fint. <3 och berlin också. var där för första gången för en vecka sedan. en sådan stad alltså. KRAM!


Amanda Jonsson

Upp