svar på frågor del ett // that lonesome feeling, and what it tells us, sleeping on my arm till it becomes someone else's

hur trivs du med allt den nya?

Bra, på ett ungefär. Så lyder mitt korta svar. Det mer utförliga svaret inkluderar dock väldigt mycket mer än så.


Jag trivs på psykologprogrammet. Vi lär oss allt det där som jag alltid har velat lära mig och många av våra föreläsare brinner verkligen för sina forskningsområden och jag har hittat ett litet gäng i klassen att kalla vänner och den psykologiska institutionen huserar i gamla tegelbyggnader på området Paradiset som enbart utgörs av murgröna, körsbärsträd och magnolior. Men det är också så att jag inte alls är van vid att universitetsstudera. Böckerna är många och långa och hemtentor följs av seminarieuppgifter som följs av salstentor som följs av inlämningar som följs av grupparbeten. Min studieteknik är ännu inte helt hundra, jag har aldrig riktigt behövt skaffa mig en sådan, men nu skulle det kanske vara en god idé. En annan negativ grej är vissa av mina klasskamraters studieångest, hos många tycks det finnas väldigt mycket duktighet och ett sammankopplande av prestation och egenvärde, vilket givetvis kan ge mig och andra ångest när vi inte tar tag i studierna lika extremtidigt eller gör varenda uppgift lika helhjärtat. Men det känns så oerhört viktigt för mig att jag inte låter mina fem år som psykologstudent handla enbart om studiehets och pluggångest, då går jag nog in i väggen om mindre än ett år. Dessutom räcker det att göra allt good enough, vi har inga betyg, det är bara godkänt eller underkänt som gäller.

Jag trivs även fint i mitt kollektiv (innehållande katten Elsa och människorna Tom, Tom, Martin och Kalli). Det är alltid mycket folk i rörelse här hemma, det dricks öl, klappas katt, njuts av På Spåret, spelas pingis på vardagsrumsbordet, svartklubbas, odlas växter i alla fönster, trängs i köket. Vi är alla väldigt olika men fungerar väldigt bra ihop. Någon gång kommer jag förmodligen att längta efter att ha en egen lägenhet någonstans i Malmö, förslagsvis närmre Möllan, heh, men inte än på ett tag. Jag när även en liten dröm om att flytta till Köpenhamn, men det är nog mest bara rastlösheten och flyktviljan som vrålar.


Psykologprogrammet och kollektivet känns alltså prima. Men så finns också allt det där andra, allt det där som skaver och svider. Jag saknar Berlin så in i helvete nästan konstant. Den känslan försvann inte av att jag åkte dit på besök, snarare blev den ännu mer högljudd och genomträngande. Men jag vill ju samtidigt vara här, plugga här. Och det är ju också så att det tar en rejäl stund att bo in sig i en ny stad, att hitta sina sammanhang och människor och platser. Och för första gången på länge har jag ju också tid att låta det ta tid, jag har inte ett slutdatum för min vistelse här, planerar inte att göra något annat i höst, behöver inte hela tiden säga hejdå till personer som jag tycker om. Att försöka bygga något mer långvarigt känns både skönt och skitläskigt. Jag är ju van vid att kunna dra, van vid att inte göra mig för hemmastadd. Och nu kan jag istället nästan skaffa katt.


Sista punkten på listan över saker som sliter lite lätt i hjärtmuskulaturen är snubbdramatiken som har stormat i mig i år. Två olika personer har glidit in och ut ur bilden, zoomats in, suddats ut, fått mitt hjärta att slå dubbelslag, försvunnit ut i periferin, gett mig känslor av klaustrofobi och panik, en har behandlat mig illa och en har behandlat mig fint, ingen av dem är jag med längre, den första var jag främst med inuti mitt eget huvud, singularis forever, vilja mycket men kanske i olika riktningar, hur gör jag för att i ett förhållande inte upprepa kvinnans eviga roll genom historien, hur mycket måste någonting kännas, är det okej att bara känna sig kär när det blåser från nordnordväst, är tvåsamhet ens ett fungerande koncept för mig, för någon alls, är relationsanarki att föredra, är det möjligt att förflytta sig bortom känslor av sexuell äganderätt och svartsjuka, vad finns då kvar, finns det någon kärna i kärleken och vad består den i sådana fall av, varför kan jag inte bara umgås med vänner som får mig att må bra och känna mig fantastisk utan att någonting någonsin blir komplicerat?


Så jag trivs bra, på ett ungefär. Men jag längtar efter en känsla av självklarhet och enkelhet.


Hur har du tänkt att spendera sommaren?
Jag har haft TOTAL JÄVLA JOBBPANIK i en smärre evighet, men nu har allt äntligen ordnat sig. Kan alltså andas ut. Sedan några veckor tillbaka extraknäcker jag som bartender på Mejeriet (konsert- och klubbställe i Lund). Gillar verkligen att blanda drinkar och hälla upp öl, så det känns meget roligt. Och häromdagen kirrade jag dessutom ett semestervikariet som personlig assistent åt en person som känns jättehärlig. Så det ska jag göra i sommar! Är så så så lättad över att jag nu kommer att ha råd att stanna kvar i Malmö, vill ju upptäcka den här staden när personerna i den skrattar och ler. Hoppas även att jag lyckas försvinna iväg till Berlin en liten sväng, kanske vara några dagar i min mosters sommarstuga i Småland, och besöka saknade personer i till exempel Stockholm och Göteborg. Men vi får se hur det går att sy ihop mina olika arbetstider, kommer nog att arbeta mer än hundra procent.


vilken är din favoritbarnbok?
Tove Janssons bok ”Vem ska trösta knyttet?” kan vara den mest fantastiska barnbok som någonsin har skrivits. Tillsammans skapar illustrationerna och texten något väldigt vemodigt och fulländat. Jag kan den utantill både framlänges och baklänges, men ändå brukar jag ibland läsa den högt för mig själv innan jag somnar.


Om du fick bjuda en vän på middag, hur skulle den se ut från topp till tå?
Vännen skulle definitivt vara naken från topp till tå.


Var brukar du gå ut i Malmö/Lund?
Vill börja med att skriva att jag inte har gått ut jämt och ständigt, har pluggat en hel del. Men hittills har jag besökt x antal olika barer kring Möllan och lite svartklubb på Norra Grängesbergsgatan och specialklubb på Inkonst och spelning på Grand och indiekvällar på Moriskan (så äcklig köttmarknad och snubbar som tar där de inte får ta, men har dansat fint där pga vänner som gillar stället, och senaste gången hade vi det faktiskt strålande). Det brukar dessutom bli mycket umgänge hemma i vardagsrummet, vi har tre soffor och ett matsalsbord som agerar pingisbord, och jag bor ju med fyra personer som har många vänner som kommer och går. Lunds uteliv försökte jag utforska lite lätt i januari när vi hade anknytningsveckor på psykologprogrammet (nollning, alltså). Dansade då på några olika nationsklubbar, men tyckte att både musiken och stämningen var r i k t i g t urusel. Så, det kommer kanske aldrig att hända igen. Önskar lite att jag hade fått uppleva hela studentklubbsgrejen som första grej efter studenten, då hade det kanske kunnat vara magiskt. Men nu känns det bara NEJ. Kan dock tänka mig att hamna på någon klubb på Smålands någon gång, eller kanske på Blekingska. Och så jobbar jag ju lite extra som bartender på Mejeriet, där hade jag nog kunnat tänka mig att gå ut någon gång ibland om det inte vore min arbetsplats.

Hi, have you got instagram? :)
Nah, unfortunately not, I don’t have a smart phone. I like the feeling of being disconnected, since I think it makes it easier to truly connect with others. Extremely tacky but utterly true. Might buy myself one so I can get Tinder though, heh, fun fun fun.

dina bästa pluggtips?
Rekommenderar att läsa tips av någon som faktiskt studerar på ett strukturerat vis, till exempel fina Jennifer. För mina tips är alla sådana som jag själv inte kan följa för fem fucking öre, till exempel att skriva upp ett tydligt pluggschema och sedan följa det ordentligt. Min pluggrutin innefattar mest att skjuta upp allting till absolut sista sekund och sedan studera extremt fokuserat och lyckas ändå på något jävla vänster. Men okej: self control är ett program som jag verkligen rekommenderar. Med hjälp av det kan en stänga ner vissa internetsidor ett tag, jag brukar till exempel blockera Facebook och Bloglovin för att kunna fokusera. Vad jag faktiskt skulle kunna skriva om i pluggväg är hur jag gör för att lära mig saker, men sådant tänker jag är extremt individuellt och förvirrande och förmodligen inte kommer att hjälpa någon annan. Jag sorterar oftast vad jag försöker lära mig utifrån typ associationer, stavelser och allitterationer. Jag repeterar saker högt för mig själv och försöker sätta in det i sin faktiska kontext eller i en påhittad berättelse. Till exempel finns det en psykologisnubbe som heter Eysenck, hans namn består av två stavelser och låter precis som N’Sync, vilket gör det lätt att komma ihåg hans namn, dessutom beskrev han personlighet utifrån två olika dimensioner (extraversion och neuroticism), vilket alltså också matchar de två stavelser som hans namn består av. Men ja, sådant där är ju väldigt individuellt och hjälper förmodligen inte någon annan. Helst skulle jag vilja bli bra på method of loci (länk), men det kanske aldrig blir av, och dessutom lär ju den metoden vara bäst när en bara behöver memorera utan djupare analys, tänker jag?


har du gått i terapi någon gång? eller ja, i samtal hos psykolog typ.
Ja, några gånger i november och december 2010. Jag mådde inte uruselt på något vis, men kände att det kunde vara skönt att prata med någon utomstående om hur allt kändes. Jag gick i trean på gymnasiet, skulle precis fylla arton, höll på att sluta vara kär i personen som jag då var tillsammans med, och kände mycket framtidsångest. Jag kom i kontakt med en psykolog via ungdomsmottagningen, och terapin var ganska KBT:ig. Det var väldigt fint att prata med någon och var förmodligen precis vad jag behövde då, jag är tacksam över att mitt första möte med en psykolog var ett bra sådant, det kan ju lika gärna gå precis tvärtom om personkemin inte stämmer eller psykologen tillämpar någon metod som en inte alls känner sig bekväm med. Under vårterminen innan studenten mådde jag dock ännu kaosigare och ville bara komma bort från min hemstad på en endaste gång och komma på vem jag var utanför alla invanda mönster och sammanhang. Så, även fast det hjälpte mig att prata med en psykolog så behövde jag nog främst en konkret förändring i mitt eget liv, en ny riktning. Och sedan dess har jag känt behovet av att prata med en psykolog då och då, men det har inte blivit av, och jag har turen att ha otroligt bra människor omkring mig, människor som jag kan vara helt och hållet mig själv inför. Så småningom kommer jag ju att börja gå i terapi regelbundet, det ingår i min utbildning och är också bra att fortsätta med när en är yrkesverksam psykolog och varje dag måste konfronteras med andra personers ledsamhet och försöka hantera den.

Hej!! Är det värt för två sjuttonåriga tjejer att åka till Berlin? Kan man komma in på roliga ställen?
Jag tänker definitivt att det är värt för två sjuttonåriga personer att åka till Berlin! På sommaren händer det mycket fint i olika parker, så då kan en ju bara flyta omkring utan att behöva tänka på sin ålder en endaste gång. Och ni kommer förmodligen att kunna hänga på åtminstone några grymma barer och klubbar. Men det är ju inte helt givet. När jag flyttade till Berlin första gången var jag bara arton, och på många ställen blev jag inte ens leggad. Men samtidigt handlar ju hela grejen väldigt mycket om hur gammal en ser ut att vara och vilka sammanhang en råkar hamna i och vilka personer en är med när en försöker komma in på olika ställen. Om det tydligt märks att en är turist och inte riktigt vet hur saker fungerar kan det bli ganska knepigt i Berlin, är det någonting som gäller i den staden så är det att låtsas som att en har en aning om allt och har varit med om allt förut, att ingenting är nytt eller häftigt. Jag har nog aldrig varit på en plats där människor på ett så medvetet vis försöker se obrydda ut, haha. Om du i en klubbkö står och pratar högt på svenska om hur häftigt det är att vara i Berlin så är det inte särskilt stor chans att du kommer in. Och, förresten, ytterligare ett tips: undvik de allra turistigaste barerna om ni är under arton och vill dricka alkohol, där är de förmodligen vana vid att för unga personer försöker komma in. Gå istället till någon bar som ni faktiskt vill besöka, och beställ ett glas vin som att det är det mest naturliga ni vet.


haru någon gång varit med en tjej? som i ligga!
Yes, är dock oftast bara intresserad av snubbar, vilket känns trist.

du fick du denna frilla (länk)? gjorde nån kompis, frissa eller du själv det?
Det var övergrymma Linnéa Palmestål som klippte till den där frisyren. Allt hår hon rör vid blir till guld. För tillfället klipper hon på salongen Base Ment i Berlin (länk).

åker också till berlin, början av maj. vi ska bo utanför kreuzberg, typ åt zoo hållet. finns det några bra clubbar där? eller vart ska en gå ut och en vill dansa hela natten? det är förövrigt under veckan vi är där men antog att en kan hitta någonstans att dansa på vardagsnätter också. tredje gången jag åker dit men har aldrig varit på club där innan..
Hej och sorry, nu har ni ju redan hunnit hänga i Berlin! Jag tänker att jag snart bör uppdatera min Berlinguide, eller ja, slänga ihop en Berlinguide 2.0. Det tar så himla lång tid att ständigt skriva nya tips på beställning, så jag orkar nog inte göra det, sorriez:))) Guiden fungerar fortfarande helt okej (men behöver definitivt utvecklas). Vad som förändras snabbast är nog vilka klubbar och barer som är kul och bra, men det finns ju så himla mycket sådant i Berlin, så en brukar ju alltid kunna hitta något som funkar. Men okej, bästa takbaren under sommartid: Klunkerkranich!

Du får ju så mycket berlinfrågor jämt, men du kanske kan komma på nytt att svara med sen du skrev din Berlinguide så frågar ändå: jag och en tjejkompis ska till Berlin en vecka i juli, vad måste vi ha gjort innan vi åker hem igen? Har redan skrivit upp massa bra från din guide men! (Vi är förövrigt 18 år)
Upprepar samma sak som här ovan: det tar sån tid att skriva nya tips hela tiden, så vänta på Berlinguiden 2.0, den blir nog färdig innan juli:))) Ni borde dock ha ätit frukost på Datscha och druckit öl på Klunkerkranich innan ni återvänder till Sverige.

har du tågluffat någon gång?
Tyvärr inte, nej. Tänker dock att detta är något som jag bör göra snarast, kanske ensam, eller kanske med en vän eller två. Skulle väldigt gärna vilja lyckas samla ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna göra det nästa sommar, främst skulle jag vilja åka runt i östra Europa.

Var hittar du information om svartklubbarna i Malmö? Jag vill gå men vet aldrig hur jag får reda på dem.
Lite är det ju så att jag hänger i ganska svartklubbiga sammanhang och att en alltid får reda på saker när en väl har kommit in i svängen, till exempel bor jag med personer som har befunnit sig i Malmö länge och klubbar varje helg. Jag har ju dock inte heller koll på allt som händer i svartklubbsväg, det kan vara knepigt att hitta rätt facebookgrupper och skriva upp sig på rätt maillistor. Så, hm, jag har inte något tips på rak arm, men Kontxt brukar ju till exempel anordna fina grejer. Där är det klubb ikväll, förresten. Länk till eventet finns här, och glöm inte att skriva upp dig på listan som stänger klockan arton!

KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Tack som fan som alltid överälskar jag dina ord <3


oroshjärta

<3


Sophie

Upp