12/9 2017

Jag somnar bredvid samma person varje natt,
kokar kaffe om morgnarna och dricker chaite om kvällarna och väntar
på nästa avsnitt av Game of Thrones.

Jag får dåligt samvete av att må dåligt,
tänker att jag borde rycka upp mig,
att andra människor har riktiga problem.

Min psykolog säger till mig att jag måste gräva där jag står,
göra en inre resa istället för en yttre.
Jag googlar flygbiljetter till Berlin
varje gång det känns som att jag inte kan andas.

Jag köper ett stramt och nyanserat rödvin
efter rekommendation av Systembolagetbiträdet.
Jag lär mig att koka buljong på räkskal
och tycker att det är tillfredsställande
med skandinaviskt enkla former i inredningen.

Jag har lärt mig namn på filosofer
men kan ingenting om deras teorier.
Jag säger att javisst har jag läst David Foster Wallace
fast det bara var en gång och inte ens femton sidor.
Jag är mitt uppe i en klassresa
fast i ett mellanting.
Jag kommer förmodligen att tjäna mer pengar
än vad min mormor någonsin uppfattat som möjligt.
Inför det känner jag lika delar
upprymdhet och illamående.

Jag tänker fortfarande för mycket
på hur mina lår ser ut i de här jeansen.
Jag trodde att det där skulle försvinna bara jag blev lite äldre,
att jag skulle börja tycka om mig själv.
Jag tänkte att jag åtminstone skulle sluta räkna
hur många veck magen bildar
varje gång jag sätter mig ner, lutar mig framåt.

Jag har allt mindre förhoppningar
om att jag någon dag ska bli Någon Speciell.
Jag brukade ta mig själv på större allvar,
jag tror att livet kanske var lite roligare då.

Det finns en sorglig ängslighet
i mitt sätt att jämföra
mitt eget med andras.

Jag hatar 90% av alla ord jag skriver
och det är inte ens en överdrift.
Jag inbillar mig att det fanns en tid då min kropp bubblade
av skrivglädje och kreativitet och tilltro till den egna förmågan!

Jag inser att jag är väldigt tillfreds med min tillvaro en gråmulen tisdag
när jag tar hissen ner till tvättstugan för att lägga mina påslakan i torktumlaren.
Jag förvandlas sakta men säkert till en allt tråkigare människa
och jag tror att jag är ganska nöjd med det.

Hans axlar luktar fortfarande nyförälskelse,
jag önskar att det vore en garanti mot ångest i övriga livet.

KÄRLEKSFÖRKLARINGAR

Åh du är återuppstånden! Du måste finnas ❤️❤️ Du måste finnas!!! Du kanske gillar att gå ner i tvättstugan som en vanlis men du berör mig. Du sätter pricken på allt. Fortsätt återuppstå! Jag behöver dig :') /*needy*


Filippa

JULIA <3 <3 <3 <3 MERA TACK


Flora

Jag fylls med en speciell glädje när dina blogginlägg dyker upp i min inbox och jag får läsa dom.
Jag älskar 90% av allt du skriver.
Och det är ingen överdrift.
Jag hoppas du kommer må bättre med dig själv, snart.


Emilia

alltså hej igenkänning! på nästan allt!
glad att du uppdaterat här igen.

och ps. dina lår ser fantastiska ut i de där jeansen


julia

Ingen kärleksförklaring är tillräcklig. Kommer aldrig vara. På ett coolt och inte alls läskigt sätt alltså. Kan jag be dig kolla din facebook-messenger? Jag försöker kontakta dig där utan att lyckas, verkar det som. Jag skulle uppskatta det oändligt mycket. Tack.


Johann

jag känner inte dig, men ramlade för något som måste vara typ två år sen in på din blogg, då var jag på väg mot Berlin och nu är jag sedan rätt länge tillbaka, men kikar in här ibland ändå för, åh vad jag gillar ditt sätt att skriva och hur bra du återger alla de tusen känslor som jag känner. tack


lovisa

åh! dina ord! yey!


oroshjärta

så fint julia.<3 kram från lisa


Lisa

Upp